Scania i fusion

Det är livat värre!...... Man kan väl inte sitta och plita ner allt, om inget särskilt händer?

Det är väl tur att inget särskilt händer? Speciellt eftersom man inte vet vad som händer. Speciellt som det kan hända så makalöst oförberett. Till exempel som i Harrisburg. Speciellt som i Harrisburg!

Sannolikheten är så oförskämt liten att det skulle hända, så det hade inte ens hänt. Om man skojar om det.

Och nu är det vinter. Det blir på något vis ändå värre på vintern, även om det pågår året runt.

Om det är så förbannat svårt att värdera ett eller flera människoliv till mer än värdet av två sekunder... hur tänker man då?

Om det bara är två sekunder man byter åt sig, hur skall man förklara sig i rapporten efteråt? Om man nu är kapabel att förklara något alls. Folk vill nog ändå veta hur....

Jag önskar att folk visste vad man har att byta med i trafiken, och även hur man byter.

Man kan byta åt sig minst tre sekunder genom att hålla avståndet. Och någon sekund till genom att anpassa en inbromsning. Mjukt och fint, säkert och skönt?

Någon sekund till kan vi byta åt oss genom att lugna ner oss, och verkligen glömma att irritera oss på andra. Och genom att planera någotsånär inför nästa stopp. Är vi kanske redan i Harrisburg?

Skit i Harrisburg! Nej, nästa gång är det en timmerbil. Vad har vi då gjort av sekunderna?

Några få sekunder, enkla att byta mot något som blir så meningslöst, men som ändå blir kvar för evigt. Några sekunder, byts mot några personer bara... amatörer i förhållande till tungviktarna. Scania!

Har man fått körkortet..bara sådär?....eller är man trots allt vuxen, men i yttersta hemlighet?

Jag funderar mycket på livet. Det tar några sekunder, men det är det värt.

Las Palmas

Missbruk beivras! Så brukade det stå på anslag, lite här och där. Först någon förklarande text om hur man skulle göra, och sedan detta som slutknorr. Gör det så även nu?

Jag kommer inte på något på rak arm, men det skulle inte förvåna mig om jag i morgon ser flera sådana texter.

På toan?...personalparkeringen?...matväskan?... eller på tuggummipåsen?

Det låter allvarligt... Missbruk beivras? Och så var kanske meningen med texten? Man borde alltså dra öronen åt sig, istället för att hänge sig åt missbruket i fråga? Det är en riktigt vass uppmaning, hur som helst.

Jag undrar hur många sådana skyltar, och anslag som satts upp? Just som en skarp uppmaning att avstå från något som platsen, eller prylen ifråga, inbjuder till. Lite barsk, och rätt negativ i tonen.

"Hallå där, vännen! Ta bara lagom med papper, så räcker det även till den som verkligen behöver det. Någon kan vara risigare i kistan än du, och då har man det inte lätt, sörru."

Tack på förhand, Beivringsmyndigheten.

....Men det skulle ju inte funka heller.

Inkonsekvensen slår till

Satans mörker. Jag ser inte framåt som jag borde.

När försämringen kommer smygande på en, kan det vara svårt att märka det. Men nu har det snabbt blivit rent uselt, så att till och med jag reagerar. Det krävs omedelbara åtgärder!

Jag talar naturligtvis om min gamla bil, och inget annat. Belysningen felar å det grövsta på ena sidan.

Den har som standard en rätt dålig belysning, men nu har det gett upp nästan helt på högra sidan. Naturen, eller snarare tidens tand, har stulit drygt en halv reflektor.

Grå... plast? fungerar dåligt som reflektor. Och ännu sämre blev det sedan jag försökt att torka bort det jag trodde var smuts i lyset. Det jag trodde var lort, var bara rester efter det blanka, som skulle bidra till en upplyst väg. Puts väck!

Om jag hittar vägen i skumrasket, inköps i morgon en fin strålkastare, ny eller bättre begagnad. Det skall inte fuskas mer med mörkerkörningen!

Ja, det kan gärna bli en ny. Inget fusk, alltså.

Nu måste jag fundera en stund på vad som slagit mig... Någon slags insikt, här i skumrasket?

Det är mycket som slår en. Och på så många olika sätt!

Tresekundersregeln minns jag.

Sonen pluggar på lovet! Han tragglar körkortsteori.

Först skall traktorkortet klaras, och sedan väntar vanligt bilkörkort. I tur och ordning, och utan bestämd tidsplan. De tar det i egen takt, på lektionstid.

De har flera år på sig, men det hade inte jag! Jag hade ju bara tre månader....för när 18-årsdagen infann sig, beställde jag genast uppkörning, efter tre månaders övning helt privat. Sådant gjorde man själv, på den tiden.

Teorin läste man själv, om man trodde på det, och jag trodde ju på allting. Bara det gick fort.

Jag bara läste boken framlänges och baklänges, massvis med gånger. Och sedan lite på tvären, ungefär som normal bilkörning skall utföras...Och jag blev lugnare och lugnare. Allt kunde jag, i princip utantill.

Var det nåt jag var stupsäker på att inte missa, så var det teorin. Det fanns inte på kartan att jag skulle kugga mig där. Helt klart!..som korvspad....var det...

Inte så konstigt då, att det praktiska körprovet kändes som en mardröm, eller som en läbbig svartvit gammal film, helt utan vänner och bekanta. Där var det ensamt och kyligt. Frossa!

Besiktningsmannen skrev och skrev. Skrev lite till...och på den tiden fick man kortet direkt i handen. Man var vuxen!

Eller... Bilförare.

Stärkelse

Okej då. Det är lite att pyssla med. Potatis...lite fordon...utvecklingssamtal....skuldror...jobb...

Potatis inköps, från lastbil, för att slippa bära påsar från affären. Det är klart med detta i och med dagens inköp, som täcker hela den här vintern. Pärorna ligger strategiskt förvarad i potatiskällaren, med direkt ingång från smörjgropen. Klar att fritera...

Jag spanar efter en Amazon.... men fredagens exemplar föll mig inte i smaken. Det sa inte klick...

En ömmande skuldra ger sig äntligen. Jag ignorerade den, bekämpade den, lurade den, försökte att mörda den..glömde den, och idag är det helt okej. Taktiken fungerade perfekt...

Mellansäsong

Är det bra eller dåligt?

Det är en del kvar av sommarhalvåret som skall avslutas. En del bråte och pinaler som skall sorteras in under tak. Förvaras, respektive slängas. Det sistnämnda är enkelt och snabbt gjort.

Det är inte mycket att bråka om. Småkrafs egentligen.

Jag behöver inte göra så mycket inför vintersäsongen heller. Inte mycket alls.

Småkrafs.

Och så finns det de som tycker att det är lika bra att gå i ide. Gärna ett halvår, minst.

Har de inte fått grejorna i ordning?

Centralen

Det stinker!

Jag skall göra en lista på det som osar har i huset:

1) Kvällens matlagning, bestående av välstekt chorizo med tillbehör.

2) Värmebehandlad innebandyklubba. Med hjälp av en ansträngd hårtork.

3) Smältlimpistol till klubbladet. Modell skorsten...

4) Fiolrengöringsmedel, med drag av djungelolja, väl i klass med tårgas.

5) Träningskläder, arbetskläder och juniors skor...

Punkt 5 har sin bas i hallen, medan resten förpestar köket.

Det är mycket som sker i köket, utan att man tänker så noga på det. Exempelvis trä- och syslöjd, motorrenoveringar, skidvallning, båtbyggen, luftgevärsskytte och hemkirurgi.

Inte händer väl allt samtidigt, för böveln, men det kan ju komma lite stötvis. Särskilt de sistnämnda två aktiviteterna.

Emellanåt är det ren stiltje där vid köksbordet, och det är då familjen till exempel kan samlas till en gemensam måltid. Precis som alldeles nyss, innan aktiviteterna brakade igång. Vi satt samtidigt vid dukat bord och åt korv och potatis med spenat och senapssås.

Tänk att vi var hemma samtidigt? Och att vi åt samtidigt? ...istället för att blanda betong, limma ett dragspel eller svetsa ihop en trasig grep, där på diskbänken.

Jag gillar köksarbete skarpt, men det blir ofta ett tungt os i hela huset efteråt.

Extra ljus

Nu när jag ovanligt tidigt har bytt till vinterhjul, så kommer det troligen att bli rätt snöfattigt framöver.

Skall vi gissa på snö tidigast till Lucia?

Ärligt talat, så vore det inte riktigt rätt. I november kan gärna täcket få falla. Jag gillar ju snö.

Lucia har däremot ingen talan i frågan. Hon får, liksom snön, bara lysa upp världen på sitt sätt när det är dags. Det är något mer tidsbestämt vad gäller henne.

Sparkplug

Den första terminen på gymnasiet är i full gång. Sonen trivs, och ...klagar.

-Vi får ju inte göra nåååt!

Jag vet ännu inte allt om det de inte får göra, men han har fel, som vanligt. De har ju jättemycket att göra!

Men han är otålig, och vill snabbt komma åt godbitarna. Det halvtråkiga kan man lätt bortse ifrån...

Nu vill han köra traktor, skruva i verkstaden, laga stora maskiner, köra mer traktor, och inneha traktorkort. Teorin i nämnda ämnen är alltså ingen av godbitarna, men praktiken, det är godiset.

Vi försöker att locka fram det där "klicket" för teorin. Just att få denne verkligt praktiska unge man att sätta in en stöt inom körkortsteorin. Traktorkort kommer först, men B-kortet är inte direkt avlägset. Och teori är segt...

Han är duktig på så mycket, när det väl klickar till, och tänder till. Intresse är ett fruktansvärt bra och effektivt bränsle.

Något bra teoretiskt bränsle på gång, nån?

Små bokstäver duger

Jess! ...eller nåt?

Eller på ren svenska: Jäpp!

Eller ja...

Inte NEJ!....nehej, det blir det inte. Möjligen ett hoppsan? kanske ett svagt oj..

Upphetsningen blir inte så stor över livets små förtretligheter. Dagens i-landsproblem kan passera utan att syran stänker ner omgivningen.

Varför gnälla? Och har gnället någonsin gett den personliga verksamheten ett överskott? Tveksamt...

Men likt förbaskat gnäller man ju. Av födsel och ohejdad vana. En invand ful ovana, snabbare än ljuset,

Tänk om man, rent hypotetiskt, alltid skulle tvingas att skriva ner, eller dokumentera gnället, istället för att bara fräsa till av ren reflex. Skulle det kunna bli nåt av det?

En kurva kanske? Som i ett oscilloskop. Mer blir det inte, tror jag.

Eller så blir det en hel bok? Om man nu inte kan hejda sig.

Bästa tid

Tiden går inte. Den kommer!

Den går ju faktiskt inte alls ifrån en, utan den kommer till en.

Kan det vara just därför som man känner sig otålig ibland? Man önskar sig, i sin enfald, mer och snabbare tid, men istället kommer den bara mot en, i sakta mak.

Ungefär som när man var liten, och julen väntade. Man väntade, och väntade...

Sen kom julen äntligen! Just till en..

Trådlöst mörker

Jag tyckte inte riktigt om trädgårdsbelysningen, så jag tog in lamporna. Det kan inte vara lätt att ladda under molniga oktoberdagar, så in i värmen med dem, och sen då?.

De lyste ju bara svagt under någon enda timme var kväll, och sen var det godnatt. Solceller gör sig bra i sol, och lite bakvänt är det, att det är nu på hösten som de borde lysa som mest. Men i den låga solen finns inte mycket för en solcell att hämta. Och helt fel vinkel har de på hattarna.

Jag piggade upp dem inomhus istället, genom vanlig batteriladdning, och det gjorde susen.

Nu får vi se hur länge de håller sig på en laddning, men för den skull hoppas jag att de bjuder till lite själva. Jag kan ju för fanken inte springa ut och in med tio lampor var eviga kväll. Nej lite sol får de allt snappa upp, annars blir det till att flytta in i ett skåp i garaget.

På direkten!

Ett stort pussel

Det har varit körigt ett tag, och samtidigt stiltje.

Stiltje i datorn, och körigt på arbetet och på sidan om. Väldigt mycket surr runt om, alltså.... En händelse överskuggar det andra, väldigt klart.

Makabrare mordhistoria har väl inte förekommit i närområdet, vad jag vet?

Samtidigt som man blir förvånad, kan man säga: -Jag är inte alls förvånad! Man får förvänta sig nära nog vad som helst, i dagens värld. Är det skillnad på den och gårdagens, tro?

Mer droger, och mer vilsenhet? Mer pådyvlade intryck och mediebrus. Utbildningskrav, som inte passar alla. Karriärmedelsvenssons ungar blir vilsna och frågande...sökande.

Bland några likasinnade hittar de kanske sin grej. Lite adrenalin, droger och någon roll att spela. Inte så konstigt att det går helt åt helvete för några. Och det går så åt helvete att ingen rår på dem.... Inte ensam.

De här grabbarna var även mina grabbar, om jag rannsakar mig själv.

Eller kan man inte tänka så?

Björkris

Jag tycker att det blåser ljummet, fast det är oktober. Inte släpper det så mycket löv ännu heller.

Junior har faktiskt badat!

Jag frågade om han ramlat i frivilligt, men så var inte fallet, sa han.

-Vi bastade först, och då måste man väl bada efteråt.

Förstår att det kändes som ett tvång, för en het bastu kan vara en jävla plåga, om man blir där i evigheter. Jag bastar gärna snabbare. Eller mer sällan.

Kallbad skall vara så sällsynt, att man hinner bli rejält sugen mellan gångerna. Då ger det sig själv, att det blir lagom långt mellan doppen.....nästan så att man glömt hur det var, och inte riktigt känner suget ens.

Tisdag blir bra

Ett dygn i vånda....En måndag i koma...en vecka utan dator?...två?..

Nej, en dag med ett oförklarligt fel fick räcka!

Jag har på eget bevåg bytt arbetsminnen och hårddisken. Varför fegt ta hjälp, när man kan sabba själv? Och sabbat blev det...

Det pep intensivt..det pep inte alls...den gjorde inte ett ljud, och gav mej inte den minsta vink om sitt tillstånd. Den var rökt?

...tills att ett proffs på kablar och kontakter, hmm..tryckte till den lossade anslutningen till moderkortet, varvid allt rasslade igång.

En gammal recoveryskiva fungerade nästan komiskt felfritt, och allt har på nåt sätt hittat sig själv. Hur fan är det möjligt egentligen, när det finns en Murphys lag?

Jahapp..nu återstår det roligaste. Att återställa all gammal skåpmat. Eller egentligen att INTE återställa all gammal skit.

Har jag karaktär eller inte?

Kan själv! ..väl?

Jag håller på med annat!

Det finns väl annat att göra än att sitta och skriva en massa dravel? Och sedan är det jobbet, förkylning, ungdomarnas aktiviteter, tunga kulturevenemang...samt att jag undersökt det mesta i den här datorn. Intressant, men kanske överkurs?

Nu känner jag att det inte är något mer att fundera på. Jag sliter ut hårdisken!

I med nytt och bättre. Rapport kommer.

Ja, eller så går det åt helvete? ...det märks väl det med?

Family Four

Gräset är grönt, och det växer fortfarande. En fin dag är det, med en del gula löv utspridda. Jag tycker det är rätt fint.

Kommer det någon snöflinga om....tre veckor?

Bara för att det brukar vara dags då, någon vecka in i oktober, kan det gärna vänta i år. Jag känner för att avvakta ett tag med snön i år. Det finns ju inget uppdämt behov just nu av att skotta snö. Inte efter förra vintern. Jag skjuter på nöjet en stund, men kommer att längta efter snön senare. Och skottning....

Jag har inte svårt för att berätta om diverse personliga problem och åkommor, inte alls. Behovet och beroendet av snöskottning är ju ett sådant väldigt besvärande och ovanligt tillstånd.

Speciellt om snön uteblir.

Staden vaknar

Vi måste försöka att både ta in, och samtidigt slå det ifrån oss. Att man känner av det som händer....är väl bara ett måste! Men ändå...

Utan att spekulera här och nu i ett enskilt fall, måste man fråga sig rent allmänt, vad det är som kan göra så att ungdomar spårar ur och kastar bort sina och andras liv. Jag , och alla andra, oavsett om vi är föräldrar eller ej, blir väl påminda NU! om inte förr?

Jag blir visst förbannad på ungdomar som kastar sig in i galenskaper, men jag tycker absolut synd om dem för att de inte fick hjälp, stöd och guidning under processen framåt. Något annat skulle ha gjorts? om man nu kunde ha fått gjort om det. Ja visst, men vad? ....lätt att vara efterklok..pekpinnar...blaha blaha, ...snack...

Om vi säger så här då: Vuxna har ta mig fan en skyldighet att lägga sig i!....och att hålla ett öga på sina, och alla andras barn i vår närhet....säga ifrån, javisst, men inte bara säga stopp, utan verkligen sätta stopp! Välj metod själv, men sätt stopp, när de börjar fladdra iväg. För de behöver det, är värda det och vill det.

Frihet är ett vackert ord som, täcker ingenting.... Så om man nu släpper något fritt, så är det förhoppningsvis jättebra, och förhoppningsvis på sin rätta underbara plats. Men där hamnar man inte så säkert, efter en liten kamratlig knuff och ett startpaket från Ikea. Det krävs mer.

Man följer med. På något sätt gör man alltid det. Och i värsta fall sparkar man irriterat till ett hjul, när det inte går riktigt som man vill. Det kan ju ändra riktning av det, eller så går larmet.

Något hände, och var det så farligt?

Ett steg upp

Igår flöt jag fram.

Det gick inte fort, men jag flöt. Hela dagen flöt jag fram i maklig takt, och det kändes bra. Det kändes som att farten bara var aningen lägre än vad omgivningen signalerade.

Det blev, med andra ord rätt mycket gjort. Det är då det känns så extra bra, när det känns lugnt och flytet infinner sig. Det är stressen som uteblir...så måste det vara.

Ja inte vet jag hur det kommer sig, men... Det kom ett lugn bara.

Igår när lugnet pågick som mest, blev rätt mycket gjort och utan att jag behövde gasa det minsta. Allt flöt på.

Jag kan räkna in min förkylning i det hela. Den flyter på, men även den i lugnare takt. Nu får den flytta vidare på egen hand. Jag är snart klar med den.

Dagens stora flin förvånade säkert min chef. Vi möttes runt ett hörn och mitt anlete bara sprack upp i ett stort smile.

Det kanske bekymrade henne, tänkte jag, så jag informerade henne efteråt om att det inte var hon som gladde mig, utan bara vanligt bra humör, invärtes.

Men jodå... Visst kunde det vara chefsskapet som var den utlösande faktorn, sa jag när jag tänkt till lite mer.

Eller så tänkte jag glatt på något annat, bara sådär spontant. Klisterlappar på ryggen eller nåt?

Höstmörker

Prydnadssaker är inte min starka sida. Jag har problem med sådana.

Skall man kalla det för prydnad, borde det vara något som gör det finare. Som höjer trivsel och stämning. Inte något som kletar ner en miljö och skämmer, i tron att det blir snyggt på grund av något billigt mode.

Jag försöker att vara restriktiv med att ställa ut saker som inte fyller en praktisk funktion. Snarare vill jag ha det avskalat, och hellre en sak för lite än tvärtom. Det kan i och för sig bero på det svåra i att träffa rätt, och då avstår jag hellre. Skräp däremot har jag inte problem med att placera ut, och det kan vara allt sådant som stjäl platsen för snygga saker?

Nu flyttar vi runt ett tiotal små fjuttiga laddningsbara diodlyktor i trädgården. Det finns lika många åsikter som antal lyktor...

Om man bortser från ett behov eller ej, för visst är det mörkt i trädgården, och efter byvägen, så kan jag lätt inse att det går att göra det bra eller mindre bra. De är inte direkt en prydnad i sig, men som tur är så är det bara lyset som syns om kvällarna, och det var väl syftet får jag hoppas.

Men hur var det nu? Ställa i grupper i några rabatter? Vid infarten? Gräsmattan...nej klippning! Under äppelträden?...skugga för solcellen.

Det känns som att man inte skall flytta runt dem varje dag, med tanke på den billiga plastens förmåga att brytas....men jag skulle förvånas om de står på samma plats resten av säsongen. Det var som sagts, flera olika åsikter om dessa ...prydnader.....

Men lyser upp, och dessutom energisnålt, det gör de. Små lysande prickar syns även hos grannarna. Det ser riktigt trevligt ut på håll, och det var det viktigaste.

Knivhuggen i buken. Avled av skadorna.

Nu är hon äntligen död! Carmen, den tokan, är bara ett minne blott.

På allmän begäran sjöngs det till hennes minne i kväll. Carmen själv var inte närvarande, utan hon är verkligen borta. Det känns skönt.

Vilken grym återträff studenterna fick, genom att göra en scenshow med godbitarna ur operan, på ett lättsamt sätt. Ett bra sätt att själva släppa taget om liket, efter ett helt år i hennes grepp.

Jag har svårt att smälta det ändå så här direkt....och jag är tacksam för att ha fått följa med under resan. Det är säkert svårare att känna sådan intensiv delaktighet i skolarbetet, som förälder, i vanliga teoretiska och praktiska gymnasieutbildningar, men här har det varit lätt att ryckas med. Oundvikligt.

Jag uppskattar verkligen att vi estetföräldrar fick underhållning per automatik, och även fick dramatik och dans på köpet. Vi hade tur.

Jag är så tacksam. Begrav henne!

Droppen urholkar stenen

Nyfikenhet och snålhet är de bästa vänner.

Just när de kommer tillsammans bildas det ett intensivt energifält och saker händer. Inte alltid så snabbt, men det händer oftast något.

Ibland går det riktigt åt pipsvängen, men det är saker man får ta. Det var kanske roligt fram tills dess?

Jag tycker att man skall prova själv, om man känner för en sak. Lyckas projektet har man vunnit på flera sätt. Man har ju just lyckats, och det är alltid bra. Kanske blev det bra och hemtrevligt? Billigt?...oftast. Och man vet bättre hur det fungerar och underhålls senare. Det är kanske en av de viktigare sakerna.

Ungefär så här kan det kanske vara om man till exempel bygger ett hus själv. Borde det inte vara lättare att bo där sen? Man vet ju mer om vad som är inbyggt i väggarna. Hur installationerna är gjorda, och så vidare.

Eller så är det inte alls så viktigt? Man kan ju bara bo också. Det är helt ok.

Vi bara flabbade

Fröken med lådan kan vara helt lugn. Jag har fått nya glasögon, betalda av arbetsgivaren. Jag ser igen.

De med gemensamma krafter skrotade glasögonen var redan uttjänta. Jag höll ut länge nog, och till sist måste jag skaffa nya. Den här gången slapp jag betala dem själv, även om jag inledde den totala skrotningen genom något slags lassokast...

Förra gången var det väl inget problem heller. Det var då jag skulle börja på det stället. Då köpte man gladeligen både glasögon, tårta och diverse jag vet inte vad, som passade en sådan nystart.

Tänk att det gått drygt tre år redan?...och de billiga brillorna har hållit ihop tills nu.

De här nya kommer säkert att få utstå samma tuffa behandling. Jag skall fan slita ut dem med blicken! Lödningar smälter av stirrande och min energi! Och jag ser det redan framför mig.

Men i morgon är en annan dag....

Slak kedja

I morgon kan jag möjligen önska att helgen kunde ha haft en dag till. Möjligen..

Förkylningen går i vågor, utan att för den skull vara av värsta slaget. Det känns som att jag tillbringat helgen i ide. Har jag varit utomhus något?

Ja, en kort tur ner på stan för att lösa ut sonen och hans byxor från ekiperingen. Och sedan femton minuter ute idag, för att flytta undan kanoter och grejor inför gräsklippning. Jag klippte inte ett strå, utan gick in i dimman direkt. Det går trögt i kropp och tanke.

Att det kan finnas så mycket snor! Det borde finnas en process att ta tillvara det och återanvända som...som...ja nåt medel, till exempel rengöringsmedel? Bilvård? Eller till målarfärg... ja det kan någon slemmig forskare fnula på.

Nej, helgen har gått i slowmotion och halvslummer. För att jag behövde det. Kroppen sa till att nu slår vi två flugor i en smäll: Vila bort förkylning och övertid.

Så då gjorde jag det... och snart är bara resterna av förkylningen kvar. Snipp snapp snut....

Hoover

Gamla minnen? Ja, verkligen gamla minnen! De räcker inte långt...

I drygt fem år har den stationära datorn tuffat på, och förvånansvärt bra har den klarat det!

Den har drabbats av åldersrelaterade åkommor, och någon smitta på senare tid, men den skall få en chans till fortlevnad.

Det krävs inte så mycket för att pigga upp den. Dammsugning, minne och hårddisk, och sedan får det hålla så länge det håller.

Jag tror på det gamla fyrtornet. En riktig praktmöbel, nästan jämförbart med ett gammalt piano.

De flesta pianon är i och för sig utbytta mot elektroniska, och så även hos oss, men så tänker jag inte nu, i fallet med datorn. Gamla datorer gör ju inte så att golven knäcks, men det gjorde pianot. Det blev gropar.

Dammet är ungefär lika...eller..ja, datorn är ju värst, men om dammfritt vore ett krav, skulle inte mycket stå kvar i det här huset...

Den måste alltså få dispens, när allt annat får det.

Yahaaooo?

De fixade ju henne! Galningen stack dolken i bruden på slutet, och hon var ju stendöd! Jag såg det själv, när blodet rann och allt stannade av.

Hon var slut, och skulle inte fortsätta att leva...jippie! sa dom...och det till och med sjöng dom, i glädjen på studenten när det definitivt var slut.

Nu väcker de galningarna upp den förskräckliga maran igen? Carmen, den häxan, blev de inte av med....det satte sig på hjärnan även på dem... hon har dem i något slags grepp, från andra sidan?

Jag håller koll framåt lördagseftermiddagen, på koncertversionen i Stora Salen. Hon får inte ställa till något mer vår Carmensita. Jag pallar inte.

Börjar det att gå över styr, så bränner jag henne på bål, för nu måste det vara slut med att förvrida huvuden!

Obestämd artikel

Det är andra tider, bullar och platser.

#Tider...ja, det är annorlunda. Vissa nya saker och upplevelser är obekväma och andra är helbra. Jag har inte fastnat i någon bestämd åsikt om vad jag skall tycka ännu, men det har varit en omtumlande tid... ja, jäklar! Resan pågår.

#Bullar? ...Jag tycker att det äts nästan bara pepparkakor! Och om jag refererar till kaffeförbrukningen på jobbet, så står pepparkakskonsumtionen i proportion till den. Pepparkakor är kanske lika nyttiga som mörk choklad? Men mer bullar måste till!

#Platser.... ibland känns det som att jag besöker en plats för första gången, fast jag är i den mest välbekanta, vanliga miljön. Det kan vara en känsla av förvåning, sprallighet och upprymdhet, saltad med aningen osäkerhet.

Är det nåt med ögonen tro? Ja, inte att det fysiskt är nåt med ögonen....Jag väntar visserligen på nya glasögon, men jag funderar på om jag....hm...utvecklats på sistone. Jag ser inte alla saker på riktigt samma sätt. Och jag är säker på att det bara är helt normalt. Visst är det bra?

Jag skall ta ett snack med mig själv om det här med frågetecken. Det kanske skall vara så få som möjligt i en text?? Eller fler!!

En famn ved

Eldningssäsongen börjar i det lilla.

Värmesystemet har startats upp så smått, för att vissa fötter i familjen protesterar mot kalla golv.

Vad nu? Det är ju bara augusti!

De fötterna, och det minns jag tydligt, badade för inte så många dagar sedan. Tvära kast, det blir det.

Jag tror mycket på rejäla strumpor, som absolut kan förhindra okynneseldning. Eller så kan man sitta med en liten filt om fötterna i soffan.

Augusti? Sommarmånaden augusti? Sa dom inte förut att vi skall "frysa in vintern"? Då är vi tidigt ute, för ovanlighetens skull.

Okej, vi kanske inte skall börja att "frysa in" redan i augusti. Jag eldar väl på igen då, i fötternas namn.

Blandskrot och kabelklipp

Att det kan finnas så mycket jobb!

Ett år tillbaka, ja tankarna går dit...då var det inte muntert. Den självklara tanken då var "hit kommer jag inte mer". Inte för att arbeta. Ett deprimerande konstaterande, som kändes rent overkligt.

Ett halvår har gått sedan vändningen och det känns bra. Rent overkligt bra.

Det verkar ganska löjligt att utbrista i någon slags hyllning till ett simpelt arbete av detta slag, och det var inte meningen, utan jag säger bara att det går att trivas med enkla saker. I enkla sammanhang. Det behöver inte vara så flashigt och upphöjt. Det går inte ut på det.

Egentligen är det rätt enkelt att vara nöjd med alla smågrejorna. Enkla glada vardagsprylar och händelser borde vara i fokus, men tappas bort om man stirrar sig blind på annat krimskrams. Blänkande prylar i karriären....blir ren belastning.

Men rammelhattar, skrotnissar och pratkvarnar...vilken tillgång!

Fan vad mycket skit man stirrar sig blind på! Lev nu, gubbjävel...

Ja, det gör jag väl. Det är lugnt, jag gör det så smått.

Frostfritt

Jag konstaterar bara att frosten får vänta ett tag. Jag tog ut natt- och morgonkylan i förtid.

Potatisblasten tog jag bort ändå. Bladmögel skall helst saneras direkt och knölarna har ändå växt klart.

Nu väntar upptagningen, och det går rätt lätt. Några fjuttiga lådor skall ner i en fjuttig källare.

Det blir inte någon stor apparat. En grep, några luftiga lådor och sedan ner med dem i en källare som inte inbjuder till rakryggade verksamheter. Man får kröka rygg, den lilla stunden.

Jag byggde bara mina förråd efter egna förutsättningar, och då blev det som det blev.

Egentligen blev det rätt bra, om jag får säga det själv.

Dags igen

Kan det bli frost i natt? Ja, det känns så. Första frostnatten för den här hösten i så fall. Potatisriset kommer att vara rejält svart och hopplöst förlorat.

En vanlig första frostnatt brukar annars vara nästan omärkbar, där det inte kommer att ligga kvar ens så mycket som en enda liten kristall i morgon när jag vaknar. Det kommer inte att vara tillräckligt kallt underlag för det. Senare, så klart, men inte i natt.

Ändå.... det är ovant. Vemodigt.

Och varför är det vemodigt och på gränsen till dystert när sommaren lämnar... styrs bort... och skickas på undantag? Det är ju bara fysik det handlar om i grunden. Logisk förutsägbara banor, lätta att beräkna med hjälp av enkla formler.

Jag tycker att sommaren tog slut idag. Det påverkar mig mer än det borde göra.

Har det bara ändrats lite svagt och obemärkt....mitt eget höstrusk?

Jag har ändå alltid accepterat att det kommer en höst, och verkligen tyckt om den efter den första ovanan. Så blir det i år med tror jag.

Även om den stackars blasten är slut, nere och död, blir det någon ordning på eländet. Och plötsligt kommer det en sen sommardag och överraskar det som fortfarande hänger med.

Det får skrälla lite, för det är helt ok.

http://www.dinstartsida.se/kalender-manfaser.asp

Lite full..den lymmeln.

Signalen

När höstrusket kommer dragande märker jag av det på flera sätt.

En svag doft av rök från grannens skorsten glider nedför sluttningen och talar om att sommarvärmen ger sig.

Just på kvällen ger den sig.

Det är då röken från järnspisen märks, men ändå inte.

Brilliant

Drullade till det igen.

Inte för att jag försöker bevisa något, för det kräver inte situationen, men stursk som jag var inför arbetsdagen, bestämde jag ändå att jag skulle göra någon timme övertid till. Det blev aningen för mycket.

Och när mina redan slitna arbetsglasögon gick ner i spagat i närkontakt med övrigt arbetsmaterial, blev det kämpigt.

Mina trötta ögon fick sällskap av ömma öron och näsa. Vad vindögd och sned jag kände mig!

Man tager vad man haver. Krympslangar och tänger förstärkte och riktade, men det blev som det blev. Brytningsfel...

Ekipaget skulle ha passat i en tavla av Picasso.

Och...pippip

Helger försvinner så fort. Som en snålt tilltagen efterrätt. Vad händer?....

Plopp! Och så var det snart dags att ställa väckarklockan igen. 05:30 börjar den ringa. Ibland håller den på till 06:10 och envisas, men då är det rätt så extremt.

Jag vet inte vad som tar åt den de morgnarna. Jag orkar inte alls ringa och bråka som den. Fan vilken energi den har!

Tja..äh..

Första arbetsdagen efter semestern, och allt var igång som vanligt. Alltså även övertiden, och nu som obligatorium.

Tjuren måste då tas vid hornen. Det måste tas undan i tid.

Nu har jag min del under kontroll. Tidsmässigt. Det är bra att ligga på plus i något hänseende.

En vecka som den här är hanterbar, och borde vara rätt unik. Den skall därför helst inte kopieras.

Caffe o Cacao

Varde ljus, och det blev ljus.

Sladdarna funkar, om man säger. Verkligen bra att det blir så himla bra stämning om dagarna.

En bra spiral uppåt, uppskruvad av alla som bemödar sig om att vrida blicken och upptäcka egna och andras verktyg. Och extra mycket påverkad av de som har en egen rolig skruv lös. Kanske de har bästa mejslarna på avdelningen, vad vet jag?

Alla glimrar väl inte till varje dag, men det lyser, pyser och småfräser av bra stämning, både mellan, i och runt arbetskamrater.

Jag hittar inte de zoner där sämre känslor och olust tar överhanden, även om det säkert finns sådana på ett så komplext ställe.

Jag har heller inte letat särskilt noga för egen del, men om någon råkar på något elände i en vrå, kan inte vederbörande bara tala om var vi skall skruva?

Är det inte enklast att skruva till något tokigt, mitt i ett mindre elände? Det kan räcka med bara ett verbalt infall och plötsligt lossnar det med ett garv. Som löständer...

Fasen vad mycket tok jag har hört från folk! Helt lysande tokigt.

Vilken tur att jag var lös och ledig i mitt sinne, och inställd på att lysknappen hänger lite på trekvart. Det funkar ju.

6 kilo att jobba på

Vi är bäst! Som vanligt bäst på nästan allt som gör arbetsdagen värd något.

Idag fick vi det bekräftat, direkt från leverantören av firmans kaffe.

-Men vad mycket kaffe det går åt här! Helt makalöst vilka mängder som konsumeras här...och så vidare... Glad var väl han - men förvånad.

-Vi strävar på, sa jag, och rätt som det är så blir det lite tid över. Då jobbar vi lite grand.

-Och städerskans tyngsta moment är att bära ut kaffesumpen till soptunnan. Det är dagens sanning, sa jag ärligt.

Han lastade leende ut en rejäl pall med kaffekartonger ur bilen, tillsammans med tre chokladaskar. Stack sedan en likadan ask i min hand och sa att jag skulle ta den själv, som min.

Varför jag fick denna fina choklad i gåva är jag verkligen osäker på. Jag kanske bara var trevlig en stund medan han lastade av sitt? Eller så är han bara sådan hela tiden, kaffeleverantören? Ja, det hoppas jag att han är.

Han kan ju komma tillbaka någon gång senare, när jag står där med min inkörda gula kaffemugg. Då pratar vi nog jobb tror jag.

Lugnt tills vidare

Nej, här skall jag inte sitta och skriva några klämkäcka rader ikväll.

Det blir inte några jättegoda råd och sprättiga pekpinnar i kväll. Jag tror inte att jag behöver hävda mig genom att ta till sådant just nu.

Det kan...tills vidare.. innebära att ligga lite lågt. Lite lugnt. Utan utsvävningar i omvärld och osäkrare framtid.

Jag är lugn, även om världens gräddigaste prinsesstårta ploffade in i fejan på mej. Tack för den!

Okej, det var bara en enkel tårta, men den satt verkligen! Som en Opel Kadett i en snödriva.

Men kom igen! ..själv..

Å hej och hå...jag går snart igång, eller vad gör jag?

Vad, hur, var... Skall jag verkligen kunna få ordning på pinalerna tills i morgon 06:30? Det ser mörkt ut.

Jag kommer alltså inte igång!

Bär det emot, eller?

Nu bestämmer jag att det blir jättebra! Det går fint. Det blir roligt att träffas. Det blir en jävla massa jobb! Man kan inte göra mer än man klarar. Man kan ta till en klackspark ibland, när det verkligen behövs. Man kan gå hem efteråt och då är man på en annan plats. Någon kan småjävlas med en så man trivs. Det blev visst en minilista med småsaker detta....

Ja, men det får man ta. Det mesta överlever man ju.

Alternativångest

Vi har rullat över till söndag. Visserligen är det för egen del bara sen lördagskväll, men det har vid midnatt, blivit söndagen den 15 augusti. Den 16:e börjar knoget igen.

Intressant.... Blir det sådan full rulle som jag förväntar mig?

Dum fråga! Självklart! Man kan inte vänta sig annat efter denna stiltje.... Självklart skall gasen i botten för att jobba i kapp efter våra sanslösa semesterdagar. Jag tror att det blir väldigt lite tid över till pyssel hemma på gården, så lidren får väl fyllas i pannlampans sken....

Första tanken är inte alltid den bästa, men ibland råkar jag tänka ett snabbt "usch!" när jag funderar på svarta vinbär på hängande grenar, potatislandet, skabbig målning, ogräs på gårdsplanen, nästa års ved som skall huggas och lingonplockning. Ja jäklar...jag kan visst tänka "usch!"?

Korkad inställning.... Jag skall ju, precis som vanligt, inte tänka så snabbt. Och inte klumpa ihop sakerna till en stor klump. Så att man för snabbt slinter till med ett litet snabbt... usch?

Nu funderade jag en stund och då märkte jag att det var jäkligt små bokstäver...

Men det gör inget alls. Inte heller gör det något att det dignar på grenar, att jag kan måla ett hus själv, att potatisen får plats i källaren, eller att jag kan hugga ved med hjälp av en intresserad son, just den dagen han råkar vara som mest intresserad.

Ogräs på gårdsplanen, okej, det gör jag inte mycket åt innan vintern... och lingon hade vi en väldans massa i frysen såg jag nu. Hoppla..får jag inte göra det i år? Det som var så lätt i fjol... bara några rafs i en lingonbrink, och sen fika med sjöutsikt...

En sak i taget! I morgon är det söndag. Jag är ledig.

Medlut

Det fortskrider. Dagarna går. Nu i ett tempo jämförbart som när ett badkar töms. Det virvlar till på slutet.

Det känns som att det går fortast på slutet, men det är bara enkel matematik. Proportionerna mellan det som återstår och det som förbrukats är givna, eller egentligen inte...de förändras ständigt, men bara åt ett håll, tyvärr.

Återstoden krymper, som dagarna i livet. Proportioner gör dagarna snabba!

Det är inte så konstigt att det känns som att tappa ur ett badkar....men man behöver ju inte stå där och titta på en virvel....och smutsränder...

Jag har verkligen tittat på virvlar! Vackra vattenvirvlar, skapade av fallhöjd, stockar och stenar.

Eller virvlar och vågor skapade av vanlig armstyrka via en paddel. Det är nästan lika fint, och särskilt njutbart. Extremt anpassat till mänskliga behov.

Ibland är det så blankt och stilla så att man får anstränga sig för att se en liten krusning, och för att höra ETT ljud.

Man anstränger sig inte så gärna med det. Fel tillfälle liksom....det virvlar väl egentligen hela tiden, men i sin takt och på sin högst personliga nivå, bak nästa krök.

Själv glider man med, tittar åt olika håll och funderar lite slött på en krusning där framme.

Spegeln Manne

-En clown som jag pensionerar mig inte. Manne sa det i intervjufåtöljen. Jag lyckades se reprisen ikväll. Tack! Och tack för vad du sa om lek....

Det var väl för skönt! Jag har varit orolig för detta, men han måste väl veta hur det ligger till med saken? Han sa, att om man leker mycket, och jag tolkar det som att det gäller för vuxna med, så får man en ökad empatisk förmåga! Haha...vilken bra Manne!

Om man, helt hypotetiskt...besöker IKEA för att handla lite grejs, kan ju spilltiden utnyttjas till att öka sin empatiska förmåga. Bara hypotetiskt, som sagts.

Förslagsvis kunde någon till exempel komma på att skruva upp alla etthundratrettio äggklockorna som eventuellt kan ligga löst i en kartong...

Det var en verklig skön dag i dag, med inslag av isterband och äggklockor. En skön soffa blev lite av favorit, även om jag kände empati för de flesta idag.

femton trettio

Kombinationen av mörker, mitt i natten-borde sova, varmt, rötmånad....ja, ni förstår att jag även lägger till flugor.

Men vilket satans gissel när man vill och behöver sova! Tunga stora flugor, de som aldrig sitter stilla, är pest i ett sovrum mitt i natten. Liksom små som bara sätter sig på en hela tiden. Mest på näsan....

Jag har förebyggt så gott jag nu kunnat ikväll, för det var en envis stor sak som for runt som en idiot hela kvällen. Den skulle dö! Trodde jag...

En på papperet väldigt effektiv elektrisk högspänningsracket har sysselsatt mig en stund. I en timme!

Visst är den effektiv? Jätteeffektiv! Det bara smäller och gnistrar när flugan steks....men den träffar inte! Jävla skitracket..... Där lovade reklamen väl mycket.

Den supereffektiva el-racketen har ikväll under en timme, tagit livet av två flugor....

Jag skall spela tennis mycket oftare. Det kan man tjäna bra på. Det är för sent för att trygga ålderdomen, men jag kan vinna timmar av bra sömn.

Det var det, om dagens I-landsproblem.

Later alligator

Det är lugnt och skönt, med halvklart väder och jättelagom varmt.

Jag tycker faktiskt att det är skönt att huset är tomt för en stund. Jag behöver en stund att varva ner, trots semesterdagar. Det räcker med en timme precis nu när huset är tomt.

Om en stund är det halvfullt. Längre varar det inte. Perfekt timing när det behövdes.

Vad skall vi göra under resten av kvällen? Slicka såren efter den ofullbordade städningen av vedbacken? Det blev ingen riktig ordning, men.... Inget jobbigt va?... Kanske köra av gräset....nä....sen...

Något gott kvällsfika på bron!

Jag säger bron om förstukvisten, men det fattar väl alla. Någon bro över ett vattendrag har vi inte på tomten, även om det vore fränt.

Kanske man skulle snickra ihop en helt onödig bro någonstans? Det skulle vara intressant och inspirerande. Och helt onödigt.

Ja, jäklar! .....men sen....

Namn och så. Minst tre.

Förväxlingskomedi?...nej, bara ett besök på Majas café.

Bara och bara, förresten...

-Men vilka mackor, Maja!

Två hundar arbetade hårt i trädgårdsserveringen. Små var de, och olika. En fin hund, och en som genast fick det mindre smickrande namnet Fulhunden. Ja, vi måste ju kalla dem för något, och det föll sig naturligt.

Den fule var barsk och argsint till sitt yttre. Inget snällt eller fint syntes där, även om vi förstår att den var genomsnäll invärtes. Såklart!

De båda satt med oss under måltiden, tiggande något från våra grymma smörgåsar. Fulhunden bredvid, och finhunden under bordet. Olika taktik, och varför kan bara de veta. Jag tyckte de gjorde fel!

När vi tittade på fulhundens försök, och dess ologiskt fula utseende blev vi på sin höjd bara konfunderade över dess min. Något att äta fick den inte. Den finare, under bordet, satt envetet där och väntade. Den fick inget, den heller. Vi smälte ju inte av dess charm....ingen såg den ju riktigt. Miss i taktiken...

Korkade hundar? Nej, jag tror att de fick mat så det räckte, men de fick inget av oss, oavsett utseendet. Tiggande hundar brukar jag ignorera, och om de hade bytt plats vore det samma sak.

Fulhunden gick senare till ett annat bord och charmade åt sig en bit kaka. Hur det gick till, det vete sjutton. Någon kanske trodde att den var finhunden, där under bordet?

Rätt som det regnar, så kommer det en skur

Unge drängen arbetar ibland på bondgården, och ibland har han sommarlov.

Det är andra tider nu, för drängjobb är inte någon form av slavarbete. Det är frivilligt.

Han åker hem i morgon. Det kanske är ofrivilligt? -Varför inte arbeta en vecka för mat och husrum?

Vilken skillnad det är på frivilligt och ofrivilligt?

Lusten driver en ung dräng. Koskit på rejäla kläder och stövlar är en högst frivillig historia.

Väl hemkommen skall helst persedlarna göras rena. Det görs inte frivilligt, vill jag lova!

Dofter frigör minnen på ett effektivt sätt, så rengöring kan vara onödigt också. Det kan få sitta lite skit kvar under stövlarna, för frivillighetens skull.

Jag minns precis hur det var, när doften kommer. För det var tunga säkra hästar, hässjor och hölass. Det var frivilligt och frihet att vara dräng på sommarlovet.

Visst var även jag.

Harmynta

Det var en fin eftermiddag och kväll! Den som säger något annat kan hoppa och dra....

Kvällsmat och kaffe intogs på uteplatsen, där det faktiskt blev väl varmt. Det hördes en mängd läten från alla möjliga fåglar. Det var helt enkelt livat på alla fronter.

Jag frågade, med ryggen mot häckbuskarna, vad det var som betade där bakom, men "inte hördes det något".

-Men det är något som "betar" på tomten sa jag bestämt. Det hörde jag väl!...tugga på tugga, och lite "knips" ....fras ...tuggtugg ...knips.

Efter påtår och lite slöprat kom reaktionen. Hoppsan! Kreaturet satt rätt fram i synfältet, på trädgårdslandet. Broccoli är mums för en hare.

Knipsknips, tuggtugg....och innan kameran hann fram skuttade den unga haren vidare bortåt den nyslagna åkern. Siktade, kan man tänka, på ett område med kirskål? Det smakar troligen minst lika bra som broccoli, och går knappast att ta död på.

Du kan ju försöka, din palt. Klarar du att bekämpa kirskålen, skall jag bjuda dej på broccolin.

Eller en squash? De översvämmar snart trädgården ändå. Ogräs!

Kronvrak och konserver

Grådag?...näääe. Bara på himlen.

Drog iväg mot Ovanåker utan någon eftertanke och vett, men tvärvände där vid macken, som en fiskmås med en varmkorv i näbben.

Visst ja! Kan ju inte stå där och äta korv mitt framför veteranförläggningen på andra sidan. Nej, det var bäst att omgruppera illa kvickt, för det började verkligen att röra sig bakom buskarna. Det går inte ens att lita på en vit flagga i sådana situationer. Jag gör det då inte!

Nåväl, det var bara att fly tillbaka och rädda upp situationen efter bästa förmåga. Och som en hare inte skulle ha gjort bättre, gjordes ett avhopp in på Ryggesbovägen, just mot Jössebo till. Där kändes det rätt säkert. Angrepp från Plutonchef P. är som bekant frekventa, men inte särskilt långvariga. Detta kan ha just med P-begreppet att göra? Eller tidsbrist....

Nåväl...i denna fristad i skogen, gick det att pusta ut inför återtåget mot hemmabasen. Vapen kompletterades där på loppregementet med ett pansarbrytande-light, inför behov att öppna upp ute i terrängen. Liten fin pjäs, må jag säga. Ligger rätt i handen och är rätt...vass i actionen.

Väl på huvudvägen hem, skakar det till, och i ett dammoln svischar ett i gult camoflerat hjulburet förband förbi, men som tur var åt motsatt håll, utan att ge eld. P-förbandet....gav upp?

Det var nära! Jag får tänka mig för bättre nästa gång när jag ger mig ut och provocerar. Tänk på fotbollskriget....visserligen gäller väl två mål där, men en korv som lunchmål kan nog räcka i vissa sammanhang. Usch ja.

Vända vid en fors

Vad lätt det är! Vad lätt det går...

Örnar FLYGER! Jäklar vad de flyger. Både lätt och tungt.

Först lätt i cirklar över kanadagäss, sen tungt flaxande, bortjagad av småkråkor. Då var det inte tid till cirklar, utan bara raka spåret. Bort, över bilskrot och vad som helst.

En kråka ser ibland ut som en gråsparv. Om den vetat det, kanske den inte hade brytt sig om en tung kungsörn?

Jag köpte en lätt paddel! Verkligen lättsam. En gråsparv kan stjäla den.

Solskyddsfaktor 85/100

Bar överkropp och hårt skitigt arbete? Inte min melodi nu för tiden.

Det var vardagsmat en period, både solbränna och hårt arbete. Nu återstår det små perioder av hårt arbete. Och bondbränna.

Det enda problemet med det är att folk får nackspärr om jag visar mig på en befolkad badstrand. Det är nog enda gången man känner sig uttittad för sin kropps skull....Huvuden går hela varvet runt...och jag inser att då är man, just kritvit.

Men armarna är det inget fel på! De har normal sommarfärg, liksom nacke och hals. Alltid nåt?

Förresten: Norrmannen som vid undersökning konstaterats ha vacuum i huvudet, utbrast glatt: Alltid nåt!

Inga jämförelser i övrigt, men bondbränna: Alltid nåt!

Pling o Plong Show

Deltagande i kvällens trängseln eller ej, det var frågan. Jag är ju inte speciellt imponerad....

Fenomenet har fel namn! ....Grillnatta? Töntigt och missvisande.

Och det är alldeles för sent att ändra på det. Folket kommer ju, så det får behållas tillsvidare. Ingen kommer att stjäla det.

Handla, handla handla och handla är idén i ett nötskal, och då kan en bit kyckling, klar som korvspad, läggas på grillen för att bli ljummen. Handla-ät ljummen kyckling!

I verkligheten består kvällen av att gå fram och tillbaka för att träffa folk. Eller för att se på udda typer som krupit fram från under sin sten. Eller att sitta i timmar på sin röv, och umgås med vänner och någon slags förtäring. Alltså inte ljummen kyckling.

Jag var rätt säker på att jag INTE skulle köpa något på rea, och helsäker på att INTE äta en billig kyckling, som betalats dyrt genom något impulsköp. Det blev en stor fika för tre, med mackor, kaffe och nån dricka. Så sant.

Det blev en förvånansvärt skön kväll!

178 kronor spenderat, och då slapp jag kycklingen helt. Musiken därtill slapp vi inte, men en del glada kommentarer vill jag inte vara utan....

Okej! Man skall absolut vara...positiv! Rockskolan har ju äntligen lyckats leverera.

Potatis var svaret

Det är svart som natten.

Ja, det är den naturligaste saken i världen... Klockan är kvart över ett på nattkröken. Klart det är svart! Och kräftmörkret börjar att etablera sig.

I och för sig kan man ju sörpla i sig viss vanlig mat, men ändå....

Jag tänker hellre på surströmming. Är det inte mer som riktig mat?

Fler dumma frågor....

Jätte tokigt

Hej o hå! Gnäll och pip...nej nu gick jag händelserna i förväg.

Jag tog ut gnället på det..svala? vädret i förskott. Ingen har ju gnällt ännu, så det kanske var min egen tanke?

-Förbannat svalt väder vi har, så här på semestern! Vad var det jag sa? Typiskt semesterväder, för då blir det bara joll... Gnissel o gnäll.

Glöm det!

Det skulle aldrig falla mig in att gnälla på det något svalare väder vi ser idag. Nyss var det ju hett som fasen, och möjligen att jag gnällde till lite om detta. Pust och stön blev det som minst, det erkänner jag. Men nu....är det väl helt perfekt väder? Jag kan röra mig fritt utan att flyta bort.

Igår var det verkligen varmt och intensivt i skogen. Ett jäkla hysteriskt rännande och skrikande. Fasen...nån varulv får man väl tåla så här i julinatten, och även skogsrået får vi stå ut med. Hon behöver, skall erkännas, ett lagom varmt klimat...Värre för henne om det varit som i januari.

Allt var bara ljug och nys! Gamla sägner och påhitt. Lite småfjantigt på ett sätt. Men...Det var så intensivt och tokigt, så snoret rann i armhålorna och jag blev svettig om näsan.

Näcken imponerade. Han fick mig nästan att trilla dit.

Drop in

Några dagar kom och gick, och en slags vana har redan infunnit sig. Jag klarar mig utan arbetet.

Jag behövde faktiskt några mer eller mindre bortkastade dagar till omställningen. Någon sorts abstinens slog till efter helgen, men den avklingar stadigt. Det är inget onaturligt att vi måste avprogrammeras först, innan vi kan leva med en semester på rätt sätt.

Jag kastade bort dagarna på saker jag inte minns. Det är dagar som flyter iväg åt något håll, helt av sig själva. Tre-fyra stycken offrar jag på sådant. Sedan blir det en bra semester.

Om jag så skruvar på semesterkranen efter några dagar, blir det ändå inte riktigt full sprutt på en gång. Det ska väl inte svämma över av semester heller!

På slutet kan det säkert få spruta åt alla jäkla håll. När torrsommaren, kanske i panik, övergår i höst. Då kan det å andra sidan vara väl sent att sätta på vattenspridaren.

Ett kilo och 2.20

Mina två träkajaker gör sig bäst tillsammans med träpaddlar. Visserligen kan plast- eller kolfiberpaddlar vara bra grejor, men de är rätt opersonliga och bara skriker: Stilbrott!

Idag bröt jag stilen å det gruvligaste när jag köpte två syntetiska kajakpaddlar, i olika modeller. En med aluminiumskaft och en med kolfiberdito. Hemskt... förlåt?

Ja, men jag orkade inte göra en fin träpaddel nu, som ersättning till förlorat gods. Jag måste få inspiration och lust först. Tid och ork.

Alltså måste jag helst ut och paddla, eftersom det laddar mig och ger mig sån lust åter, så att jag gärna sätter mig ner och slöjdar till en fin träpaddel, eller så...

Så det var bara att åka och köpa något på direkten. Och det blev två stycken inköpta på direkten...

Vad skall jag sedan skylla på? Haha..

Jag köpte även ett aluminiumspritkök, av billigaste piratmodell. Det passar bra som komplement till kronans enmanskök. Den gamla, den med snuskburk pratar jag om.

Den tål nog allt, den...pansarsnuskburken så sotig och fin. Skramlet från den väcker många lumparminnen till liv, och då fortsätter jag gladeligen med spriten i köket.

Jaha? Det var det teoretiska. Återstår det praktiska, som till exempel en tur på skuggiga slingrande vatten, toppat med åskskur eller gassande sol? Någonstans, med träkajak och tillbehör...

Trä eller syntet, ja det kvittar väl. Aluminium, det är gränsfall så det fräser.

Han vet det

Finurligt nog avstod jag från att köra idag. Det hade ändå bara slutat på ett sätt: Förnedring!

Jag förstår när jag skall backa. Backar, det gör man innan man målar in sig i nåt hörn, eller helt enkelt bara är för kaxig. Backen i, utan att det märks, och sen behöver man inte alls erkänna att man är besegrad. Jag startade inte i racet.

Gokart är för ungdomar! ...små bilar som studsar...klena motorer.....gummistänk och oljerök.....motorsågsmotorer....med startsnören.....ordningsregler....placebofartkänsla....

Och så var det ju.....linjeval ..... g-kraft....slicka en däckstrave ....armkramper .......sladd .....bromspunkter .....reaktionsförmåga .....insugsljud ....näramarken-upplevelse....fartvind....vibrationer. Ja, det var det ju.....

Vad är det för fel på det då? Nä, inget vad jag vet. Var lite öm i ryggen bara....

Inte värt att chansa bara för att man skall sätta juniorer på plats.... Det kan ju komma att straffa sig om man är aningen för kaxig.

Ryggar är inte att leka med. Grabbjävel!

Även skogens konung

Enkelt tidsfördriv, eller liten naturupplevelse i närmsta dike, eller på en igenväxande fuktig äng:

-Plocka några knippen av älgört, bunta ihop med lämpliga...ta buntband...häng på tork i sval skugga. Det tar högst en kvart - plus resan. Säg femton minuter.

Nu har vi alltså ett te på tork, som förutom att vara gott , även hjälper mot huvudvärk och ömhet i hela kroppen. Blommorna är söta, bladen fränare, så välj själva hur mycket tukt ni vill utsätta en motspänstig skallvärk för...

Blanda med andra smaker såklart, om det var så ovant. Earl Grey låter bekant? Rosenblad och lime? Något får ni räkna ut själva...

De blommar över just nu, snabbt går det, och det gäller att förse sitt hemapotek idag! I morgon är en annan dag.

Då har jag inte värk i rygg eller huvud. Närå.

Kommer måndag....väl?

Ledigt. Ledigt. Ledigt. Ledigt. -Hur skall detta sluta?

Det känns konstigt att vara ledig. Jag känner mig som nybörjare på sånt, så jävlar vad jag skall träna ikapp!

Efter någon dag kan det kännas lite invant, men det har ju bara gått någon timme av semestern ännu.....sådåså.

verkligen.se

Här går det inte att sova!

Åkermarken runt tomten har delvis skördats, och balarna hämtas, närhelst det finns tid. Just nu fanns det tid.

Jag tycker att det gör alldeles detsamma att det skramlar under några nätter. Det skall mycket till innan jag retar upp mig på något så nödvändigt som åkerbruket. Tur att någon fortfarande vill hålla på med steniga och orationella små åkerlappar.

Byar behöver verkligen öppna åkrar, och som minst några rejäla öppna ytor. Jag skulle inte vilja bo med bara en skog som utsikt, även om skogen helst skall finnas rätt nära.

Skog bakom, åker på sidan och framför, kanske kryddad med någon träddunge. Och sedan en sjö som glittrar där framför, och blänker till lite mellan löven i dungen. Det vore rätt trevligt.

Jag skall titta i morgon bitti om allt ligger kvar. Idag glömde jag att se hur det verkligen var. Stapplade hem, blundade och kvicknade sent omsider till, men det var mörkt ute. Redan?

Så lyste en traktor upp en del av en nyskördad åker och några vita balar, och jag funderade lite på hur det skulle kunna se ut när det är som bäst.

Jag jämför i morgon, och då ser jag det.

Men snälla monstren!

Högsommar! Åsksommar? Blandad kompott....

Till och med jag ser att kvällarna är aaaaningen mörkare nu. Fortfarande ljusa...men ändå.

Perfekt att ha fått fina ljusa försommarkvällar, och långa somriga dygn, fastän man jobbat. Nu när det blir semester kan jag stå ut med en aning mindre med dagsljus. Jag hittar vägen mellan stammarna i skumrasket.

Squashen växer nåt alldeles fruktansvärt i den gamla drivbänken. Jätteblad på en gång...och....Alien?

Knirk

Tänk att få ligga i en hängmatta och drömma. Det unnar jag fler, sådana här fina kvällar.

Jag, med en ryggsäck med ont, kravlade mig dit efter kvällsmaten. Efter en stunds drömmande lämnade jag hängmattan lugnt gungande i vinden. Jag gick ledigt därifrån.

Vad mjukt och enkelt den botade mig.

Hantlarna efteråt, det var väl bara ren vrånghet.... men de kändes annorlunda. Som upphängda i stroppar...

Ibland väger man lätt, men lyfter tungt, och ibland lyfter det inte fast det är lätt, och ibland bör man väga sig fast man lätt kan väga för och emot, och ibland lättar man på trycket fast man inte bör.......men det är så olika ju!

Idag väger jag lätt, och skiter i det tunga.

Lite neredär

Någon körde en kniv i min rygg, och glömde den kvar...

Jag sa i förra veckan, att min rygg varit i fantastisk fin form en längre tid. Inte ett enda litet problem under lång tid. Det kom direkt som ett brev på posten. Vems är kniven?

Det hugger till i vissa lägen, så infernaliskt, så att det är svårt att slappna av. Jag blir sned av det.

Trots att motsatsen rekommenderas, skall jag gå till vila framför tv:n.

Nu blir det race! Ja, vem tar rygg på vem? Och hugger vid första bästa tillfälle....

Signalgult kontaktbar pratbar

Det var ingen tung uppgift igår. En kväll med Nattvandrarna i sommarvädret är inte jobbigt alls. Prova?

Herregud vad snälla alla var! Mesiga....men kreativa, fina, roliga och skräpiga.

De frågar så roliga saker. Ibland tror de att vi är deras kompisar. På riktigt....

Jag skulle till exempel fixa till en surande kamrat åt en glad, men samtidigt lika sur kille. Han trodde att jag skulle kunna greja det. Medla ihop efter någon fnurra, men framför allt hitta densamme. Jag tror att problemet mest var att bästisen var på drift, eller troligen han själv. Mobilberoende förstår jag mig på sådana gånger, för hur skall man kunna hitta?

Vi var perfekta samarbetspartners för de som hade fungerande telefoner. När någon plötsligt ställde sig bredvid oss och ringde, hördes det flera gånger: -Titta efter gula jackorna!

Fantastiskt lyckat. Varför har inte alla gula jackor?

De kan inte alltid klargöra vad de vill, när de frågar om något.

De kanske vill prata lite? Det verkar så...Och då pratar vi.

Vi skall inte klaga, men det var onödigt att vi åkte dit till festivalen igår kväll. Alltså var det precis som man kan önska. Det var bra.

Lika långa snören

Jag tycker inte att man skall behöva önska tyskarna dit pepparn växer. De kan importera den själva, för mild, det var verkligen anrättningen.

Väl framme vid semifinal var det dags för långjolmarna att åka ur. Fantasin, kryddan och elden saknades och verkligheten kom ikapp dem.

Spanien kan mycket bättre än så här. Vänta bara. Och kanske är de längre i finalen? Det förvånar mig inte alls. Det finns mest potential där, om det nu är där skon klämmer. De har ju växt en del hittills, så varför inte en bit till?

Sköna skor är förresten ett måste. Svettiga eller ej, men sköna skor trampar man lättare och längre med. Jag har sällan problem med sådant. Mina fötter får oftast plats, i skor som inte klämmer.

På rulle i evighet

Vilken fin sommar!

Jag måste påminna mig att det finns en fin sommar utanför vardagsfönster och bredvid färdvägar.

Jag är ju mitt i den!

Idag hade jag svårt att kolla på den....men den märktes ändå rejält under arbetets gång när jag rullade fram, och rullade bak. Och jag rullade om igen. Svettpärlorna rullade...nej de forsade ner.

Så bytte jag en tröja. Ja, två gånger.

Den blev ljusblå även andra gången.

Barfota

Åskan kom lägligt. Det blev tillfälle till dammsugning av datorn.....

När jag ändå skulle koppla bort anslutningarna vid åskvädret och samtidigt inte kunde göra så mycket annat i hushållet, kunde jag ju öppna och kolla hur mycket damm som samlats där sedan förra städningen.

Det var snabbt gjort!

Att städa tog däremot längre tid....

Vid...framkallningen, hittade jag några fläktar och kylflänsar som måste ha ägnat sig åt andra uppgifter än vad de var avsedda för. Rejäla dammbyggen...och man funderar om det kunde bo möss där.

Mycket pillande, med pensel och små pinnar, har gjort susen. Vilka lugna fläktar, trots värmen! Det får bli tätare mellan åskvädren så att det blir någonting gjort...

I natt var det så varmt som 23 grader vid tre-fyratiden. Fantastiskt!....varmt.

Jag klarar inte riktigt av att det inomhus är värre än så, och det blev en vaknatt på grund av svett, kryp och kli. Ingen idé att ens försöka efter första testet. Upp och ut bara!

Ett tag i taget

Jag har varit ute och pysslat i trädgården en stund. Det var direkt efter frukost, och innan hettan slog till på allvar. Nu blir det inget mer sådant under under dagen, utan vi får se hur kvällen blir. Varm blir den säkert.

Det känns lockande att tänka sig en tur på sjön med kajak. Inte just nu....men sent i kväll blir det perfekt. Kanske det är precis lagom varmt? ...och fikat är ju med....och ett litet kastspö? Kameran...

En kajak tar inte mycket energi, utan den går otroligt lätt i den riktning man önskar. Man väljer själv sin fart. Och man kommer nära. Nära både natur och sig själv. Otroligt avkopplande och samtidigt uppladdande. En perfekt liten farkost.

Tänk om jag skulle få på en stor klumpig gös? En perfekt liten farkost som släpas av en klumpig gös.... JAA! Det blir .....kul?

Eller?

Framtiden

Jag har häcken full...för det är mailbombning på gång.

Pensionisten laddar på centralt, och jag gör upprepade utfall mot sämre skyddade delar. Slaget står och väger.

Han känner sig i sin anspråkslöshet helt missförstådd, och för sina idéer och gärningars skull otacksamt behandlad. Helt utan Nobelpris och i saknad av rejäla lokala gratifikationer hotar människan med att flytta söder om Dalälven!

Jag påstår att den stora ansamlingen av skro...projekt, skruttbi....fordon, samt loppi....övriga föremål, gör det enklare med en flyttning av Dalälven norrut.

Varför krångla till saker?

Tror jag det

En känd lokal teknikprofil, verksam innan köpingen blev stad led, trots stor pondus, av en oerhörd rädsla för åska.

Böner och intensiv bibelläsning stillade hans oro i någon mån, men när åskvädren dog bort kom det heta humöret fram och tog överhanden. Han sägs ha sagt ungefär så här när religiositeten snabbt svalnade och byttes mot den vardagliga hettan:

-Det är då åt helvete att man ska sitta och jävlas på det här viset! ....Jag skall ta mej fan bygga mej en åskledare jag!

Åskledaren blev visst konstruerad och fungerade säkert som den skulle, liksom även en omtalad bil. Vad det nu har med åska att göra...

Den lilla åskan idag har inte framtvingat några uppfinningar av värde ....men jag kan vara beredd, och ta fram nån skrift, bara utifall.....Napp o Nytt, Hobbex eller någon liknande gammal bibel.

Svärandet, det går väl sisådär....

Knappt mätbart

Jag gillade den skuren!

Kort och bra!

Om det blir rena värmeböljan framöver kan de få vara i mer än tio minuter åt gången. Jag lovar.

Bett på bett på bett, och en inuti örat

Förbaskade grabb...jag blev ju utlurad i mygghelvetet igen, men nu är det nog för ett tag...Jävla.... idéer? Men vilken fantastisk matlåda jag får med mej i morgon!

Matlådan innehåller nyfiskad öring, som jag stekte i rejält med smör alldeles nyss. Ja, alldeles nyss, mitt i natten, stekte jag en full panna med fin fet fisk.

Det räcker även till sommarlovssonens lunch i morgon, men potatisen, den får han koka själv. Jag tog de sista till min matlåda, och pulvermos....njaää. Inte!

Och blir det pulvermos när han är ensam hemma, så må det vara hänt, för jag tror inte att det blir förstört av det. Delikat fisk är det, oavsett tillbehör.

Förbaskade grabb! Han tålde mygg som vore han bepansrad. Jag klagade inte så att han hörde något, men det var jag som bestämde att vi skulle åka hem efter tre timmars fiske. Jobbet, sa jag....jobbet!

Nu sitter jag och väntar ut effekten av fullmånen. Snart överraskar jag den och lägger mej.

Jag skall tänka på det bästa jag vet. Så skiter jag nog bäst i fullmånen.

Ja men då så

Nu blev det måndag! Jag verkar att behöva det.

Det går inte att flumma runt och bara vara ledig så här. Tre dagar i sträck är påfrestande. Midsommarafton, en fiskedag och sen en släktträff, det tar på krafterna.

Gängor är luriga prylar. Ibland kommer man inte i dom alls, och det kan gå en på nerverna.

Jag känner att tre dagar ledigt är alldeles lagom. Det spårade inte ur helt.

Tackla lagom tungt

Hinkvis med strömming! Och trångt för armbågarna, som om det handlat om sardiner istället för strömmingsfiske...historier går...

Men när vi för en gångs skull kommer iväg på strömmingsfiske skall det vara gott om plats, lugnt och avstressande.

Det var alltså perfekt idag!

Fem timmar i lugn och ro, med fika och lite skitprat. Det var några få som provade ett lugnt fiske lika som vi gjorde. De kom dock senare och åkte tidigare. De kanske hade varit med förr?

Till slut fick vi äntligen några stycken att lägga i en hink förberedd med kylblock och allt. Den kylan var överdimensionerad! En smakbit var till familjen....

Färsk strömming är sagolikt god...så mycket kunde jag smaka av från den lilla portionen. Mest kände jag smaken av en jättefin dag på en kajkant. Det var jag och sonen, fred, frid och fröjd.

Strömmingsfiske kan vara givande.

Spön i backen

Ljust men regnigt, och klockan är 03:41. Jag ser en regnbåge i väster, men i morgon är det uppehåll tror jag.

Jag åker nog och fiskar med min grabb i morgon. Han gillar det, jag gillar det, och vi gillar varandra rätt bra dom dagarna, så då är det inte så svårt att bestämma sig för en fisketur. Det svåra är att bestämma sig för vart resan skall gå. Ja, vart?

Det är ju morgon redan nu verkar det som..... så fisket blir alltså senare idag. Fan vad dagarna flyter ihop. Med nätterna.

Önskar er det

Alla vänner och bekanta, och övrigt löst folk, skall ha en vekligt fin midsommarhelg tycker jag. Ha det!

Själv har jag inget krav på helgen. Jag får väl göra det själv bara, utan att lägga ansvaret på själva företeelsen midsommar?

Jag har köpt mina första strömmingstackel. Hur gör man? Var? När?

Något skall man väl lista ut själv, så vi får se i morgon vad resultatet blir.

Nu blir det lite traditionsenligt firande en stund, och sedan kravlöst..nåt. Skönt.

Lycka till....

Tre timmar

Detta fotbolls-vm trollbinder mej inte. Jag har sett femton minuter i ett sträck, i en match som jag har glömt.....Men tutorna! De minns jag tyvärr bättre. De tutade under den kvarten så att jag fick blåskatarr!

De förbaskade tutorna borrar sig igenom och in i det innersta, ut över allt och alla, genom varje tråd ut till hela omvärlden.

Stackars värld. Det som saknas är ett riktigt tutvirus som utrotar dessa manicker direkt, och senast vid nästa uppvärmning. Jag önskar dem en sådan farsot så att att vi slipper dem nästa gång.

Jag tittade på en inspelning av esteternas Carmen istället, och där var det bättre. Häftiga pipor och nyanserat i intensitet, och inte som på fotbollsarenan, ett konstant ljummande oljud utan variation.

Enkelspårigt tycker jag att det är, detta med fotbollstutor. Varför inte som vanligt skrika och sjunga själv, vråla sina ramsor och skälla på linjemän som vi alltid har gjort? Nej, nu skall det tutas som satan, och ju mer ju bättre....

Jag torkar tårarna och konstaterar att en skolklass avstod det enkelspåriga. Vad läckert de tänkte.

-Hörni! Kan vi inte skita i de entoniga tutorna? Vi kör lite fräna stämmor och blåser på lite då och då. Just när det passar som bäst bara. Det borde gå hem, eller vad tror ni? Det är väl inte fotboll vi sysslar med. Blås i pipan nu, så kör vi.

Växer jag upp?

Hit kommer inte någon midsommarhysteri. Jag använder säkert helgen på nåt skapligt sätt ändå, men på vilket sätt, det har jag inte tänkt mycket på.

Vi får väl ha en liten konferens?

Om nu bara konferensdeltagarna behagar att infinna sig samtidigt? Det är inte säkert att det lyckas, för...de flyger och far. Jag pratar om ungdomar.

Nu menar jag inte att de måste inordna sig och närvara under hela midsommarhelgen, men det vore bra att veta lite om deras planer.

De behöver ju fortfarande sina föräldrar för allt möjligt, utan att de erkänner det öppet... Som tex. transporter, framdukad mat, rena kläder, lånebil...tältpinnar?...glömt nyckeln...fest och FF...hitta hem?...ja, all möjlig backup.

Lät det delvis ömsesidigt detta? haha....Stryk det jag sa nyss. Jag slår mej fri! Men med vissa besvär.

Det skall bli skönt med helg.

Över

Just nu ser jag en otroligt fin himmel.

Inte sådant nu....herreje, jag menar ett metereologiskt begrepp! Moln och sådant. Fina moln på en ljus natthimmel. Grått vitt..svart? Nej, men mest blått. Och lite grått, ja.

Om jag ser vita ulliga moln mitt i natten, betyder det att det är sent....

Nu har det ändrat sig lite.

Tre timmar far och son

Visst var det en verkligt fin kväll? Ja, så var det ju. Det räcker att få vara med under en sådan fin kväll. Det räcker ett tag.

En så härlig tur efter stranden på ett favoritvatten, med varsitt kastspö, och en låda med tillbehör i andra handen. Vattenflaskan i benfickan var det enda livsmedlet, och mer behövdes inte. Vi var mätta när vi for.

Det kändes riktigt varmt, och vi blev rätt varma under en kort vandring på stigen invid vattnet. Solen sken och flygfän i mängder trängdes över vattnet. Den bilden gjorde sig bra, och var en behållning i sig, oavsett fiske eller ej.

Vid -ett -två -tre, på ett ungefär, så landade tre fina abborrar bredvid fiskelådorna, nästan innan sonen med sin prylmani, hade fått draget i vattnet. HA! ...eller....Jajamensan!....Så skall en slipsten dras...

Tur att han fick en själv så småningom.... en var det....HA!

Han sa väl HA! han med tror jag, för hans fina öring överglänste mina abborrar både i exklusivitet och storlek.

Ha ha ha, det var en fin kväll. Det räcker så.

Pytt i pannans land

Det är fler än jag som gillar kompostjord....rötter, rötter, rötter...

Från något obestämt håll söker sig rötterna många meter till den feta komposten. Självklart. Där finns det godis för ett träd.

Jag grävde inte om den högen i år. Eller inte ens i höstas, därav rötterna.

I en gammal drivbänk hamnar nu squashplantorna, med en tjock bädd av kompostjord under. Det blir varmt och skönt för dem framåt hösten.

Det började med en bänk för jordgubbar men när de började krokna av satte jag ner gamla potatisar nu i pingst, utan att gräva bort något. Nu begravde jag allt, inklusive ogräs, med detta kompost-squashprojekt. Potatisarna såg ju för sömniga ut.

Förhoppningsvis växer grönsakerna bra, men det blir en liten speciel blandning i den odlingen. Jordgubbar, ogräs och potatis, på ett squashland...och det är väl inte riktigt färdigt ännu. Kryddorna har börjat att etablera sig även där.

Och sedan har vi hallonen. De har ingen respekt alls för mej.

Final

Tv:n har stått på idag, men det var inte jag som knäppte på den....Dock åt jag min middag framför densamma, och drack förvisso någon kopp kaffe under sändningen.

Jag känner att en viss balans infann sig. Vi åt hamburgare på en lördagkväll, och det är ovanligt oavsett vilken veckodag det är. Nu kändes det som en skaplig kontrast mot brölloppsmiddagen på tv, även om de faktiskt intog även en så enkel rätt som ärtsoppa.

Jag tror att kungen gillar ärtsoppa. Den är både vardaglig och militäriskt festlig, och nuförtiden rätt exklusiv och samtidig billig, och det kan vara bra vid så dyra tillställningar.

Jag såg en skymt av ännu en riktig kung där på festen. Vilket år han haft! Han åt säkert sin ärtsoppa med nöje, kungen av Sävstaås.

Bättre...eller bra.

En lista kanske?

Japp. Gårdagens lilla lista:

Väckarklockor, väskor, ombyte, väder, stämpla, fullt kylskåp, kontakt, äta, slangar, rulla, svett, titta ut, kaffe, skalning, nagelfil, tvåla, film, paus....

Samling, surrning, ätning, drickning, pratning, pinkning, golfning, knäppning, kladdkakning, gräddning, pratgladning, kvällning, morning.

Några av kvällens viktigare samtalsämnen var: Kaniner, kommunikation och tolkning, dammsugning, kioskbesök, samt sås.

Sås är nog viktigare än man tror. Den kan skapa en bra kontakt mellan komponenter på en tallrik. Sås måste vara ett jäkla bra diskussionsämne en vanlig dag.

Sega soppåsar

Och helt plötsligt är det fart och fläkt igen. Vilket drag det blev!

En städning, visserligen lite ostrukturerad, men ändå en rejäl röjning, och simsalabim....en helt ny form har infunnit sej i burken. Något grus i maskineriet följde kanske med ut? Det var tursamt. Ren och grisskär tur.

Jag byter kanske hårddisken senare, och helst innan det händer...vad det nu är som kommer att hända med den.

Vet jag verkligen vad jag gör? Nää....

Det var väl ingen brådska med det heller. Vad det nu var som var så bråttom....

Det var, som jag sa, inte chipsen alltså.

Och blåbärsfil därtill

Jag öppnar....långsamt...en burk med sega knäckkakor. Halvsmälta, sedan de stått framme i solen. Ja ja....det går inte bra att dela på sådant. Seg jäkla klump!

Jag äter hellre smörgås av havreknäcke, eller nybakta mjuka kakor. Det behöver inte alls vara speciellt sött. Och helst inte segt...

En liten liknelse med den här datorn bara. Den verkar ha blivit insmord med sirap, grädde och havregryn. Eller vad nu knäckkakor innehåller. Jungelolja och tuggummi....

Jag känner mej snabb själv i jämförelse. Det kommer som en bekräftelse ibland, men på olika sätt. Snabbhet måste vara ett enormt relativt begrepp.

Det var absolut inte chipsen!

Begär inte det omöjliga!

Jag känner på mej att jag kommer att åka dit på en chipspåse strax....

Hur skall jag kunna köpa chips åt tältande fjunisar, och avstå en påse själv?

Mission impossible...

Bred och glad

Det brukar vara avkopplande att sitta i kyrkan och lyssna på musik. Det var så idag med....men inte riktigt hela tiden.

En viss spänning var naturligtvis där. Det var sista gången med musikskolan, och ikväll med ett eget solonummer. Och det bästa av allt var att ett fint stipendium kom med hem. Det har hon gjort sig förtjänt av.

Bäst i stipendiemotiveringen, förutom det musikaliska: "Glädjespridare".

Tack! Det skall jag påminna om i alla möjliga och omöjliga situationer, denna motivering....Det blir roligt. Och användbart...

Åter till vardagen.... Nej! Det är helg ännu. Bearbetar nog lite bilder först. Inre, och andra.

Fanfar!

Marschorkestern kan även spela inne. Det var enda alternativet vid ett ymnigt regnande.

I en sal på Krokanen delades diverse stipendium ut, och Buo bidrog med en radda fanfarer till de tilldelade stipendiaterna. Det blev lite rumphugget, själva evenemanget, men fanfar skall det vara när man får pris.

Själv befarade jag att de inte kunde stå stilla när de skulle spela, men det var ingen fara. De behövde inte gå i takt samtidigt, för att få det att låta. De kan vara någotsånär normala alltså.

Själv har jag även blivit ännu mer onormal än normalt.... Jag sprang ju runt på klädrea, för tusan. På två ställen! Det har inte hänt många gånger förut, må jag säga. Jag får ju alltid mina kläder i present av de närmast sörjande annars. Troligen av medlidande, för min klädsmaks skull.

Värst är att jag verkligen handlade.....ja, inte nåt värstans mycket, men hur än det blev med det.... Fem plagg för 270 spänn, och det var halva reapriset eller halva ordinarie, så då tjänade jag 270 spänn på det....eller...?..sparade...?

Men hur jag än räknar så hade jag inte de pengarna kvar i plånboken. Det var helt enkelt mindre kvar efteråt, så några pengar hade jag inte tjänat eller sparat som vanligt. Det måste vara nån annan anledning till att handla på rea, för pengar tjänar man inte på det. Kan det vara kul? Njae...

Regnet? Jo, det var regnet som framkallade det. Om det inte går att göra nåt vettigt ute....måste man istället göra nåt ovettigt inne. Handla på rea.

Som kompensation har jag i reafart lagat en lax med täckning av tapenade, majonäs och färska gröna kryddor. För att det inte gick att göra nåt vettigare ute.

Värt en femma

Jag tog en liten timeout efter kvällsmaten....det är kämpigt att fira av skolungdomar.

Däck!....helplatt... Vaknade i tv-soffan nyss.....låter bekant?....... och summerade sista tiden: Vad lite tv jag tittat på!

Det var ju två samtidigt, och den ena märktes mest, i både ljud och bild. Men likväl, den som slutar i nian har även han avslutat en epok. Kämpat på fantastiskt, på sitt sätt. Och lyckats i mycket, trots hinder som ligger där.

Ett betyg kanske inte gör hela skillnaden för honom, men han kände att han var värd det betyget. Han vet redan, att i slöjd är han skitbra, och minst godkänd i det andra. Han kommer ju hem titt som tätt och visar upp och skryter.....

Nästan skönt att det är slut på slöjden nu. Måste verkligen sakerna stå uppställda?

Jodå!

Tillsätta en nypa

Potatissallad går alltid hem. I morgon får vi hoppas att den inte går hem alldeles för tidigt. Det är svårt att beräkna mängder.

Den blir av typ potatis/buljong/olivolja med diverse kompletterande inslag som kapris, rödlök och oliver. Inget vitt inblandat i den alltså, utan man ser vad man äter.

Smarr! Och Delsboskinka på ett stort fat....

Och ryggen sa: -Ge dig!

Men jag skalade och skar ner potatis i en 10 liters kittel. Visst fick det plats en aning vatten....ja, det borde räcka till många gäster i morgon.

Oja! Den är kokt och klar. Och sen skall det till....

http://www.yr.no/sted/Sverige/Gävleborg/Bollnäs/

Skura, skura, skura....

Bort med det svarta på stolar och bord. Plast såklart....men inlånat och välbehövligt.

I morgon firas studenten. Det blir soligt och kul.

Där...

Kikare, kaffe, en påse bullar och så är man klar för en tur med övningsbilen. Sonen kör, så att jag kan sova under tiden...

Bara en liten koll runt trakten utifall någon nalle skulle dyka upp. I morse var han där. Betande hur tryggt som helst när vi stannade på vägen. Det var på behörigt avstånd, så inget vidare foto kunde tas.

Det kanske inte berodde på avståndet, om jag skall vara ärlig. Jag är inte alltid rätt fokuserad själv.....

Vi åker en sväng neröver stan, så får vi se var vi hamnar.

Helst barfota

Nu är vi inne på rätt spår!

Jag fick blodad tand efter helgen, och om det verkade trångt då, hur blir det då på torsdag?

Tro det den som vill, men det är inte klokt vad rymlig vår altan är. Den verkar ju pytteliten, och är i princip riktigt ynklig.... men nu har jag ställt dit sexton stolar till.

Och tre ytterligare bord....eller fyra...det blir nog plats för 35 rövar det, på ett cirka ungefär.

Jag tog vägen genom häcken som omgärdar denna pyttealtan, för att komma fri från allt plastmöblemang som vi travade dit inför studentfirandet. Nu är det bara att be om ytterligare en vädersuccé om det skall fungera att vara utomhus. Kan man ha sådan tur? Jo men självklart!

Återstår att hitta några små vågräta ytor på en sådan här specialanpassad tomt. Fem-sex platser för sittgrupper i trädgården skall väl gå att ordna även hos oss, men resten får faktiskt finna sig i att trängas på en yttepyttealtan.

Intimt? Det kanske är ett vanligare ord, när man inte vill erkänna att det är trångt, på till exempel en restaurang. Jag kör på båda beteckningarna...intimt, och trångt. Lite amatörmässigt, men även halvsant.

"Intimt, sjönära och med utsikt. Visas på torsdag. Skohorn finns"

Nationaldagen efter

För att inte få problem i framtiden, har jag nu säkerställt att bilbältet i baksätet fungerar klanderfritt. Det var ett annorlunda handhavande som bidrog till att situationen blev rätt...låst.

I och för sig kan man tänka sig att vissa personer bör låsas fast rejält vid transport, men riktigt så illa var det inte i går. Och ormmänniskan ifråga kom ju lös ändå, fast på ett annorlunda sätt. Vigheten består, eller kanske till och med ökar vissa dagar...

Budgeten var nära att spricka, men det ordnar sig nu. Jag tror att verksamheten kan gå med överskott! Det är pantburkarna, som vanligt.

Spänn fast bältena....

En enormt spännande tävling utspelades ikväll. Det var så intensivt och fokuserat...ett tag i alla fall, så efter matpausen kom det inte ens igång igen. Helt otroligt! Bara glömma bort att fortsätta i andra halvlek?

Matfriska jävlar, det där. Grillat, både på längden och på tvären. Fattar inte hur somliga kan vräka i sej så mycket...själv åt jag rejält med sallad, potatis och någon oliv, och enbart fyra entrecoter.....ja, och en halv fetaost. Det var rimligt, och nu mår jag som en prins..korv.

Men var det ingen som orkade med fortsatt tävling efter brakmiddagen? Va! Ynkedom...

Som enfald...väldig domare skall jag kungöra resultatet i den enormt prestigeladdade tävlingen mellan arbetskamrater. En till hälften genomförd mångkamp skall anses som avgjord eftersom dessa tre grenar ändå kunde genomföras.

Vi hann ju med att: 1) Namnge lagen 2) Hoppa säck 3) Göra plankleken.

Det är en grannlaga uppgift att poängsätta vissa prestationer, eftersom regler inte verkar vara till för att följas, men jag gör ett försök.....eller skall det till diskningar? Nja...då får vi ta det då, om någon anser en protest motiverad. Fan vet var den skall lämnas in, förresten. Kan kanske läggas i brasan?

Okej, nu är det som det är. Resultaten lyder som följer:

Trea kom lag Formgrens på 4 poäng. Tvåa kom lag Skallben som inhöstade hela 6 poäng. Men helt ohotade segrare är lag Blue Moon! Fantastiskt kämpat! Eller fuskat, eller nåt....men det genererade en summa av hela 9 poäng! Grymt bra resultat, och nytt rekord. I och för sig i en slags premiär, men ändå....vi säger rekord. Grattis Blåmånarna.

Ja denna premiärtävling fick naturligtvis en fin inramning av miljö, väder och gemytlighet, men fasen vad maten och gemenskapen hämmade själva slutförandet. Det var ju helt omöjligt att blåsa igång det sen.

Jag erkänner att jag inte pallade med att avbryta surret runt brasan, men det var det värt. Strutlekar kan vara en inkörsport till grövre missbruk av flams och stoj, så det kan ha varit bra att avstå just en sådan fin kväll.

Det var en fin kväll.

Bal med klass

Några la ner verksamheten. Somliga verkade att ha drabbats av inkontinens. Andra drogs med hosta. Amerikanare borde väl inte vara ovana vid köer?

Den gamla grållen bara lyste. Röd var den förresten, trots namnet, och med helt inlövad vagn. Den gick som en klocka, och stängdes bara av för att minska avgaserna vid stoppen i kön. Det blev på köpet gott om tid, för oss bredvid, att fotografera. Jag gjorde visst det...

Karavanen av fordon ringlade sig med försiktighet in framför hotellet där studentbalen snart skulle börja, och ut ur fordonen skred nästa generations vackra människor till beskådande. Färgprakt är ordet!

Nu såg grållen lite blekare ut, det måste erkännas. Ingen kunde ju konkurrera med balutstyrseln. Vare sig bilar eller traktorer gjorde det, så han åkte helt sonika hem!

Du gjorde det bra, grållen. Kyligt agerande, verkligen, och utan att det hettade till det minsta. Men jänkarna däremot...de pinkade på sig till höger och vänster. Stöddiga från början, men lagom spaka till slut.