Väderprognoser:)

Men det var värst vad det mojnade nu. Vad hände med den friska vind vi hade tidigare. Det är knappt så att de små musöronen rör sig alls på björkarna. Visst blev det nästan kav lugnt eller? Jo minsann, det verkar så. Tydligt. Nästan blankt på sjön, vindstilla.

Vad trött jag blev efter den sena kvällsmaten. Det var en lite tuff vecka med ett pass övertid på arbetet igår och rätt mycket engagemang hemma de här senaste dagarna. Jag slocknade totalt nyss, och var knappt kontaktbar. Det märkte jag själv på mina konstiga svar om var jag befann mig. Borta någonstans.

Men nu kanske det ändå har lugnat sig tillräckligt ute. Kanske det piggar upp mej med någonting ute? Ingen brasa blir det, men....

Någon smäller lite nu. På de rätta ställena är det nog ingen fara med sådant...

Som förr är det, detta med smällare. Barnsligt kul. Fast lite onödigt. Men det kan man inte bry sig om jämt. Jag blir klart piggare nu, det känner jag.

Trevlig helg

Ta det lugnt, och ha det trevligt i helgen. Men det blåser friskt och den lilla fukt som finns pyser iväg direkt vid värmen från en majbrasa. Och glöd och pyroteknik flyger långa sträckor på nolltid. Det finns inte en chans att bemästra vinden i kombination med torkan.

Snälla, vi kan ha det otroligt trevligt utan eld och raketer ikväll. Det finns massor med annat att ägna sig åt med sina vänner. Äta, fika, festa eller leka, både vuxna och unga. Jag har respekt för eld, men är inte rädd för den. Rädd kan man vara för dumheter som oansvarig lek med elden. Jag tror dessutom att Räddningstjänsten bedömer läget helt riktigt. Säger dom stopp så borde det vara stopp.

Om vi firar Valborgsmäss nu, utan att elda upp alla och allting, så kan vi ju bränna kasarna och ha det trevligt en annan bättre eldningskväll, senare. Då får vi ha kul två gånger, istället för att det skall klara sig med som bäst, ett nödrop ikväll. Jag röstar på det säkra kortet, feg som jag är.

Eld försöker jag mest använda till nytta, och inte till lek. Men vatten, som visst kan vara väldigt farligt det med, använder jag mycket till lek. Dumheter som att spruta ner folk, eller att vara på sjön i halv storm, eller att chansa lite i en fors vid paddling kan vara otrevligt för många, men skapligt kul för mej.

Men jag har alltid kollat utrustningen före, med undantag för vattensprutningen. Oftast får man sota för det när flyktvägen inte finns eller när offren är snabba med hämnden. Men det är kanske lite av poängen, att man skall få tillbaka. Annars är det väl inget kul med vattenkrig. Jag hoppas på en bra sommar efter en bra vår, och många lyckade vattenkrig i lagom värme. Sköna maj välkommen, trallalalala..

Allt i ett kok

Här skall ni få ett riktigt hederligt mattips. GI-terrorister och smalhetsivrare göre sig inte ens besvär att fortsätta läsa, för det här är svårt att sätta in i ett modernt fack. Analyserat och näringsdeklarerat? Glöm det med, utan bara njut. Det ger sig själv bara man provat.

STUV, en speciell favoriträtt som passar för de som har några gener med sig från Rengsjö. Jag har då inte hört talas om att det kokats stuv någon annanstans än där. Kanske i gamla amerikanska filmer, men det är säkert inte något kulinariskt importerat från Rengsjö.

Koka en rimmad fläsklägg i en stor kastrull, helst på fem liter, eller mer? Ett par lagerblad, tio pepparkorn, en eller två morötter i halvstora bitar och lite salt kan passa. Ingen lök eller sånt, för nu var det Stuv det skulle bli! När det, efter ett bra tag släpper från benen och är genomkokt, tas läggen upp. Spadet skall användas vidare, för det är liksom huvudkryddan nu.

Man kan eventuellt sila det för att få bort något benfragment eller så, men då skall nog pepparkornen tillbaka i. Det skall se ut som det alltid har gjort, eller hur, och lite pepparkorn petar man bara åt sidan. Alltså struntar vi helst i silningen med.

Fortsätt med koket i samma stora kastrull på full fart, med samma spad, men lägg ner, den i små gaffelvänliga bitar delade fläskläggen, alltså bara köttet för tusan. Medan det kokar skalar man några morötter till, kanske 2-4st, och skär ner, gärna i lite olika storlekar. Sedan blir det samma procedur med potatis. Mycket potatis! Här kan man upptäcka att kastrullen börjar bli väl liten, så då kan man byta bara. Vilket tips! Men då blir det mycket att äta upp.

Skala vartefter, och betta ner, olika stora bitar. Ett alternativ till, är kålrot där emellan, men jag brukar hoppa den. Vitsen med olika stora bitar är att det verkligen skall koka sönder mycket. Det skall vara mer röra än hela bitar. Som verkligt vällinglöst rot-poatismos med lite bitar i. Och några pepparkorn att peta bort, sa jag visst.

Mycket enkelt att fixa rätten, fast läggen tar tid på sig, men den sköter ju sig själv. Lätt att ta i bitarna vartefter, och så är det sedan färdigt när sista biten är genomkokt. Kan behöva mosas och spädas för att få den där jättelösa perfekta konsistensen. Sedan går åsikter isär, men det kan redas i lite vetemjöl, speciellt om det blir alldeles för soppigt. Välj själv.

Mums för vanligt folk, även från grannbyarna! Stuv passar inte att frysa in för då kan potatisbitarna bli gryniga. Alltså skall det ätas upp direkt, eller under dagarna efter varandra. Kanske en hel vecka, varför inte. Tolv liter och två fläskläggar.

Gaswiren

Jodå, det har moppats här nu idag efter arbetet. Bytts olja och skruvats fast lite grejor och justerats. Jag bytte även till ny kedja, och till ett originaldrev så att det skulle vara juste och lagligt. Det är viktigt tycker jag, för han har precis fått körkortstillståndet för B-kort. Vilken lycka för honom. Och för mej med, så klart.

Lite lever man genom sina barn, utan att riktigt kunna hejda det. Men faktiskt så är det väldigt kul att få vara med och greja, för det ger mej en del intressanta kunskaper med. Både om ungdomar och om mej själv. Och om mopeder! Och ibland kan man prova på att vara lite sextonåring själv, för det skadar inte.

Det blir en intensiv vår här hemma, men jag hoppas att moppen drar lite mer ännu, så att det blir lite lugnare för mej och storsyrran som har förtur till bilen. Herre je, det är ju två år, minst, till att öva bilkörning för honom, så det är väl lugnt, men ni vet. Tålamodet och viljan hos unga män!

Tålamodet hos unga kvinnor är väl inte så mycket annorlunda heller. Men kanske det beror mer på en klarare plan i det som skall ske på stört. Helst nyss. Problemet är att inte informationen är så tydlig till farsan. Det gäller att inte ta för givet att jag kan gissa mej till vad som menas och bestämts jämt. Eller att det gick rätt igenom öronen och ut hos mig. Det diskuterar vi ibland, när det påståtts att jag missat nåt.

Fasen, jag är en upptagen man just nu. Jag har väl egna planer. Men det är svårt för ungdomar att förstå. Farsan, han skall alltid ställa upp! Nej, nu skall de få börja lära sig mer allvar här! Jag kanske skiter i dom rätt vad det är, och drar ut på den andra moppen själv, så fort den blir lagad. Långnäsa.

Tvåtakts valser

Jag har lite moppebilder på bloggen sedan tidigare, men det blev en till nu. Vår japanska crossmoped havererade i höstas, och så har den stått, i avsaknad av lämpliga reservdelar. Så står den nu med, trasig och utan kärlek, men den fixar jag senare.

Nu ikväll kom ersättaren hem. Det var snabba ryck igår och idag. Åkte bara på chans till en bekant som har uppväxta ungdomar och frågade. Visst, moped fanns till salu. Den provkördes genast, med risk för liv och lem, i och med att gasen faktiskt hängde sig. Men jag, eftersom det var jag som tog på mej risken, fick stopp på eländet uppe i en grushög efter en spektakulär färd.

Men efter lite grejande så kom trotteln i på rätt ledd och sedan gick det bättre. Ikväll fick junior köra hem den. Något darrig var han, av lössläppt längtan efter mopedåkande och ägande. Jag vet så väl hur det kändes, så jag deltar lätt i den glädjen. I natt sover han säkert konstigt, men får en speciellt bra dag i morgon om jag minns riktigt hur det var med sådant.

Jag unnar den grabben en lycklig tid framöver. Hoppas bara att vi orkar med spänningen, eftersom jag kommer i håg rätt väl vad det kunde gå ut på. Mopedåkning kan vara en avancerad företeelse, minst sagt.

Rivstart

Helt dött, hjulet knirkar, slakt startsnöre, sitter fast som i lim, vatten i tanken, sprucket bakhjul. Något mer fel var det faktiskt inte på klipparen, vilken röta.

Jag köpte ju fjäderpinnarna och monterade dem, och tog lite sprit. En rejäl hutt. Klipparn gillar det bättre än jag. Det löste upp vattenpärlorna så fint, och efter lite skruvande och smörja så har jag nu rivit av halva tomten. Inte ett fönster har jag pangat, så det var lyckat.

Och vad mycket myggor. Feta galna störtbombare, så nu är det lika bra att ta paus och lite mat. Det smakar fågel tror jag. Sen på det igen. Eller så kanske jag tar en promenad bland vitsippor och kottar. Det är faktiskt precis det jag kan göra på vår tomt, med eller utan rivjärn.

Rivjärn

Fredag, och jag har kommit hem från jobbet, precis nyss. Det var en skön vecka, men det är de ovana kroppsdelarna som protesterar när jag säger så. Lite stel i ryggen och öm i axlar, men väldigt lindrigt ändå. Vad roligt jag har haft sedan förra fredagen. Och det blev lite grand gjort ändå.

Nu är det skönt att koppla av lite, vilket innebär att jag måste ha kommit in mej skapligt under den här veckan. Jag kommer inte att gruva mig för att det skall bli måndag, för det har jag inte gjort under hela tiden på det arbetet. Aldrig! Så det blir absolut ingen skillnad på det nu.

Och så var det helgen, ja. Krattning, det innebär mossrivning, och då skall det vara rivfjädrar till gräsklipparen. Några par för säkerhets skull. Eller inte för säkerhets skull, för ifjol sköt jag med precision mitt i en ruta på garaget. Varning för stenskott. Ring gärna före för att få rapport om ni tänker ta er förbi. Förenat med livsfara! Men jag lovar att stänga av vid besök. När jag tröttnat så startar jag bara maskinen igen, och vips så flyr alla. Måste ner på stan nu och handla rivgrejor innan de stänger. Hej.

Happy day

Men det var väl sjutton vad dom hade roligt ikväll! Det måste vara som en enda stor förfest att gå estetlinjen. Flina runt, skratta i kör, åka bob och sjunga, applådera sig själva och halelujagospel. Och sen blir det avskedsparty hos de som har plats hemma. Det blir säkert sent innan de har firat av de tyska vännerna tillräckligt.

Vilka lärare det finns! Var fanns de på min tid? De behövde bara säga nåt obegripligt på tysk-svengelska ikväll så jublades det. Otroligt populära, och de är säkert förtjänta av lite jubel, för de har så stor del i att det blir så kul och bra.

Eldsjälar som säkert eldas av den tacksamma uppgiften med sådana ämnen och ungdomar. Kan man ge, så får man tillbaka. Får man tillbaka så kan man ge än mer. Runt runt som vanligt, och ökar och sprider sig. Det bra och det positiva. Nästan som vanliga livet. Fast mycket, mycket, mer livat. Självklart.

Café och favoriter

Ikväll är det musikcafé på Heden med Estet-tvåorna. De har gästartister från Tyskland med i uppträdandet, en klass som är på besök här i veckan.

Det är mysigt med fikabord och underhållning av ungdomarna. Bra variation blir det alldeles säker, och fint. Det finns kvalitet i den gruppen och när de uppträder är det svårt att ha torra ögon. Jämt när ungar och ungdomar uppträder så måste jag ta fram näsduken. Bölgroda! Och det skäms jag aldrig för. Jag bara njuter. Till och med när det gnisslar och gnäller lite i pipor och strängar.

Vana från scen är bra för hela livet, och för att bli säker och trygg. Där kan man säkert lära sig mycket om sig själv. Och att våga visa vem man är i olika situationer. Fantastisk utbildning!

Jag undrar hur Hårgalåten ter sig för en Tysk violinist. Det blir spännande att höra den internationella duon försöka få till det äkta trollska i den.

Dans, teater och musikblandning blir det nog, plus fikaförsäljning med behållningen till klasskassan. Det fyller på inför resan till hösten. Ett besök hos de nuvarande gästerna, från en ort utanför Berlin.

Ett besök på Järvzoo förra dagen var säkert intressant. Världens häftigaste djur måste vara älgarna. Fråga varje tysk. Kanske de frågade efter älgvarningsskyltar att ta hem.

Komprimerat i kammaren

Värmen kommer nu! Helgen blir katastrofal tror jag. Det verkar som att det är då det skall ske. Allt samtidigt. Krattning, vedkapning, städa här och där, och allt övrigt som skall göras. Allt mellan himmel och jord. Men jag är skeptisk. Mycket prat bara. Men kanske viljan och orken verkligen finns till allt, om vi bara känner för det. Jag skall kolla om jag känner för sådant senare, och fram emot helgen, passande nog.

Och en förfrågan kom idag om att styra upp lite skräpgrejor på arbetet. Fortsätta, lite, som skräpminister i insamlingsregeringen. För det har rört ihop sig, minst sagt. Lite förfall i hela samhället nu som påverkar allt, och även återvinningsområdet. Folk har väl annat viktigare för sig, som är trevligare. Så kan jag tänka i alla fall, för att tänka på trevliga saker är mycket bättre, än att bry sig om det som är jobbigt. Som att slänga skräp i rätt tunna tex. Men att drunkna i skräpet kanske inte blir trevligt heller. Vi får se.

Snälla, fundera, lät det? Men det var ju ett fint förtroendeuppdrag. Lite stolt faktiskt. Det var inte så tokigt agerat då, under förra mandatperioden. Men det skall finnas ork, och det har jag inte hunnit känna efter ännu, men vi får se i morgon. Bedöma läget lite. Det kanske inte är så omfattande som det ser ut, om man bara får klura lite.

Presschefen

God kväll

Passande, som en handske beskrev jag det förut. Sant, sant, sant. Och snart har jag alla fingrarna på plats igen. Precis nästan allt finns bara självklart kvar sedan förut. Men det måste lockas fram lite, inte klämmas som sista kaviarslatten.

Det kan börja flyta på riktigt bra, märkte jag idag. Gamla vana grepp passande till lite grövre grejor, lockades fram utan problem. Det känns bra, precis som det skall kännas.

Jag nästan förvånas själv av att det kan vara så viktigt för mig att komma tillbaka dit, på det arbetet, men det är en speciell historia för mig. Där växte jag inom mej själv. Och jag lärde mig vad som var viktigast. Att det inte bara är viktigt att prestera, på ett arbete.

För mig var det lika viktigt att känna av att det kunde utvecklas, gå framåt, och att jag egentligen skulle kunna vara ganska trygg med mig själv. Inte med självsäkerheten som mål, utan att det borde finnas en hel, stor, självkänsla som grund.

Det har gått rätt bra, det tycker jag, för tidigare kändes det som att det var svårt att komma vidare. Men i rätt miljö, och bland de rätta typerna, så är allt möjligt. Typer som sätter sina avtryck.

Och några typer klämmer kaviaren på mitten! Det kan man gräla om lite.

God God God Morgon

Vad det var enkelt att kliva upp idag. Studs. Så var jag uppe bara.

Tror att jag har varit överallt och pysslat här hemma, redan nu på morgonen. Det är bara en kopp kaffe och en macka som fattas nu, så far vi. Att det går så lätt inuti en helt plötsligt.

Jag studsar lite till, senare. Det blir bra. Och sedan får vi förmiddagsgympa. Vad stel jag är då, men det struntar jag blankt i, för snart kommer jag ner till golvet igen. Och upp igen.

Ödmjuk, eller ärlig är frågan

Men hallå! YYYYYYYYYL! Hahahahahahaha!Gooooodisburk! Jackpot! Oiiiiiii va? sant?Partyparty.Kasta ut tv-ar och sånt!

Herregud vad löjligt av mej att försöka skriva nåt sånt på bloggen, men ni fattar. Skaplig kväll, men görtrött. Tack för idag.

Men det är inte lätt att sluta de himmelsblå, när man vill känna efter bara, hur dagen kändes.

Nybörjarturen

"Jag kom, jag såg, jag segade".

Det var inte någon lång dag, den här första dagen på gamla kabelverkstan, men den var seg. Och det var jag som var segast. Vilken nybörjare dom har tagit in. Det är bara att vara lite ödmjuk och ligga lite lågt, för ovan var bara förnamnet.

Virrig i skallen, glad och uppvarvad, och ommöblering i lokalen sedan tidigare när jag arbetade där, störde väl mig lite grann. Lite rörigt och pyssligt att fixa till arbetsplatsen var det på morgonen, men det får vänta med det stora grejandet. Huvudsaken att det gick att börja på med att göra lite kablage, att komma igång lite grann idag.

Och det hackade väl igång lite, men det konstaterades en hel del glappkontakt i dag. Kablarna fungerar nog, men jag själv börjar på lite låg, knagglig nivå, så jag får arbeta mig igång och öka mitt självförtroende med tiden. Det kändes bättre och bättre under dagen, och det var aldrig någon fara att jag skulle säga upp mej direkt. Funderar på det till i morgon. Och i morgon kan jag städa upp lite på bänken och fixa bort den hög som är mina verktyg. Lägga dem i lite lådor och mysa.

Väckarklockorna

Jag håller på att hoppa över någonting igen. Ett litet stycke ansats har tagits ut och nu är det bara att hoppa till. Skall man klappa sig på nåt lår eller nåt kanske, som man sett på tv. Pyttelite koncentration krävs det nu, för mest har det varit bara avslappning, avspänning i helgen. Skönt.

Det skall bli bra att få återse gamla stället igen i morgon, med mina arbetskläder på mig, för första gången på några månader. Nu skall jag hoppa mellan segtråkiga tiden och nästa tid. Förhoppningsvis en roligare, mer social och tryggare period. Ett litet hopp mellan Söndag och Måndag och vi har bytt.

Egentligen är det bara ett litet steg, som redan känns som bara en riktigt bra Söndag kväll. Det räcker nog att bara slicka sig lite om munnen nu så glider vi över utan darr.

sågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågasågaså

Jag hälsade på Börje i stugan och ni förstår att han höll på med sågning. Stora, och fint barkade stockar, utspridda som ett plockepinn, höll han på med när jag överraskade honom.

Jag skämtade till det genast genom att köra fast på väg fram till platsen. Leråker, snarare än väg påstår jag. Fångstgrop, tyckte jag han mumlade om. Men det var väl bara en intressant och lättare övning det där med att komma loss. Lätt som en plätt är det för två sådana tekniker. Ungefär lika lätt som att fastna under tjällossningen.

Att komma loss med bilen gick fort, men att komma därifrån var svårare. Efter tre timmar ungefär, bar det iväg hemåt, men det blev ändå några omvägar och ytterligare stopp innan jag var hemma igen.

Men vi hann med att fika några gånger, och att prata om livets oviktigheter. Även att studera pumpar och stensamlingar. Sågutrustningen tilldrog sig ett, nästan ärligt intresse från min sida, för att inte dämpa hans entusiasm inför det omfattande arbetet. Men min tanke att någonting kan dämpa entusiasmen kanske inte är helt rätt, för den är stor hos Börje.

Men lite ostadigt är det med karln nuförtiden. Han har lite svårt att sätta upp riktlinjer i sitt arbete och att följa de rätta spåren. Och det blir inte mycket gjort heller. Det stockar sig nästan nu när man säger er sanningen: Ett snitt på en stock blev det, på tre hela timmar. Ett enda!

Det blev mest prat bara. Och bogserlinor. Och soltorkande lera. Kanske blev det en kanondag ändå, när jag nu tänker efter, och det är som det skall vara det.

Att hissa rätt segel

Så gäller det att samla sig lite. Stämma av det hela och landa på fötter. Stannar man kvar uppe i det blå, så vet man inte var det bär.

Det har varit, och är, en spännande tid. Uppåt ibland och ner och vänt vissa stunder. Obestämt och vilset ovant. Fast egentligen inget nytt, för det är ju så här det är. Man kan inte ta något för givet.

Några, egentligen futtiga veckor, utan chema och struktur kan räcka just nu. En tragglande tid med att få vettiga saker att göra och att hålla humör uppe. Jag har lyckats skapligt med denna vrångskalle själv, om jag skall skryta lite. Inte så mycket på grund av praktiska resultat och händelser, men humörmässigt kunde man ha befarat att det skulle bli sämre. Sen vet jag ju väldigt väl, att det är bara närmaste framtiden och knappt det man kan bedöma. Själv är man en liten del, en liten röst, en liten person, i denna stora cirkus, där man klamrar sig fast i det som känns stadigast.

Det kommer säkert fler osäkra, jobbigare, liknande perioder, men kanske det har gett mej någon nyttig erfarenhet till framtiden, detta som varit, och som är just nu. Jag skall försöka vara så ödmjuk som jag kan, för i de här tiderna är det mycket bekymmer och tråkigheter för folk. Jag önskar mest av allt att alla får vara friska och helst nöjda med sig själva, utan att för den skull vara självutnämnda världsmästare. Lite självironi kände jag nu, men bara lite. Det slår jag ifrån mej rätt kvickt.

Men tänk att träffa sådana människor som gör tummen upp åt en ibland: Vilken förmån!

Enkelbeckasin

Grannarna åt väster har ett dussin tackor med lamm. Trevliga djur som håller lite öppet efter sjölandet och i småhagarna. Ibland bräker de lite och ropar mitt namn. Det sa i alla fall mina barn. Ja, det lät lite som det, kan erkännas, men sådan kontakt har vi väl ändå inte, vi fårskallar.

Ett år skulle dottern absolut låna en get över sommaren. Visst fanns det bete så att det skulle räcka, men jag var skeptisk. Det är ett väldigt besvär med getter har det sagts, och jag som inte praktiserat getskötsel på allvar sa stopp. Hur skall man få en ensam get att stanna på platsen. Och kanske man inte skall ha ensamma sådana, utan flera?

Näst intill omöjligt utan riktiga stängsel, och tjudrar gör man självklart inte. Men det skulle ha varit trevligt om inte de haft sådan benägenhet att rymma. Visst funderades det lite på det, för getter är mysiga och snälla djur. Men som tur var svalnade det intresset till nästa sommar.

Det som man möjligen skulle kunna kalla för husdjur här hemma, var nog den tillfälliga igelkotten en sommar, samt en rävunge som tiggde kex och bajsade på bron. Kompostmaskarna är annars de enda obligatoriska husdjuren här. De vårdar jag och matar med mycket godsaker. Gottegrisar är de.

I kväll kom faktiskt en get hit och lät. Den skall kanske bo här i sommar, och det får den göra. Himlageten. Jag trodde faktiskt att jag skulle få den i huvudet när jag stod och lyssnade på den ute på gården. Det finns olika sätt att peka ut tomthörnen för grannarna. Har man vingpennor som vibrerar så, är det såklart läge att uttnyttja dem och bara liksom dyka upp.

Några små korn

Någon borde skura här. Popcorn är väl magert och bra att äta, men feta utanpå ändå.

Jag som brukar gnälla på fjunisen när han kladdar på knapparna, sitter och kladdar lika själv. Det är inte riktigt bra det, att jag fettade till det. Det skall jag genast upplysa honom om i morgon.

-Titta här vad kladdigt det blir om man äter och slafsar vid datorn. Och speciellt feta popcorn med extra smör! Det syns ju tydligt att det varit nån med popcorn här före mig.

Det är lite fett och så där, och bra mycket smul. Bra, då ser han det, och han kanske fattar att man inte skall kladda ner så mycket. Vem vill städa mellan tangenterna. Inte då jag.

Det är ett himla krånglande när jag skall äta popcorn här i smyg. Försöker kolla att ingen mer är uppe och smyger, och sen gäller det att ta bort alla bevis. Men det är lite chansartat. Och att det skall höras så väl vad man håller på med. Och lukten.

Men vad pratar jag om..

Dra upp i näsan

Det växer i kryddlandet. Det var bra, för det är inte mycket kvar av det torkade nu.

Mager, sandig lerjord är det, alltså helt perfekt för de flesta kryddor. Lite soligt skall det helst vara och sedan behöver det inte ens vattnas, för att få de härligaste kryddor till köket. Eller bara det att tufsa till dem lite en kväll, med gräsklipparen. Att stryka till dem lite, så att det sprider sig en sådan arom...

Perfekt när man grillar. Enklast är det att greppa en näve och sätta i ett glas på altanbordet. Mosa till något blad lite och matlusten blir outhärdlig. Skall man kunna hålla sig ett tag från och med nu? Det blir verkligen jobbigt! Jag tror att jag skall kolla hur det är med kolen NU. Så att man är startklar.

Är det någon som behöver lite ogräs, så finns det att få. Har själv lite dålig koll på alla namn så här tidigt på säsongen. Någon kan väl kylan ha tagit.

Libbsticka och oregano, mina favoriter hittar jag i sömnen. Libbstickan förresten, satte vi bredvid bron som liten. Nu är den stor! Tre meter! Nådde över takrännan på brokvisten, och det hade ingen varnat mig för. Så den tuktas hårt men rättvist och det tål den bra. Kryddodling rekommenderas på det bestämdaste. Lättsamt.

p.s.(Ja, inte tre meter just nu, utan den växer upp och blir tre meter varje år! Så klart..)

Påsklov som vanligt

Eftersom alla andra summerar, så gör jag väl det med. Snabbt hopräfsat så blir det nånting sådant här:

Någon timme på sjön, slöat, lagat lite mat, ätit rätt mycket mat, fipplat med gitarr, vänt lite på dygnet, övningskört, ätit påskrester, fikat, hälsat på nere hos Karlsson, lyssnat på fågelsus, sen lyssnat på nästan fågeldån, troligen hört rördrommen, kollat på rinnande vatten med skum, träffat en stor humla, inspekterat lite växande i trägårn, funderat på båtprojekt, bytt lite hjul, smygletat angeldonen igen, läst lite om polarfärder igen, pratat lite med grannar, mått rätt bra, bekämpat lite rastlöshet, snart ätit slut på hembakta, planerat för vedkapning, klappat kanoter.

Men däremot inte tagit bort snöskyfflar och skidorna ute. En tradition som måste bevaras.

Växa igen

Bra att det blir vardag så att jag får vila upp mig. Det har varit en arbetssam helg. Mat och fika, men lite motion bara. Har mest bara varit hemma och slöat, men några små utbrott blev det.

Testade vårformen på en cykel och den var det inget fel på, mer på min ork. Åkte runt och övade lite med bil sedan och idag blev det ett besök hos Karlsson. Där finns det prylar, oj oj oj!

Nej, jag gör som brukligt, som på nyår tex. Bara helgen är över så skall jag börja att tänka på att inte slöa bort hela dagarna. Bättre att aktivera mig mer fysiskt, för det är lite arbetssamt med sådant här slappt leverne. Vedhuggningen kan ju börja på allvar i vårsolen, nu när snön är borta. Det blir nog lite lättare i år tror jag, än förra året, för en hel del är förberett redan.

Det är en vana denna vedhuggning och kapning. På gott och ont. Jag väljer det goda alternativet helst, när jag kan, och försöker känna av nöjet lite i förväg, att ha en full vedbod.

Katalysatorn

Någon stor diktare försöker jag inte bli. Men leka med ord kan vem som helst prova. Det är skitkul att skriva en massa blaj som blir som det blir bara.

Nu råkade det vara lite krångel med tangentbordet som gav omvärlden en liten vårlig ramsa. Det är inte så lätt att komma på vad som krånglar. Dåliga batterier eller nåt som skymmer det trådlösa kan jag väl klara ett reda ut. Men det är något obestämt krångel med bokstäverna. Tror jag, eller så är det jag som är bokstavsblind på nåt sätt.

Det är precis som att vissa dagar är det en vrång bokstav som inte vill vara med. Nästa gång är det någon helt annan eller flera samtidigt. Som någon förkylning som går runt och återkommer.

Jag höll bara på att försöka komma på om det var någon särskild tangent som krånglar ofta och skrev lite surrigt på prov. Förra gången var u lite lynnigt så då körde jag på lite med det så fort jag mäktade med. Och då blev det bara en fjantig u-ramsa som jag log lite åt själv. Funkade visst rätt bra ändå, u. Men jag kastar ju inte skräpet på direkten, utan kollar om det går att använda det till nånting.

Det finns alltid användning för sådant eftersom han bara suger åt sig, allt informativt eller rena fiktionerna. Det litterära svarta hålet Börje. Min räddare i nöden, som tar hand om allt skräp jag spottar ut om bekanta och obekanta begrepp, om tekniska fantasier och experimentella katastrofer.

Och alla planer om fantastisk revanch eller gruvlig hämnd, affärsidéer som man spånat om, det tar han hand om, och försöker säkert verkställa med, den stollen. Stackars värld, vad har man nu ställt till med.

Sedan så har han varit sju resor värre själv med alla sina upptåg, men det vet alla. Men lite kanske man underblåser lågan. Är det värt det, kan man fråga sig. Tål världen mer belastning. Eller kanske det är just detta den behöver för att reka igång?

Orimmat sött sidfläsk

En version av vårdikt , tidigare skickad i original till pensionären för att förvirra honom.

Hoppas ingen blir för förvirrad i vårstöket och går på gårdspumpen eller krattar sig i handen. Eller maskar i komposten. Det bara gled över till att ha u som favoritbokstav den dagen. Men i hade jag priblem med , men nu är vi sams igen. Men i luras fortfarande, som lite retig hämnd.

UUUU VILKEN DAG!

Nu blir det mycket utomhusvara. Ära. Bliva. Göra. Höra. Bära. Röra. Störa. Ööäi går ju bort nu. Du då. Inte sura.

Bara stå ut ute. Gå ut bara. Fast vissa av oss redan är lite ute. Lurad en stund. Ute som i ett uland. I en underbar lund. Rusa hasa ute på ett sluttande plan som en utterkana. Tulta runt som en rusig fullbult. Förundrad.

Kul som ett kulspel. Bultbräda. Bus i fågelsus. Sus och dussin påskdun.

Dunsa ner på sista snökluns. Pulsa i sista drivan. Rulla som en luns. Bums se och uppleva.

Slunga bort en blick som en bumerang. Ducka med tuppkam som en punkare. Dunder.Tung rekyl av vår. Mer än ett uns till grundmur.

Mumsmums och kaffe. Skumt. Skummig dusch i skum belysning. Full dosa snus. Väldigt sen lunch. Dumt.

Tuff uppförsbacke på vår grusväg. Dikestur på den turen. Tussiga tussilago i mugg. Underbart under livet.

Klippa till en

Klistra in eller klistra ihop. Trassla med en tråd. Dobedido dobidoo. Funka funka lite mindre funka inte alls.Lalalalala. La la. Hoppsan!

Helikopter

Jag hade lite sovmorgon i dag och blev så klart uppjagad av telefonen. Yr i bollen som jag var, så lät det ändå som mobilen, och den låg var? Jag surrade runt som en naken helikopter och hittade den i röran på en byrå.

-Hej. Nu får du sluta sova. Vi har redan fått två gäddor.

Bengan och P.O. var ute och pjaskade runt och anglade här nere på sjön. Det är inte precis långt dit ner från vårt ställe. Vi har ju vår trevliga sjö bara två hundra meter hemifrån, så det var väl bara att skrapa ihop lite fika och hoppa i paltorna. Skönt väder, alldeles lagom temp och lite sol redan. Där spenderades några timmar, medan fler familjemedlemmar och grannar, sol- och fikasugna, kom med hundar och korv. Någon burk dricka slank också ner bredvid kaffet.

Det var eländigt blött på isen, och nu pratar vi decimetrar, men det är bara att gå hem och byta skodon om man blir blöt. Längre är det inte. Jag engagerade mej inte mycket i anglingen utan hade bara en göttig stund. Och nu när jag är hemma igen så är det mycket kvar av en så lång Fredag.

Jag ser ut mot udden från fönstret här, och det har nog blivit folktomt där nu, om nu inte någon soldyrkare dröjt sig kvar. Det finns fler mysplatser här intill, speciellt vid sjön, och det är ju en fantastisk förmån att bo så här. Fritt, skönt, och ställen att gå till precis när man vill. Och dessutom helt gratis. Jag önskar alla en fortsatt god helg och att ni har fina platser i närheten hos er.

Tung viktig dag

Det är typiskt påskväder ute och typiskt rörigt och ostädat inne. Det är inte så inspirerande att putsa och feja här i all ensamhet, men det borde gå att organisera sej lite bättre kanske. Det är bara så mycket annat som kommer ivägen, eller så ställer jag för lite annat med flit.

Har bara plockat lite bland grejor här och där, men inte kommit till själva städningen riktigt. Jag funderar lite på vad anledningen skall vara nu, den oficiella anledningen för att det inte skiner riktigt när de andra kommer hem. Men jag tror att jag säger som det är, för det brukar jag göra. Det var liksom inte läge, eller, det är inte så förbasket roligt att plåga sig med sådant tråkigt, när det är lite svårt att få ihop alla stunder till nåt bra. Det är rätt bra för det mesta, men det kommer segdagar som man ville slippa. Idag är det lite halvsegt men det ordnar sig när de andra kommer och rycker upp mej.

Jag försökte hitta på nåt bra, eller mer inspirerande en stund och hittade då hantlarna undanstoppade i sovrummet. Där gör de ingen nytta, utan de skall ju vara framme på någon synligare plats. Då kanske det blir av att använda dem lite oftare.

Far och son köpte dem i födelsedagspresent till vältrimmade husmodern, men baktanken var nog bara ett gott skratt och att skaffa något som vi grabbar hade riktig nytta av. Hon trodde att paketet var fastlimmat på golvet av oss skämtare, men det var bara oväntade tjugo kilo som gjorde det lite orörligt. Men humorn gick hem, och alla förstod nog vad baktanken var. Att det var andra som behövde dem mest.

Nu har jag ju inte tränat heller idag, men det blir vid annat tillfälle, för nu har jag ställt fram dem på ett bättre ställe. I vardagsrummet. Där passar hantlar bra, och så har jag plockat bort wellpappkartongen istället, den som stått där sedan före jul. Äntligen.

Ja, och så var det städningen. Men det är bättre att jag börjar lite med maten, för det är säkert viktigare. Ja, det är absolut så. Det kanske blir seg mat idag. Men större är risken att det blir tacos, och det är inte segt, men rätt vanligt nu för tiden. Det får duga. Glad Påsk.

Clownen glädjer mej

Måste hänga om en tavla. Det finns visserligen en bra krok här hemma på rumsväggen, men den kan nu ses av fler, en stund. Den gladaste tavlan jag sett. Den föreställer bara något ... Stopp! Den går jag inte i, den fällan. Det får ni väl lista ut själv.

Jag sa bara att den var glad, men det kanske det bara är jag som tycker, och det kan mycket väl vara så. Allt är rätt. Man kanske inte alltid tycker att cirkusclowner är glada figurer heller, och det får man tycka. Jag vet inte ens vad jag tycker att det föreställer, för ibland är det nåt sportigt, och ibland är det natur. Nu råkade jag säga några av mina alternativ här, men det var bara som exempel, fattar ni väl.

Och en massa olika innehåll har den, beroende på inställningen som jag har själv, eller kanske bara på grund av ljuset på den. Eller kanske ljuset på mej? Det var och är en rymlig tavelupplevelse minst sagt, men det var nog därför vi nästan genast fastnade för den när vi såg utställningen. Gjord av en kille som kanske inte skulle bli tagen för att vara konstnär, till vardags med ett lite undanskymt arbete, och lite blyg och trevligt grå bara. Olle Uteberg.

Men förvåningen var stor när han ställde ut, och kanske det var de flesta av hans verk som visades. Jag vet att det mesta gick åt, för det var stor succe med försäljningen, och jag förstår varför. Det var så fantastiska former och rörelse i de flesta av bilderna. Geometri på väg. Det var bra recensioner i tidningen, och jag förstår att han måste ha varit nöjd efter detta. Kanske även lite förvånad.

Och jag unnar verkligen en sådan liten trevlig man en sådan framgång. En kille som inte alltid har haft det så lätt, eller fått allt serverat.

Jag hoppas att någon mer än jag tycker om tavlor som man blir glada av, och att man dessutom kan bestämma själv vad de föreställer är alldeles ypperligt. Sedan kanske det inte är den här som glädjer er, men det gör inget alls. Det skall vara precis så, valfritt.

Fast lite unnar jag andra att glädjas, så långt kan jag sträcka mig.

Knäppt beteende

Knäppte lite kort idag, på grannhönsen. Riktiga, gammeldags ser de ut som, dessa höns och tuppar, med färger som växlar med solljuset. Hedemora kanske det var, hönsrasen.

Jag är ingen hönsexpert men kan ändå se att de har ett trevligt yttre. Rena, färggranna ädla juveler ser det ut som i belysning. Men det hann jag inte med att knäppa för de for runt med ljusets hastighet för att hitta de utslängda brödbitarna, samt för att förvirra hökar kanske. Annars kan höns se riktigt skabbiga ut, men det gäller kanske mest rena, jag menar smutsigare, innevärphöns. De här är verkligen hela, fina och en riktig hönsfamilj.

Och jobbigt för karlstackarn. Hela tiden vakta på damerna, kolla efter hök, snabba sig att äta maten först och att alltid vara riktigt på. Det var sjutton vad tuppar måste vara beredda jämt. Två tuppar är de, så om chefen inte är riktigt med därbak kanske standinnen hinner in före.

Ja, vilket liv. Bara bekymmer med allt detta. Gammalt bröd och jordig mask. Hökar och mickel. Och hund som konkurrerar om mat. Och ansträngda stämband, om nu tuppar har sådana.Och stressat kärleksliv i mängd. ?. Men de har det säkert rätt bra ändå på nåt vis....

Brödspade

Vatten, vatten, bara vanligt vatten. Snösmältning och smala vägtrummor kan skapa problem och det var lite på gång i dag. Vattnet stod upp på byvägen på ett ställe och det är inte bra om det rinner över, och tar med sig gruset.

En liten insats med spade och lite undandikning nedströms proppen räckte. Trycket ökade mot trumman och isproppen släppte efter någon timme. Det var en skaplig vårbäck neråt tvärkurvan efter det. Annabengans infart var i farozonen när det var som mest med fart, men det har lugnat sig nu. Så lugnt att jag gick in och gjorde en rejäl sats med matbrödsdeg. Nu står husets alla gjutjärnskärl med dukar över och håller ömt runt de jäsande bröden. Det blev även en plåt med småbullar, och det är nästan lika lämpligt att göra sådana.

Samma princip som vanligt gäller när jag håller på med köksarbete. Fort skall det gå, och inget recept. Det är bara lite grunder som alltid gäller, och som jag brukar tänka på. Sedan gräver vi i de påsar som finns till hands. Idag blev det havregryn, hirs, dinkelflingor, vanligt vetemjöl, olja, grovsalt, lite sesamfrö, sirap och kryddor.

Samma sak med kryddor. Man kan ju bara använda det man hittar, mer går ju inte att göra, och jag fann lite torkad timjan, oregano och såklart: Spiskummin. Vitlök hoppade jag över, men ibland har jag haft i curry och det funkade det med. Det blir spännande om någon timme att se och smaka på det, alldeles ångande nybakat.

Det skall stå en stund och riktigt kalljäsa, för då blir det bäst. Och snål på jäst kan man vara, för det funkar ändå. Kallt vatten och länge, som ett vinterbad, minst.

Lördagsgodis

Inte chilichoklad, men väl några bitar mintchoklad och en kokosboll slank det ner tillsammans med kvällskaffet.

Jag satt samtidigt och summerade lite aktiviteter från idag och kom på en hel del. Vedkapning, dikning av smältvatten, tvättstugan, servning av bilen, bortstädning av torrgrenar, lite lagning på gårdsplanen, undanplockning av snöskyfflar och liknande. Vanliga våraktiviteter på en helg som denna. Det är ju tur att det finns att göra, om och när man vill.

Nu hade det ingen betydelse att det var så mycket att göra, för jag valde ju givetvis bara det som var mest nödvändigt. Alltså: att lapa lite sol, skidåkning igen, snacka med grannar och givetvis lite musik. Och jag spelade så högt jag vågade, och det var när de andra var ute i vårsolen i värsta värmeböljan.

Bortsett från skidåkningen så var jag ute med dom andra ett tag på eftermiddagen och då var det vår, nästan ovant vårigt och nästan lidelsefullt. Men jag får inte vårpanik och bara rusar runt och aktiverar mej, nej det är alldeles för viktiga timmar för det.

Nu skall vi inte glömma bort att jag tog lös från äppelträdet och slängde på bron, den trevliga utebelysning vi släckte i mitten av Februari. Det var väl tur att jag kom på det i går, för sedan, till hösten, skall förhoppningsvis grenarna tyngas och prydas av härliga äpplen i mängd. Men lika viktig är en vitrosa blomning med bin och doft. Det är så lätt att välja bra saker att göra då.

Kontakt

Väntan kan vara lång. Jag måste vänta ett tag till, och lite osäkert hur länge. Midnatt råder, tyst det är i huset, tipp tipp tapp. Lite svagt ljud från en lämnad tv som verkar visa Hemliga Armén. Allo säger de och så skrattas det konstgjort, men lagom dämpat.

Det dröjer nog minst en timme till innan det händer något, och jag brukar passa på att utnyttja sådan sorts tid. Det är tiden mellan det att man borde ha gått och lagt sig, och tills chauffören fullgjort sitt åtagande. Förra meningens man och chaufför är samma person som vanligt.

Man är chaufför rätt ofta åt ungdomarna, men det är bara en ingrediens i anrättningen som heter uppväxt, och det är ju ett sätt att växa upp det här att vara tonårsförälder. Precis som allt i livet som utvecklar en, och som växer en framåt. Jag vet inte ens vad jag skall göra när jag blir stor. Vilken himla tur! Det kan alltså löna sig att vara lite nyfiken. Men inte få reda på i förväg, nej där går en gräns.

Just nu är jag lite nyfiken på vad som skulle hända om jag sätter i sladden i förstärkarn, och testar en sak. Det är bara en lite fundering jag har, på hur det skulle vara att väckas mitt i natten av en ylande gura. Pang på bara, sådär tvärt. Tycker man att det är häftigt då med, eller gör man skillnad? Ja säkert, men hur mycket skillnad då? Skriker nån rätt ut: Men fan är du inte klok för helvete gubbfan! Eller kanske kräks lite?

Javisst ja, så kan det kanske bli. Men kanske någon tror att det är födelsedag, för då brukar det ju låta och ylas när man borde få sova. Verkar vara svårt att få till ett avgörande och övertygande argument här. Men det har ingen betydelse nu, för det är ju bara ett litet test som görs. Då så, avgjort. Rapport kommer i nästa stycke.

Nu är det nästa stycke. Testet är genomfört och det gick lite som väntat. När väl kontakten var etablerad och strömmen påslagen så gick det inte att hålla sig, jag måste spela fast klockan var över halv ett. Drog av en trudilutt lite snabbt och det gick sådär, för det är inget vidare att spela med hörlurarna på sig.

Och jag kunde hålla mig från att skrämma slag på hela huset. Det var väl det testet jag gjorde, testade min fantasi och självbevarelsedrift. Fantasin kanske inte behöver kollas så noga heller, bara tränas lite så där.

100 ägg i omeletten

Stora röda potatisar skalade jag till kvällsmaten förra dagen. Hemgjort mos med panerad fisk skulle det bli. Man kan skriva det i en annan ordning, men jag tar moset först, för det blev lite dominerande, milt sagt.

Gott och kryddigt verkligen, och med lite klumpar i, precis som det skall vara. Men det var stora potatisar, det var det. Lättskalade som de var så blev det väldigt mycket mos, och det mesta blev över. Efter att fått ligga till sig i svalkan ute på bron inatt så blev kvällens projekt att försöka återanvända det till något annat experiment. Alltså, potatisbullar!

Jag har väl aldrig gjort sådana förut, men det fixar sig. Bestämmer att det skall vara hackad bacon i, det är lätt. Blanda ihop!

Eh....och lite..? ....... krydda lite! .. med ........ timjan ......mjöl ......mjölk?....... ett ägg ..... röraröra ..... provsteka.... blev gröt!...mer mjöl! två ägg!!.. steka liten bulle...blev deg/gröt??!!!....mjöl?... nej, fyra ägg!!!.. rör!!... två stekpannor........ steka (svettigt nu)......?....FUNKADE!?...?... Men degiga inuti...

Nu stod det plötsligt åskådare runt och var hungriga.

-Men om det är färdigdukat på bordet så skall vi äta. Jag har snott ihop lite potatisbullar bara. Bara rörde ihop utav moset sen igår.

Lingonsylt skall det vara till, och ostmacka passar. Sonen tyckte att de var mäktigt goda och skyndade sig att smocka i sig flera stycken. Det var nog bara för att han hade så bråttom iväg bort med kompisen. De andra två, tyckte lite mer artigt, att de var goda.

Lite förvånade försökte de att låta, och det kan trösta lite. Själv åt jag nio stycken bara för att jag ville det. Det är mycket som går om man bara vill.

I ledningen

Aprilskämt är inte min starka sida som ni kanske märkte. Det har inte lyckats många gånger och egentligen har jag sällan ens kommit på något skämt värt att prova. Det är inte så viktigt heller så det sörjer jag inte.

Men det kan vara roligt att gå på dem, faktiskt. Skulle man åka dit, so what. Går visst att bjussa på det, bara det är nåt med komiska inslag och inte något förnedrande. Det konstiga är att jag ofta har fått skulden för diverse sådana skämt, fast jag inte alls varit inblandad. Svårt att förstå varför jag blir så utpekad för sådant.

En gång var jag inblandad, och meningen var att jag skulle klara mej undan ansvar, för jag skickade med dottern, då i årskurs fem, ett skämt till skolan en gång. Och det var ett återvunnet skämt som ortens tidning hade gått på, en eller flera gånger. Jag skrev en prydlig liten lapp som hon skulle sätta på vattenkranen som fanns i klassrummet.

Där stod ungefär: OBS! Vattnet i denna kran har konstaterats innehålla viss halt av diväteoxid, och bör användas med försiktighet. Hälsn. Va. tekn. och så nån slarvig kråka.

Och när jag hämtade ungen på skolan på eftermiddagen så var den skyldige snabbt fast. Det hade varit lite press på min dotter att avslöja farsan, men att det var jag som var skyldig hade genast läraren klart för sig påstod hon. Men innan det, så hade faktiskt skämtet lyckats.

När läraren funnit lappen togs den skyndsamt till vaktmästaren under restriktioner att ingen fick använda kranen. Vaktis visste inget om detta, kanske inte mycket om kemi alls, men kemiläraren då? Jodå, kemi borde vara hans bord. Men denne kemilärare var nog inte så självsäker, så böcker hade använts och det funderades en del innan någon till slut frågade sig om det var något skoj bara. Men helt säker var de inte på detta så försiktighetsprincipen fick råda en bit in på dagen.

De slapp säkert lite vattenkrig i klassrummet på detta sätt, men jag fick inte riktigt klart för mej om läraren uppskattade detta lilla muntra försök. Hon var lite barsk den eftermiddagen, som lärare kan vara. Men hon hade säkert fler skämtare än jag att ta hand om den dagen.

Där igen, hopplöst

Att det är så krångligt att få det att funka. Varje sådan här dag är det lika surt. Jag lyckas aldrig få till nåt riktigt bra, trots att jag skall vara sådan obotlig optimist. Försöker och försöker. Kämpar år efter år. Nu ger jag mej ett tag. Kanske hörs vi senare.