torsdag 31 december 2009

Trots allt, tack vare det.

Nu skall jag i all enkelhet bara önska er, kända och okända en god fortsättning på resan. Fortsätt att se det, eller dem ni passerar med glimten i ögat. Det är uppskattat och sunt.
Ibland kan det uppfattas som en liten blänkande tår i ögonvrån, men det är inget fel det heller. Det går att blanda som man vill.
Gott Nytt År!

Full igen

Inte jag. Månen!
Och då blir dragningskraften en annan. Jag dras till vakenhet av det förbaskade klotet.
Men månen är bra för mej. Den är jordens lilla balanseringsvikt, och en av förutsättningarna för mitt liv. Och för ditt med.
Men då förutsätter jag att du är med på samma jord. Jag hoppas det.

Kallt om näsan

Och till och med byggnationerna på torget har avstannat! Det blir inget hus för kameler där. Det beror säkert på kylan det med. Helkallt projekt. Begravd tjälad löjlig betongklick bidde det.
Jag tror att ingen av de som var på plats skrev sina initialer i den lösa betongen den tisdagen. Det drog nog lite för kallt om både öron, näsa och fingrar för att någon skulle vilja signera detta fantastiska projekt. Ett konstverk i specialbetong, blandad av sanslöshet och trehundra liter snålvatten.
Konstnären själv borde inte syssla med konstverk utomhus, och absolut inte den här årstiden. Det borde vara mer trevligt att verka inne under tex ett tälttak, och med mjukt varmt sågspån på marken.
Den röda näsan kan man ju bara sätta dit precis innan man gör entré.

onsdag 30 december 2009

Bygga en dag

Jag var tvungen att titta två gånger på digitaltermometern nyss. Jodå, det var 21 grader både inne och ute. Normalt på båda ställen med andra ord.
Nu skulle det sitta som en fläskläpp med ett vinterbad. Jag kollar i morgon om jag har bränsle hemma till sågen, för då kan jag såga upp is. Friskt och skönt skall det bli. Det kanske är 26 i morgon? Vem vet.
Att rulla sig naken i kall snö är mycket värre än att bada isvak. Det bränner som eld och är inte att rekommendera. Nej, nollgradigt vatten är det bästa. Det blir bra.
Eller så kan man skotta ihop av den myckna snön och gräva ut en bivack? Ishotell och sådan lyx kan få vara när det går att bygga eget hemma. Där borde det gå att tillbringa en natt, bara för att bevisa något. Eller bara just för att det går.
Eller skall man kanske gjuta lite betong?

Fler korkade idéer? Nej, det får vara bra för idag.

Möjligen skall jag i morgon ta upp några isblock ur sjön och förhoppningsvis göra några snygga islyktor. Resten var fria fantasier. Jag har inte ens en bastu och då badar en normal man inte vinterbad.
Det verkar som att jag har tröttnat på stugvärmen? Nej, inte så, men det är rejäl brist på anledningar till att vara ute i kylan. Egentligen borde jag ju inte klaga på detta faktum.
Vem fan har sagt att jag klagar!? Själv tyckte jag att jag verkade nöjd bara.

måndag 28 december 2009

Fråga en fråga bara

Efter en kort överläggning har vi dock kommit på att jullovet fortsätter trots allt. Ungdomarna har ju ett vintrigt jullov, och jag med. Det måste vi göra något av.
Skall vi kliva upp tidigare? Skall vi åka bort en sväng? Skall vi terrorisera några vänner? Mellandagsrea...om det finns något mer att göra då? Skall vi göra något annat än att bara vara hemma? Finns det i vinterkylan kanske en eller två dagar med något omväxlande men som inte är jobbigt?
Den sista frågan lät bra. Den skall vi försöka att svara på.

Träning

Kontraster! Stora kontraster är det efter en fin jul som inte riktigt skulle vara slut ännu. Inte sluta så tvärt.
Hos oss abrubt avbruten av livet. Pang tjoff så händer det så oväntade väntade. Det omtumlande sorgliga som vi visste om, men inte visste om just nu. Man kan inte veta om sådant hela dagarna i förtid heller...så jobbigt vill man inte ha det.
Men vet, det gör man. Och ändå blir det så överraskande konstigt, i den där filmen som sveper med en. Konstigt sa sonen, barnbarnet. Han har rätt som vanligt.
Själv tycker jag det är konstigt naturligt. Men något så naturligt som att någon nära äldre person dör är alltid överraskande, hur beredd man än försöker vara.
Jag är alltid beredd på det naturliga konstiga. Det hjälper lite, men inte alls helt och hållet.

söndag 27 december 2009

Det händer

Visst har jag många tankar? Det har väl alla förresten, men ibland känns det som att det är extra många som trängs. Eller så har de hittat bra kanaler att exponera sig. Både att visa sig för andra men kanske även att tankarna vill visa sig rätt mycket för mej själv.
Jag är van att skriva. Inte så bra rent tekniskt, men jag är bra att använda ord för min egen skull. För att hjälpa till med att vända, och vrida på saker och en hjälp till minnet, kan tänkas.
Ikväll kommer tankar på ett annat sätt. De trängs inte och bråkar. Det bubblar inte. Det är lugnt. De kanske visar hänsyn, mot sin värd.
Ikväll tänker jag lugnt på att vi har mist någon nära, just ikväll. Det är andra tankar än de som brukar komma, men ändå vanligt. Konstigt vanligt.
Det är naturligt att sådant händer med en äldre människa, men ändå, du kunde ha väntat en stund till. En liten stund till...
Men du väntade in en bra dag ändå, och vi fick ha en fin julafton tillsammans. Du med hade det, för det sa du ju i telefonen igår. Vad bra du kunde ordna allt, svärmor.
Och vem kunde ha mer tålamod. Jag vet ingen. Men lite konstigt var det att du inte väntade en liten stund till.

Snösvängda linjer

Ibland blir jag förvånad över mej själv. Nu efter frukost tillät jag mej att sitta inne och studera de andra som justerade av den lilla snön som i natt har lagt sej på gårdsplanen.
Det gick förvånande bra! Jag klarade av att se dem göra MITT jobb!
Men tyckte de att det var så väldigt roligt egentligen? Knappast. De skall inte behöva offra sig så många gånger för att få det slätt där.
Efter lite kaffe skall jag gå ut och finjustera.... Och det går att möblera om bland snödrivor för att få lite omväxling. Dra om linjerna en aning.

Plan B

Min plan fungerade, ungefär till hälften. Jag märkte att källardörren öppnades efter en stund och sonen tittade ut med vinterkläder på.
Det var då det, enligt min plan, helt plötsligt skulle bäras in ved. Glad i hågen styrde jag genast stegen mot vedboden och började slamra med vedträn. Jag hann med att bära in en rejäl börda med ved utan att ens en son dök upp.
Inte kom det någon och hjälpte till! Det fanns ingen son i sikte. Den veden bar jag in själv, och det gick fort!
Turligt nog höll han sig osynlig även under den mer privata snöskottningen som tur var. En sådan sak kan hålla mitt humör uppe, det lovar jag. Nu var det en härlig stund i den fina snön, och då kan man glömma det andra.
Han gjorde visst bara andra viktigare saker ute, det tror jag. Det bara lyste om honom och hans pannlampa när han senare kom hem, snöig och härlig.

lördag 26 december 2009

Se där!

Ha! Vid en titt ut genom fönstret ser jag till min glädje att det har snöat riktigt bra under eftermiddagen. Jag känner nu ett sugande behov efter snöskottning, och det måste tillfredställas omgående.
Frågan är om jag skall vara egoist och skotta av hela biten själv? Dela med sig till junior?...näe.
Jag smyger ut så obemärkt som jag kan och om han kommer på mej så får han genast hjälpa mej med att bära in ved. Jag kan snabbt ändra taktik vid sådana tillfällen.

Kvarsittning i körskolan

Ekodriving heter det nya man får lära sej på körskolan. Det innebär att man kör mjukt, planerar och använder motorbromsen så mycket det går. Ett ryckigt och energikrävande körsätt är passé. Lägre motorvarv är inne.
Nu när det har varit en lugn helg i några dagar kom jag att tänka på att det passar den mänskliga kroppen utmärkt. Just att släppa på gasen i tid och motorbromsa ner farten mjukt när det behövs, och sen köra på lägre varv. Och det rullar på ändå.
Vi tar oss fram lugnt och vänligt dit vi vill. Jag ger mej tusan på att det går lika fort framåt ändå i praktiken, men skönare och säkrare. Och det blir absolut mer bränsle kvar i tanken.
Största problemet så här i jultider är ju att det fylls på onödigt mycket vanligt bränsle bara, men nu patar jag mer om annat sorts viktigare bränsle. Energin som vi verkligen behöver för att få till en bra vardag. Den som kommer från bra dagar med positiva vibbar och ett lagom tempo. Det skall vi fylla tankarna med, och använda på ett vettigt sätt. Inte bränna av det genom gas-stopp-gas-stopp hela tiden och sen glömma att fylla på dessutom.
Det är bra med en lugn stund till efteranke, för att till exempel påminna sig motorbromsens fenomenala kapacitet. Det var ingen bromspedal som pressades ner hårt i golvet först, utan det var rätt växel och minskat gaspådrag som styrde det till rätt fart.
Jag måste bara finna ett bättre ord för det. Det funkar inte med att använda engelska jämt.

torsdag 24 december 2009

Dukat

Det är bara pärorna som skall koka fem minuter till. Annars är det dukat och klart på bordet.
Vi håller det lite enkelt, med bara det nödvändigaste. Och när jag räknar över märker jag att det är rätt mycket som är väldigt nödvändigt. Från skinkan till sillsalladen är det ungefär som det brukar, men det varma har minimerats till kokt lax med dess tillbehör. Det är inte fy skam! Nyttigt mättande utan att vi bli däckade efteråt.
.....sen blir det ris á la malta, hurra! Det går inte att fira jul utan det.
Nu ropar någon, med en aning irritation, att det är mat. Jag ansluter mej smidigt till sällskapet.

onsdag 23 december 2009

En Julsmörgås

En stunds väntan....kallna....lite till. Nygriljerad julskinka!!! Macka! Och kanske lite glögg?
Före eller efter golvskurandet?...Före! Golven skall komma efter skinkan, så var det.
Jag har tänt tre fotogenlyktor ute på gården, och nu brinner de till i morgon eftermiddag. Skinkan har jag gjort klar och den skall strax provsmakas. Och jag kan ta och provsmaka en julmuZt när jag ändå är i farten, men jag vet redan att den är bäst. Det behövdes väl inget test för att konstatera det heller!
Jag var inblandad i julgransarbetet från början men backade ur efter en vass inledning. Jag klippte till den och gav den foten, och trasslade med lite kablar. Det får räcka för mej.
Ungdomarna var rätt sams om glaskulorna i år, men de tindrade inte lika mycket med ögonen som när de var små. Det kan bero på att de bara fick sova till kvart i två idag...

God redan Jul?

Och nu är det dags att börja att tänka på julklapparna. Tänka på, sa jag!
Granen ligger i badkaret, och jag får bara ta en snabbdusch nu när karet är upptaget. Det är bäst att masa sej neråt stan för att försöka att pilla ihop några små paket. Ni andra, som ju självklart är klara med allt sådant, kan väl fortsätta med glöggen, provsmaka en skinksmörgås och lägga på de sista juldukarna. Men jag hinner ikapp, det lovar jag.
Ha det så bra, både före, under och efter jul!
Själv tänker jag ta det som det kommer för inget särskilt är planerat i helgen, förutom Julaftonen på hemmaplan. Det är skönt för en sådan egoist som jag. Jag vill gärna ta det som det kommer. Kravlöst.
Men då säger vi väl så? Ha nu en riktig slapphelg så långt det är möjligt. Ni står säkert ut med det och det är bara lite träning som behövs för att lyckas.

tisdag 22 december 2009

Återremiss eller åter en miss

Fem i tolv, och då börjar de tänka till en aning. Bättre sent än aldrig såklart, men varför skall det vara så svårt? Det verkar vara så otroligt svårt för folk med skygglappar att förstå vilka ingående komponenter som gör en stad.

-Hus, det funderar vi på...ja visst ja, sen mer hus, och fler hus och några hus och kanske ett par hus där med, och en radda med lådor...menar hus, och ett snajsigt hus till kanske? -Plocka ut ett par hus lite snett där borta för säkerhets skull, och två på rak linje. Tre är kanske överkurs, men okej då. Räcker det? Och så några gator och gångar med plattor mellan bara.
-Så, nu är staden klar!
-Och titta!... där har vi en plätt där folk har råkat stanna till! Dit med ett rejält hus bara så att det inte kan upprepas!
-Och i de husen skall det vara massvis med affärer kompletterat med några affärer och det vill folket ha, och det behöver vi väl inte ens diskutera? Alltså vad som är bäst för alla, menar vi väl...nog... -Affärer skapade staden från början så vi kör på det, precis som köpmannaföreningen. -Dom vill såklart ha fler butiker, men att dom ibland är allergisk mot kommers beror ju mest på torghandel eller att någon som har mörkare polisonger kursar nåt lagom billigt. Förjävligt hur de kan, de andra.
Och precis mitt i centrum skall alla få vara....på nåt vis borde det väl gå...ja..
-Jaja, nu är klockan kvart i tolv och det krävs lite rast och vila, men vi byggde på rätt bra ett tag, det må jag säja. Nu skulle det sitta fint med en långkorv. Tur att den Glade Korven blir kvar ett tag till, för vad skulle man annars göra här i hörnan. Jag ställer mej under ett trä....på snoddasperongen och äter en korv jag.

måndag 21 december 2009

Igensnöade spår

Nu kan jag väl avslöja att vi gjorde en räd till grannens granhäck försedda med såg och avskärmad ficklampa förra kvällen. Det där med att fråga om lov som jag skrev om förut....no comment!
Sex granar mindre i den häcken mot byvägen nu.... Ett jäkla hål blev det i häcken, men vi i byn har länge retat oss på den skymda sikten i kurvan före backen.
Nu i jultider slog jag och sonen två-tre flugor i en smäll. Siktröjning, julgransstöld och några julgransgåvor till ovetande andra grannar. De finaste fyra granarna tog vi hem själva, för någon gräns i gransamverkan får det lov att vara. Det var ju ändå jag och grabben som gjorde jobbet, även om det var ett nöje samtidigt.
Nu får tanten fundera på hur hon skall få ordning på resterna av häcken. Jag kan förresten erbjuda min hjälp, mot en rimlig ersättning. Och utföra jobbet strax före nästa jul.

söndag 20 december 2009

Skotaskotta

Det blir säkert en tredje skottning idag, men det får bli lite senare. Först rejält med hemlagad pizza och en stund i soffan. Sen på den igen.
Snön kommer att ge sig före mej, det vet jag, men just nu har bara utnötningskriget börjat. Det kan bli långvarigt om vi har lite tur.

lördag 19 december 2009

Grannens gran står grön och grann i stugan, trallallalla

Lite närmare inpå, kanske rentav så sent som dagen före julafton måste det bestämmas om julgranen skall köpas, eller om det duger med en stu... som man hämtat själv.
Jag brukar fråga om lov såklart, eller så har någon annan en gran över. Men då frågar man inte så ingående om ursprungsland och liknande.
Jag är inte alls noga med utseendet på granen. Den ser alltid rätt trevlig ut i sitt hörn när det är julaftonsmorgon. I fjol var den dock så gles på de flesta ställen så jag borrade i ett antal grenar till. De grenarna barrade i mellandagarna, men det var lätt att ta ut den vid Knut. Det var bara att dra ut grenarna ur hålen och stoppa i en kartong och sen dammsuga barren på golvet. Stammen torkade jag till ved i pannrummet.
Men jag vill minnas att några grenar lossnade i rumsvärmen och en satt helt upp och ner. Men fin var den, med glitter och ljus. En helt normal julgran, med mycket barr.

Host

Sonen skrev på kartonger och bar sedan grejorna, och jag pekade ut riktningen.
Uppskattningsvis tio nya kartonger med saker bar vi ner i förråden. Med uppmärkta kartonger kan det gå att hitta grejor sedan. Det tror vi starkt på.
Jag uppfann dessutom en tom byrålåda för skrammelgrejorna som annars ligger ovanpå. Jaha...nu skall jag rota efter dem nere i en låda istället för att ha dem tillgängliga ovanpå. Det blir ovant.
Jag kom sedan på att dammsugaren säkert befann sig i det vanliga stadiet inför julen. Dammbehållaren på centralsugen, en större plåthink, var säkert smockfull.
Det var den! Över kanten med damm och tov. Och frågan var om det inte är ett nytt rekord slaget i år. Två filter som jag inte kände igen...och knappt fick ut genom stora hålet visade på en otroligt eftersatt service.
Jag erkänner mej delvis skyldig, men vid dammsugning borde de känna att den är full och säga till mej så att jag kan tömma den...Okej, jag skall väl bemöda mej att provköra funktionen oftare.
En bild från saneringen av filter och cyklonen i den sugmaskinen skulle inte göra sig så bra här. Jag avstod.

Efter melodikrysset

Måste röja...måste få undan en massa prylar....gamla videoband i bokhyllan... packa undan...hög med ...kartor.....diverse oanvänt porslin....testinstrument och skruvar.....backupcd i några spridda skurar...jaså, där låg några strumpor. Tofflor finns det bakom fåtöljen om inte det räcker med strumporna under soffan....och papper som bara blev där...instrument och do fodral....kablar....och BYRÅN!
Och byrån i hallen där det ligger en hög med allt mellan himmel och jord igen.... Men där går det rätt snabbt att röja. Har vi tomkartonger kvar? Rafsa ner det bara och ställ i travar i källaren!
I år skall jag försöka att bära ner kartonger direkt, och inte lämna dem kvar i vardagsrummet hela julen. Det ser inte julmässigt ut med wellpapp och packtejp mot glittret.
Sedan kan den verkliga julstädningen börja. Det borde innebära dammning och sådant? Jag gissar på det. Men tänk om inte tomkartongen hade uppfunnits? Då vete det fan hur det hade gått.

fredag 18 december 2009

Isolera mot kyla

Det är friskt och fräscht. Mätaren verkar att just nu ha fastnat på 25 grader, men jag har eldat och det är varmt inne ända till i morgon eftermiddag. Det känns lugnt.
Det är tur att man inte behöver befinna sig på uteaktiviteter, som tex. bandy ikväll. Jag gruvade mej för det men det blir ju istället ett annat datum och då med mildare väder. Istället har vi en lugn hemmakväll. Den lider nu mot sitt slut.
Lider och lider? Snarare hasar på det kärva föret en sådan kall vinterkväll. Snart hasar jag i säng och vaknar förhoppningsvis aningen pigg i morgon.
Och det känns i ögonen nu att det är kall luft om dagarna. Grusigt och torrt efter omväxlande ute och innejobb. Men allt kan ju inte få plats inne. Vad trångt det skulle bli då.

torsdag 17 december 2009

Rena rama snickarbyxor

Jodå, lite julmat blir jag bjuden på enligt sms:et som kom idag.
Den större byggmaterialleverantören bjuder på julfrukost i affärslokalen i morgon klockan nio. Det blir jättefestligt och jag slipper ju att ordna med egen matlåda. Det är bäst att borsta av jobbarkläderna noggrant när det ordnas en sådan trevlig sammankomst.

onsdag 16 december 2009

En dag, många steg

De senaste dagarna har jag ägnat mej mest åt avbrott. Hackiga avbrott i verksamheten. Ända ner i skorna.
Mina kängsnören ser ut att ha klippts ur en basketkorg. Knut på knut. Men jag hittade inte påsen med skoband förra dagen. Nya och många begagnade skosnören i en röd påse. Någonstans.
Någonstans i ett rörigt städskåp var den påsen gömd. Jag ser alltså i röran från påsen att jag har återvunnit även skosnören....Gamla fina skosnören skall man dras med så långt det går. De kanske håller en säsong till, kompletterade med lite knutar? Nu skall det trasslas upp och paras ihop. Kanske jag får till några användbara längder till tre par vinterskor som saknar snörning.
Läderskor är det som gäller för mej och skorna håller minst femton par snören om man smörjer dem rätt. Ofta och rikligt skall det vara och bäst är att värma in fettet med hårtorken. En bra sydd sko av läder är i det närmaste vattentät om den är smord med bra fett.
Det är inte säkert att det från skoaffären är bästa medlet. Det finns lokalkokerier med stora billiga burkar, och de kan säljas på tex sportaffären. "Till skor, fotbollar och seldon m.m." står det på min burk.
Det luktar lite ovant för vissa, men jag tycker att det luktar sko. Och det är bättre doft på utsidan än från insidan. Där döljer inte någonting i denna värld stanken efter en arbetssam fot i vinterstrumpor.

tisdag 15 december 2009

Fick lite senap i ögat

När det gått så här långt in i December kan jag lika gärna vänta med julbordet till vår egen julafton. Det är väl mysigast ändå?
Förr..? var det oftast så att man blev bjuden på det av arbetsgivaren eller kanske av någon leverantör. Det förväntades väl...något sådant trevligt, och något planerat.
Jävla julbordsvacuum!
Jag har väl smällt i mej skapligt mycket julmat genom åren, så liten jag är, men trots det har jag inte direkt tröttnat på det. Men stora lass har till viss del ersatts av bättre kvalitet. Samvaro tex. Slut på en "termin" och klappa varandra lite på ryggar. Det är bra.
Jag vet inte riktigt hur jag skall klappa någon på ryggen i år. Jag avvaktar.
Och sen blir det riktig jul, vare sej man vill eller ej, och det är en annan historia. Och på riktigt.

Packaaspackadsspäckkappsäcksakasssackosäckspappa

Nu efter det första rejäla snöfallet skall gårdsplanen slätas av. Det sker självklart med en metod som heter tillkörning. Fram och tillbaka några gånger med bilen och sedan en snabb avskalning med snöåkan på det då något hårdare snöunderlaget. Jag har slutat att skotta grus och singel med snöåka. Det skall absolut vara packad snö under annars vägrar jag
Eller..det gör jag inte heller, för jag gillar att skotta snö. Faktiskt. Men som sagt, underlag skall det vara, och inget gnisslande mot grus, för det sliter på både grejor och mej. Jag vill ju vara fräsch och osliten nu när det äntligen är snöskottningstider.

måndag 14 december 2009

Länkarna

Låt det snöa! Jag har snökedjor liggande i skuffen. Ja, inte just nu, men jag lägger väl in dem nu när snön kommer och sedan tar jag ut dem någon gång framåt midsommar som vanligt. Vid vårstädningen...
Jag har två par snökedjor. Jag vet att det är svårt att spänna dit dubbla, men det ena paret kom med på köpet en gång och ligger som reserv i ett skåp. Det är bra att veta att det rätt säkert går att ta sig från skogen, eller från byn även om det är oplogat och snöstorm.
Visserligen går det för det mesta att ta sig uppför våra rätt branta backar men ibland har det varit omöjligt med aldrig så bra däck. Men då spänner jag fast länkarna och skramlar iväg genom snön eller på glansisen. Durrr! Man somnar inte vid ratten.
När det var blankt som en spegel överallt en vintermorgon efter regn, och grannen låg i diket och brummade, gick jag ut och kände på det. Jag fick krypa över gårdsplanen i motlutet till garaget för det gick inte att gå! Man gled tillbaka ner mot gräsmattan på fötterna bara.
Jag drog upp grannen på vägen hur lätt som helst med hjälp av kedjorna, men med vissa problem med att få det att ta styrning såklart, och körde sen in hemma. Jag hann bara ta en kopp och sätta mej vid köksbordet då jag såg grannens bil, med granne i, fara de knappa 40 metrarna rätt ut på närmaste åker.
Den gången lämnade han bilen, och gick rätt över åkern och hem. På vägen ville han väl inte krypa kan tänka.

söndag 13 december 2009

Och det har varit Lucia!

Jag, en notorisk ateist, blev nästan religiös i kyrkan i dag, när det var så vackert. Men när jag insåg min belägenhet så sansade jag mej och återföll i det sedvanliga okristliga njutandet. Det religiösa får andra syssla med och för mej räcker det med att konstatera att det är jordiska varelser som bär fram sådant himmelskt gott.
Ett flöde av vacker musik från alla ungdomar gör kyrkan till en byggnad som är rätt bra. Då trivs jag där, men om det är mest prat som skall framföras så kan det få vara för min del. Ungdomarna som gjorde det ikväll var fantastiska, i både dans och sång. Tre årskullar från estetprogrammet, och med den akustiken, är en upplevelse att få ta del av.
Jag kände det som efter en rejäl massage. Mjuk i hela kroppen. Det är nyttigt med musik, och inte bara ett vanligt nöje. Nyttigt och hälsosamt.

Ljummet

Söndagsöppet på koperativa räddade det hela. Där på E-center fanns det några kökskranar att välja på och en passade alldeles förträffligt bra.
Efter ett kort övervägande och luciafika på serveringen köptes det några påsar med kubb, och sedan for vi glatt hemåt för att leta fram rörtång, diverse nycklar och bågfil.
Sådant rörmokeri måste jag bara göra själv. Även om det kan krångla med något så är det en utmaning och rätt tillfredställande efteråt. Och så måste man "köra" med junior under tiden, men det är han van vid. Han brukar få vara springpojke då det skall göras...avancerade operationer här hemma. Jag undrar vad han tänker ibland...("Men hämta den själv, gubbjävel!)
Det kanske kom ett par droppar ur en av kopplingarna men efterdragningen verkar att ha fixat detta. Och tänk att man kan känna lite tillfredställelse bara efter att ha bytt en sketen vattenkran! Det är väl inte fel.

lördag 12 december 2009

Mixatblandat

Vattenkranar och efterdropp är väl ett lika vanligt fenomen som gamla gubbar och do, men på diskbänken här är det säkert mer likt vårflod än småförtretliga droppar.
Överraskande strålar i överraskande vinklar kommer när man minst anar det, och det porlar muntert när det inte stängs av på rätt sätt. För det måste stängas av på exakt rätt vis, annars står det och skvalar som det vill. Och ibland blir det ett häftigt ljud i någon sliten ventil så att det brummar i hela huset. Det är ju tur att den varnar oss. Det är en sportslig personlighet, som sitter där på bänken.
Han har snart spelat sin sista match på högre nivå. En kraftig fraktur har han dolt tills nu, men det blev för uppenbart till slut. Från och med i går är det ytterst korta inhopp som gäller. Kan inte bli på annat vis eftersom han är bandagerad med eltejp och buntband för att stoppa blödningarna. Det hjälpte förresten föga, men styrde dem lite åt rätt håll ändå. Neråt för det mesta.
Jag måste få tag i en ersättare omgående, och den skall vara mer kvalificerad. Men det vågar jag inte säga högt, för då riktas väl missnöjet åt alla möjliga håll när man är som minst beredd.

torsdag 10 december 2009

Halv meter per dag

Korvmojen vid hörnet av den beryktade medborgarplatsen Brotorget är väl värd ett besök. Trevligare korvgubbe finns inte, och ni som känner till honom behöver inte läsa mer. Ni vet vad jag skall skriva.
Jag har inte märkt av en enda gång att det funnits det minsta tecken på en dålig dag, eller en gnutta av lite sämre humör eller trötthet. Hur fasen kan man dag ut och dag in vara så trevlig och glad?
Hans bekanta röst och tonfall känns igen direkt om man råkar möta honom i något annat sammanhang. Om han öppnar truten i något sammanhang på något annat ställe beställer jag av misstag genast en långkorv med Jonnys.
Det är en fruktansvärd längd på den korven om dagsformen är rätt. Och vad ynkliga bröden ser ut. Jag måste komma ihåg att mäta när det ser ut som att det är rekord på gång. Ja, det skall jag.
De kostade länge 15 kronor, med bröd, och jag min korkskalle sa nöjd och belåten med en sådan långkorv i näven: -Härligt! Du är för billig. Höj priset!
Och nästa gång som jag slank förbi...och bara råkade köpa en sådan, kostade den följdaktligen 17 spänn. Än sen då? Det är fortfarande för billigt, men nu håller jag truten och bara tuggar. Och man kan ju prata om annat än prishöjningar och elände

tisdag 8 december 2009

Morgondagens dubbel

I morgon får man tvinga fram det värsta skitzot i sej. Personlighetsklyvning som sträcker sig mellan Heden och Sävstaås.
Jag måste...jag vill och skall med ärlig glädje och förväntan gå på musikcafé och njuta. Mest av fikat, men lite musik och annat tok kan inte heller skada. Underhållningen är jätteviktig, men fikat är knorren på det fantastiskt roliga uppträdandet jag kräver av dem...
Nämen det är väl klart! Jag kan ju inte tänka på ett annat sätt. Den kvällen återkommer inte, och en termin kvar och snart är det fan sommarlov. Eller vad är det för något då? Slutproducerat på gymnasiet...och vadå? Ojsan.

Silverstone

Formel-1stallet hade kvällsöppet. Jag slank in där och kollade lite på det tekniska nyss.
Det har varit svajigt en tid, och problem med att få ner gummit i backen. Ingen kraft i drivhjulen alls. Och när det blir för klen kraft neråt är det bara att vända tillbaka för säkerhets skull. Det gäller även att hitta rätt inställning på motorn som började att krångla nu i slutet av säsongen.
Men jag spände några länkar och fixade till downforcen och sedan var problemen lösta. Den spann som en symaskin, och nu var det inget problem att ta kurvan. Det gick som på räls.
Nu stänger vi garageporten för en stund.

måndag 7 december 2009

Jag är positiv!

Polisen stod parkerad där vid husväggen när vi kom, för ikväll var det allvar.
I kväll var det inte tomt i aulan när det skulle informeras om droger och situationen i staden.
Var det någon som vaknade till och rös? Som blev uppgiven? Höll för öronen? Blev desperat kamplysten? Ville slå någon langare blodig? Var det någon som tänkte: Vad var det jag sa! Eller som tänkte: Fan vad vi måste jobba!
Jag hoppas att man tänker, för det är det viktiga. Jag hoppas däremot att ingen kastar skit på någon annan aktör, som tex. polis, skola eller föräldrar, utan det måste bara gå åt samma håll helt enkelt. Det är allvar!
"-Är det fest så är det troligare att det finns ghb där än att det inte finns". Ett konstaterande av flera parter ikväll. "-Och pillren går som en raket bara, rätt upp"
Man kan inte gömma sej bakom sina egna "skötsamma" ungar och tro, eller hävda att det är andra som skall dra sitt strå till stacken. Begära att andra som har ungar mer ute i svängen skall delta i samma eller större omfattning. Det kanske bara är just deras oförmåga, okunskap, eller...bara ren otur som ger dem problemen, eller förhindrar den förälderns medverkan.
Okunskap eller lathet. Eller otur. Skit samma, men nu måste alla med! Det är inte klokt vad mycket skit, grupptryck och drogtolerans det finns nu.
Kom ner på stan vid åttatiden på fredag kväll då nattvandrarna har öppet hus. Det vore ett bra tillfälle att hänga med och se hur det är när det är grundskoledisco. Vandra med en stund på kvällen bara. Kolla och se lite ur andra vinklar, tex hur ens barns kompisar har det på festen kanske? Det kan ge en fingervisning...
Då har man fått sett det lilla sjöslaget, och glest med spyor och några småglin som dragit i sej nån kork ghb bara...
Men gymnasiediskot veckan efter....Vågar man göra samma sak då? Hänga runt Tranan som förälder. Menar vuxen! Vågar man visa att man är vuxen, och bryr sej och bråkar. Och lägger sej i så att de skäms för en, vågar man det?
Jag tror att man inte vågar se hur jävla eländigt stökigt, livsfarligt och jag säger, äckligt det är sådana kvällar. Fina ungdomar, ute på en äcklig fest. Skall de behöva ha det så? Jag tycker bara att de skall ha bra fester, det önskar jag dem.
Nu var jag positiv igen! Fan också vad det är svårt, men ungdomarna är det faktiskt inget större fel på från början.

söndag 6 december 2009

Lucas med Mulen

Det är ett evigt vänsterprassel med den typen. Strax före jul varje år ser den stackars ungen samma syn. Morsan är ute och pussar på skägg.
Och nu tändas tusen juleljus! Det är inte helt lätt att spela sådant, men den yngre blåsorkestern klarar det jättebra. Precis som det skall låta. Det skall låta lite svårt.
Och Buo blandar och ger. Julpotpurri och Michael Jackson varvas med marscher och filmmusik. Man kan blanda Stjärnornas krig och Hårgalåten. Fett broschan.

Premi eh

-Och du kanske vill ha en försäkring med också?
-Nej tack. Jag tar den som den är. Och utan påse.

Det var länge sedan jag köpte till någon försäkring för prylar som införskaffas. Jag förstår inte ens att det skulle kunna behövas en försäkring på en normal klocka tex. På jättedyra enstaka saker kan en försäkring motiveras, men på vardagssaker som tex en mobiltelefon, klocka eller videokamera till normalpris? Nej, ett bra sätt att köpa sakerna en gång till är det. Och detta innan de tar skada och dyrare dessutom. Ett bra sätt för handlarna alltså.

En normalfamilj kan försäkra en helsikes massa småsaker, tex: Fyra klockor, fyra mobiler, fyra cyklar, tre kameror, ni ser att antalet sjunker så jag skiter i siffrorna, frysbox, den halvslitna bilen, musikinstrument, tv, hemmabio, datorer, moppe, plastbåt med motor, om den inte redan är stulen, musikanläggning, resväskan på väg åt annat håll, älgskador, motorhaverier, stenskott, dumhet och avbrott. Min ringa fantasi tog överraskande slut men det kan vara nåt missat...
Det värsta som kan hända är att det går åt pipan nästan direkt med en nyare pryl, men sammantaget händer det inte ofta och då har man ju sedan tidigare tjänat in den kostnaden? Troligen är det så, och självklart är det så på lite sikt.
Ja men en bil för säj 35 tusen? Halvdan. Halvsliten. Skramlig. Fin pärla...men det som kan hända är att man, då den skrotas, får köpa sej en skruttigare som nödlösning. Den världen gick inte under den gången. Eller gjorde den?
Problemet är snarast att man inte lagt undan till det normalt oförutsedda, med en del av de inbesparade premierna på alla grejorna. Men det är en helt annan historia. Det är nog människans historia i ett nötskal. Att försäkra, istället för att försäkra sig.

lördag 5 december 2009

Ljudligt avlyssnande

Hemlige agenten är på uppdrag! Jättehemligt! Det är så hemligt så han vet inte själv vad det går ut på.
Det är smart, för då kan ju ingen pressa honom på uppgifter genom tortyr eller sanningsdroger. Agenten försöker att tyda den hemliga skrift som följde med den elektroniska utrustning som installerats halvhemligt i mystiskt fordon. Hemliga uppgifter skrivna med i princip osynlig svårtydd skrift.
Agenten har slitit sitt hår, mixtrat med belysning av hemliga dokumenten och provat med siktförstärkare. Det begreppet, siktförstärkare, omfattar de vanliga och ovanliga sortens optiska hjälpmedel som behövs för att läsa en vanlig modern manual gällande vardagsprodukter från elektronikbranchen! Snacka om osynlig skrift.
Det låter i Trådradion och det är ju bra, men agenten tar inte på sig uppdraget att memorera hela instruktionen. Vi får spela vårt eget spel bara, och utan instruktioner från högre ort.

Kåpor av

Nu skall jag göra det där testet på bildörrarna. Jag vill se om högtalarna hipphoppar ut ur sina håligheter. Eller blir till något återvinningsbart material? Jag vet inte hur potentiellt många svängningar det är kvar att ta ut från trattarna. Först skall jag bara tanka ner några olika filer och sörpla färdigt på en stor kopp kaffe. Med pepparkakor.

fredag 4 december 2009

I mål

Nu, äntligen, kom jag hem från veckans slit. Uträttade lite ärenden bara efter mörkrets inbrott....
Sen var det veckans tidrapport som jag skulle maila in....Så var det klart.
Jag hann med att få en glimt av finalspelet i innebandyn med. Det är slitigt att ligga på topp.

onsdag 2 december 2009

Fem cm från förr

För några år sedan var det milt som sjutton ända långt framme i December. Sjön var öppen en vecka före julaften. Grannfrun och jag bestämde då, efter att ha diskuterat fenomenet när vi träffades efter vägen, att om isen inte har lagt sig så skall vi ta en roddtur på julafton. Nu blev det ju aningen kallare de sista dagarna och två eller tre dagar före jul var sjön stilla. Isen låg tunn och glasklar och att ro en tur var inte möjligt.
Visserligen har det varit milt även i år men nu lägger sig de sista öppna vattnen häromkring. Kallt, visst, men det är lite "mysigt" när det fryser över hela sjön. Det ser ju inte varmare ut med öppna vågor mitt i vintern ändå. Då har man mer nytta och glädje av isen. Och erfarenheter.
Förut...ja men för en jäkla massa år sen... var det en höjdpunkt när det började bli isläggningsdags. Vi cyklade iväg en bit till en tjärn där det frös tidigt. Balanserade ut på tuvor med blöt mossa och knackade med någon trädgren, och lobbade ut någon knytnävsstor sten för att sen lyssna på ljudet.
Ett sjungande och säreget spännande ljud som uppstod vid ett nedslag i godkänd tunn kärnis var himmelskt att höra. Det bekräftade att det skulle bli skridskoåkning!
Nu utspelades detta vid den tiden då det inte var självskrivet att varje by hade en skridskobana på land. Nä! Men vi hade två sjöar och en tjärn. Ett mindre blöthål och någon vattensjuk sänka på någon åker. Vi hade alla möjligheter att åka grillor, spela bandy och faktiskt hocky.
Men hocky var inte så smart egentligen. Mesta tiden gick åt till att gräla om det var tillåtet med tacklingar eller inte, kändes det som. Olika individer hade ju olika kroppsstorlekar, olika skydd, eller inga skydd alls. Hjälm? Ja, de flesta...
Flytväst och isdubbar saknades, men skulle ha behövts ibland. Likaså dagens typ av skridskor. Man åkte på lädret långt upp i åren. Man kände väl inte av vilken vinkel de domnade fötterna hade.

tisdag 1 december 2009

Dubbelmöten

Självklart fick vi extranummer. När vi trodde att det var klart kom det in två samtidigt. Ett häftigt möte som tyvärr tog slut. Vi ville mer, vi som hejade på. Två Michael på scenen med styrka och glöd. Det skiljde en meter på dem.
Men den kortaste killen! Håll öronen på honom! Var rädd om honom!

Hänvisar till ovanstående vad gäller bandyn ikväll. Sak samma ungefär.

Not Bad!

Michael Jackson är pånyttfödd!
Jag skall höra honom och några till nu ikväll i Bergvallhallen. En show med Jacksontema med den unge Michael i stjärnglans och med esteter och så vidare.
De säger att han var bra. Originalet var bra han med, och någonting extremt vid unga år. Den här nye Hälsingske Jackson, tolv år, har jag blivit varnad för. Grym sa alla efter repet. Det blir säkert bättre än befarat.

måndag 30 november 2009

Damm under trappan

Det började med skridskor, och slutade med Mina dokument.
Sökandet efter sonens skridskor i källaren slutade nyss. Det var inte så lätt att hitta dem. Rent omöjligt! Fyra par i någorlunda storlek fann vi, men icke! Han har således växt ur dem....
Men klubborna, de var......urväxta!
Nu kommer vi till bandybyxor....Jag vägrar att kolla! Och hjälmen? Men då djävl...den har han inte växt ur! ?
Bandyklubborna var korta redan förra året. Men det finns att ta av, så att säga. Jag har samlat på mej kaffeved och lagat till. Limmat och fixat. Det är bara att dunka på så flisorna yr. De räcker till barnbarnen med.
Men då är det redan nåt annat än komposit som gäller. Vad vet vi inte, men jag tycker ändå att det är bra med trä. Det går ju att laga småsprickor så lätt och när det är slutspelat med dem kan man alltid bygga in böjen i en kanot eller nåt.

söndag 29 november 2009

Pepparkakshästar

De stod där och försökte omsätta sina bakverk till klassens Spanienresa. Jag tror att ruljansen inte nådde riktigt de höjder som ungdomarna önskade. Ett rejält stödköp gjordes för att slippa dåligt samvete, och för att få hem lite fikabröd som man ändå skall ha.
Och några bekanta profiler gräddade sina kolbullar samtidigt som ett hästekipage med pinglor doftade förbi. Då kände man lite av stämning, men det var mer som från en kolarskog än från jul på stan.
Det hade underlättat om det varit mer folk på julskyltningen idag men vanligt folk kan ha annat att göra än att ränna på stan för att shoppa.
Just julskyltning är ett begrepp som inte stämmer så bra, för jag såg knappt något julpynt, tomtar eller liknande under en dryg timme på gatorna. Det enda speciella var en ful pelikan som skrämde barn när han delade ut något. Inte så mysigt att få en pelikannäbb ner i sittvagnen när man tror mer på tomten.
Förr pyntades skyltfönster vackert och efter konstens alla regler, kanske med en tävlingsinstinkt bakom. Att förlora pyntningen mot grannbutiken eller konkurrenten såg inte bra ut. Nu ser det inte bra ut i någon affärsskyltning. Idag verkar det att räcka med att hafsa ut ett par meter glitter och en ful plasttomte. Jag tindrar inte med ögonen åt det.
Vi köpte en mössa på sportaffären och sedan var skyltsöndagen över. Det inköpta fikabrödet smakade trots allt bra efteråt, men mössan som passade så bra i affären rämnade rejält när den tappade tråden. Vi har som tur är ett kvitto från skyltsöndagens huvudsakliga inköp. Men när det gäller bullarna, där var det svart.

lördag 28 november 2009

Zapperz

Det roligaste med Dansbandskampen var att ljudet hos Peter Settman försvann ett bra tag. Programmet blev inte sämre av det.
....och nu måste jag säga att jag bara råkade knäppa över, av misstag, och då var det så konstigt med ljudet. Settman hade stora mickar i var hand, och jag kollade vad som hände en stund. Sen kom ljudet tillbaka och då ungefär hade jag tittat klart på det.
Och Nanne Grönvall gav bort en klänningstrasa till en annan sångerska på uppgång, medan något annat band fick kakor med laxermedel av mottävlande.
Minst en i juryn hade verkligen dominerande pushup. De kom rejält upp över bordskanten och nästan till hakan. Men det missade jag eftersom jag inte tittade, sa jag.

Inventering

Jag gillar inte att se dessa obehagliga nyheter om ungdomar som burit iväg. Och i den här lilla staden känner man igen namn på ungdomar de flesta gånger man får höra om dem. Vare sig det är droger eller buskörning är det lika jobbigt att läsa om sådant när man har egna tonåringar att sörja för.
Jag kollade noga idag var våra bilnycklar inklusive dubletter finns. Och samma sak med nycklar till andra farliga prylskåp. Här skall inte ligga sånt framme eller i ett simpelt nyckelskåp!
Någonstans måste de förvaras, men jag får fortsätta att ta med mej det mesta av den arsenalen när jag åker hemmifrån. Det brukar funka bra, men väskan kan bli tung och skramlig, men so what? Då får man en väska som betyder nåt med sig. Lite viktig trots oviktiga ärenden.

fredag 27 november 2009

Väghållning

Derbyt kommer ju att kommenteras och beskrivas på flera andra platser. Jag kan berätta vad jag höll på med under tiden.
Vid ankomsten: Fiffilurade jag på var jag skulle ta vägen på parkeringen. Sedan körde jag in och parkerade ovanpå den platta vägsladd som travet brukar lämna där i kanten. Ett grovt järnrör, kedjor och lite släpringar liggande platt på marken hindrar inte. Där stod ju inte nån bil, parkerad på det järnskrotet före mej så det var bara att studsa dit.
Och på läktarn: Jag var där och smälte maten. Pölsa och fläsk. Jag var där och hade en trevlig stund. Jag hade ett helvete en lång stund. Jag rapade vitlök, för vi hade ju snajsat till fläsket med vitlöksyoghurt. Jag svettades i onödig ulltröja. Jag köpte en kopp kaffe, och en dricka väldigt ljummen. Det var salt fläsk.
Sedan hoppades det lite på läktarn och jag fick halsbränna, av både mat och hopp. Och hoppet kom och gick. Hoppade hit och dit. Sen blev det ett evigt klapprande mot isen i röken och då var vi så nöjda. Vi gick till bilen, som ju fått häftig fyrhjulssladd, och åkte hem.

torsdag 26 november 2009

Julgran i bakrutan

Jag har inte alls letat efter siffrorna som låser upp den strömlösa gamla bilstereon. När den gick i baklås vid batteribytet var det inte läge eller intresse för att leta alls. Tyst är den, och alldeles död, och den skall inte starta igen.
Den skulle ju i och för sig ha kunnat brukas ett tag till eftersom jag bara brukar lyssna på radion. Den grenen var den bra på, men inget mer heller.
Jag har en urgammal bil, en trotjänare med många mil i sig, och den skall faktiskt få en ny ljudkälla. Jag skall unna den det som ett försök att visa bättre omsorg. Jag hoppas att den förstår det försöket till kompensation. Risken är att den spottar ut sina gamla högtalare ur dörrarna. Den säger verkligen ifrån när jag beter mej!
Undrar om det kan skära sig när man blandar gammal Volvo, doftgran och usb? Men det kanske kan funka för den jag har nu tror jag heter "Nybilsdoft".
Doftgranen luktar förresten lite skumt men matchar det dåliga halvljuset väl.

onsdag 25 november 2009

Inget tillägg

Livet är inte bara bandy. Livet är väldigt lite bandy egentligen, men visst är det sporten!
Trots mindre skönspel och mer kamp och jävlaranamma var det en bra match ikväll. Ett ovisst möte som avgjordes i sista minuterna, precis som det skall vara.
Ovisst, javisst, men rättvist utfall sett till spelet. Bajen var farliga och effektiva framåt när Bollnäs drällde till det på egen halva några gånger, men annars var det en stabil insats i det hela. Plumpen är att det läcker så väldigt de första tre-fyra minuterna. Som vanligt kan sägas.
Utan denna "normalstart" hade det troligtvis varit en mer behaglig resa genom två halvlekar, men det gör ju inget att det är spänning, bara det sedan går vägen. Jag tror att de arbetar en del på att bli bättre på att täta i början för det är ett måste i täta målsnåla matcher. Det går inte jämt att komma igen från två snabba i baken. Eller efter tre, som mot Saik.
Själv brukar jag komma igen efter 23 och komma i andra andningen. Nu är vi där igen, men mönstret kan brytas. Nöjd och belåten stänger vi butiken. Det behövs inga fler mål ikväll.

Såsigt väder

Men nu blir det till att öka! Mat? Vad för slag? Okej, det finns lite rester. Och kläder är i ordning..nähä..
Och var är skorna, en ren keps och bandyglasögonen? De billiga som det inte gör något att få sönderslagna. Jo men tänk om det blir slagsmål? Det får man inte missa.
Att det är något mindre med regn just nu verkar positivt. Det kanske kan hålla sig på en anständig nivå. Men knotter? Jag gillar inte studsbollar efter isen.
Japp, då fräser vi på lite rester. Älgstek från förr med kokt potatis. Det steker vi upp i en panna, slår på sås och skiter i grönsakerna. Grönsakerna skall förhoppningsvis tuggas väl senare. I 90 minuter.

tisdag 24 november 2009

Dagen före

Efter gårdagens snabba möte med damen och sprutan, finns inget bevis kvar. Inget ömt, inget som kliar eller gör mej svag. Det blir som det alltid blir: Helt problemfritt efter att ha tagit en influensaspruta. Kanske jag är lyckligt lottad?
Det är skönt att veta att man slipper flunsan den här gången. Jag unnar ingen de symptom som jag hade tidigare, vid de flunsor jag minns. Det var en plåga! Alltså väger en årlig spruta väldigt lätt i jämförelse med själva plågan, även om den kommer med flera år mellan.

måndag 23 november 2009

En riktig injektion

När jag befann mej där bakom, och i skydd med den kvinnan, var det som att allt föll på plats. Den långa väntan var över. Nu kände jag den trygghet som jag sedan länge saknat. Jag tog av mej tröjan utan att tveka och tog emot henne med öppna armar.
Det var över på ett ögonblick. -Nu får du gå, sa hon vänligt och vände sig om.
Var det redan gjort? Var det inget mer ? Nej det var allt. Inte ens ett litet stick av vemod hann jag känna innan vi skildes. Vårt möte var ju bara för en kort sekund. Nu kan jag hoppas och tro att det var ett möte med någon form av behållning. Eller egentligen ett antimöte, där resultatet helst blir inget.
Vi får bara avvakta och se hur pass mycket motstånd jag kan uppbåda efter detta. Det borde vara en engångsföreteelse, för det påstod hon. Men jag har inget problem med att upprepa mej. Nej då.

söndag 22 november 2009

Vad tror dom?

Går det att trycka i sej vilken skit som helst bara för att kunna festa. Knark lika billigt som några öl, rengöringsmedel i dunkar och fan vet vad.

Dödsfall

Hellre än att dricka städmedel så dricker jag piss! När...om man vaknar efter moppningen, och är avtorkad och avskrubbad sin GHB så kanske det är riktigt rent i skallen. Väl urstädat!
Bedrövligt liv de får/väljer/tvingas till/köper...välj alternativ själva.
Jag väljer nåt annat själv. Jag försöker bidra med det lilla jag kan. Prata med dem, vandra på stan och titta till. Se dem, och gärna så att man kan se dem i ögonen. Ibland vill de nåt annat.

Full igen

Full som fanken på söndagmorgon. Här är det aldrig brist på dricka. Och klart som korvspad.
Vi har det rätt bra här, trots att det ibland klagas på att det kan vara öken. Men det är helt skilda begrepp. Friskt vatten ser jag som en förmån, men borde vara en rättighet.
Det kanske är lite annorlunda med den andra sortens öken vi pratar om, men den kan vi lättare påverka. Plantera och vattna lite själva bara.

Ett Ett Noll

Det står ofta bara en bil hemma på gården numer. Det innebär att skjutsning och hämtning har reducerats till nästan omätbara siffror. Vad lämpligt det är, nu när det är mycket tur och retur gånger två som har ersatts av en enkel tur och retur utförd av vederbörande själv.
Jag tycker verkligen att hon skall få nycklarna de gånger hon frågar. Jag tycker att det är så bra att fortsätta att träna... men det vågar jag inte säga högt. Träna vidare bara, och ta bilen tänker jag tyst, men vad sjutton, det är det andra som hägrar.
-Nu jäklar kan man...bära iväg bara!Nyttan med päron minskade hälsosamt mycket, utom nyttan av deras fordon...
Min bil står ofta hemma, och den gamla skorven har hon inte lånat. Och jag råkade dessutom bryta strömmen vid ett batteribyte och koden till stereon, som då hade låst sig, har jag inte hittat bland bilpapperen. Jag har letat..lite, men den är som bortblåst!
Nu har jag haft lite mycket att fixa med så det blir inte av att leta så noga, men jag tycker att det är tyst att åka i min bil, det erkänner jag, och det tycker hon med. Det blir väl så att jag hittar siffrorna någon gång, men fan vet var jag hade dem nerskrivna.

lördag 21 november 2009

Kolsyra

Kvällens vattenprov: Diskvatten är bästa jämförelsen.
Det går fort framåt. I morgon ser det ut som citronvatten på matbordet, när det är dagen efter. Det kan man vilja dricka.

Kvällschoklad

Uppe igen, och locket på! Jag är väl inte tyst ändå, för det gäller bara brunnslocket. Nu på kvällssidan är vattnet på igen, efter slanglagning, kalkfilterservice och byte av bottenventilen.
Det är ett jäkla kladdgöra när man skall arbeta nere i en djup vattenbrunn. Var man än vänder rumpan, axlarna och skallen så är det kladdigt och blött. Brungrått kladd efter år av vatten som sakta trängen in via porer och skarvar och avsätter. Och de som har mer utstående kroppsdelar än jag skulle jag vilja skåda efter en sådan operation.
Och snacka om torrt i brunnen! Vi behöver höja pH:t en aning och kalk skyddar även rör lite extra så därav en tunna med sådant, och med bottenventil i mitten. När vi slangade ner krossad kalksten i filtertunnan på botten var det inte ett uns av fukt i luften därnere. Det var mer som att brottas i en mjölsäck. Jag vann, och sedan var det bara att skruva dit en koppling och titta sig i spegeln....
Choklad var vad som kom ur kranarna nyss när jag startat upp systemet, men nu kan vi i varje fall göra både det ena och det andra, för toan är i funktion igen. Snart har vi tillbaka det fina klara och goda vatten vi alltid har i den brunnen. Den som aldrig sinat ens i värsta torkan.
Det är bara att spola ur systemet vartefter nivån ökar i brunnen för att få rent i alla rör. Bara det inte blir något bortglömd blindtarm med skämt lortvatten? Om jag funderar på det en stund, så kanske det klarnar.

fredag 20 november 2009

I grevens tid å andra sidan

En poäng i sammanhanget är det ändå.

Pumpa läns

Snart är botten nådd! Det var sjutton vad smal den vattenbrunnen är. Den var större för tjugo år sedan och då klättrade man obehindrat ner med grejor, lampor och skopor för att städa på bottnen, men nu är det sämre med plats. Det vete sjutton om inte den har blivit djupare med?
Det går ju knappt att vända sig där, och jag som skulle ha med junior som hjälp nere på bottnen. Han får göra det ensam tror jag. Jag kan stå där uppe och dirigera med fast hand, och planera nästa steg.
På det igen! Nu är det locket av för ett tag.

torsdag 19 november 2009

Får vatten i backen?

Visst får vi vatten i backen, och i stora mängder, men jag menar att just vattnet fått i backen.. Inte marken, utan växeln bakåt. Det är in och vänder i hydroforen, sen backar det ut igen i smyg.
Men jag har nog märkt det för jag hör att pumpen startar omotiverat i smyg. Och nålen på mätaren darrar, och tvekar. Sen bär det av neråt. Inte så fort för all del, men alldeles tillräckligt fort för att jag skall inse att det är problem på gång. Någonting därute och därnere håller inte tätt, så är det bara. Sugslang, skarvkoppling eller bottenventil? Där är punkan, men vilket, det återstår att upptäcka.
Och upptäckten kommer att ske efter det att en sex meters brunn pumpats nästan torr, alltså ända ner till botten. Om det nu är möjligt i denna plaskvinterhöst. Det är frågan det? I en brunn som ger sådana mängder med vatten hela tiden under en torrsommar. En sänkpump klarar det kanske lätt, men det kan vara tidsödande och kallt där nere på slutet, och man kanske tappar sugen....
Det blir intressant att se hur det är nere i djupet på brunnen vi grävde under vissa besvär. Jag skall även städa bottnen och fylla på ett kalkmaterial i stora filtertunnan som står där nere. Det skulle jag ha gjort redan tidigare, men då var det inget som var trasigt och skulle åtgärdas. Nu är det bara att göra´t.

onsdag 18 november 2009

Mobil ostsås

Jag borde ha förstått det. Det var jag som fick köra hem familjen från krogen. Öl och bilkörning, ni vet, och jag dricker oftast bara vatten till bluecheesechicken och annan kryddad mat.
Vilken glad vanlig kväll man råkade på. Jag blev inte ens irriterad på kvinnan som skrek i sin mobiltelefon mitt i maten. Jag försöker ofta att göra lite roliga inlägg i debatten men hon var antagligen mycket fokuserad på sin uppgift, eller så ignorerade hon mina tafatta skämt. 50/50 tror jag.

Pepes Bodega!

Rattarattara! ...Var fan ligger Pepes Bodega? Det blir krogbesök ikväll, det är ju Lillördag. Perfekt timat! Det skall bli fint med lite fest mitt i veckan, trots det eländigt nyktra levernet man envisas med. Vi skall nog skoja till det ändå, för det känns som att det är dragläge ikväll.
Och så har vi ju en till fyllechaffis att anlita, när den vanliga somnar vid bordet. Det är bara att säga: Skål för chauffören! Du var verkligen bra i vårt eget Körslag! Minst lika bra som dirigenten, som ibland kunde vara riktigt borta i noterna.
Må du hålla dej kvar, både på den breda som smala vägen, med din nyvunna frihet...Ja, under ansvar såklart, vuxna människa...Hurra!
Nu blev det motorstopp för mej, men puh vad roligt det kan vara en Onsdag i gråveckan.

måndag 16 november 2009

På de sju haven och seglar

Flottarkärlek? Axel Öman? Don Giovanni?
En flicka i varje by, en kvinna i varje hamn eller en....osv.
Nu har man en på Taiwan med. Disa heter hon och är så försynt och mystisk. Tre mail fick jag innehållande små konstiga tecken. Ett rutmönster av obegripligheter som kanske bedyrade mej den största kärlek.
Det var problem med musen, det märkte jag direkt, och det var kanske anledningen till denna korrespondens. Att visa på hur en mus kan bete sig.
Hon ville nog mej något, men vad? Men jag bryr mej inte så mycket om att det blir så där egentligen, men det hindrade mej lite i kvällens aktiviteter. Som vanligt engagerar man sej ändå i dessa inviter från Asien och funderar vad syftet var. Var det bara en skojig flirt, eller var det som en rejäl influensa?
Eller så var musproblemen något helt annat egentligen. Glapp och sladdrig bara?

söndag 15 november 2009

Kväll men..

Jo! Det är kväll. Det är bara att inse det. Det är en ny Måndag som väntar, och lika fort som förra helgen tog slut, lika fort gick det nu.
Tänk om man skulle hålla ett sådant högt tempo jämt under veckorna som när helgerna förbrukas? Då skulle man kanske missa helgerna helt. Swisch! Oj, Måndag igen. Och Fredag nästan direkt. Och vad skönt med helg...äntligen. Lika bra att önska GOD JUL på en gång.

lördag 14 november 2009

Det var en rolig buss

Jag måste ändra mej! Självklart så kan jag ändra mej, och det utan prestige. Tidigare har jag påstått att vi troligen har Sveriges bästa spelmanslag, inte bandylaget ännu...utan spelmanslag. Folkmusik och sånt, ni vet?...fan, Hälsingar borde veta....
Jag måste erkänna att jag låg för lågt i bedömningen. De är Nordens bästa spelmanslag. Titeln bärgades ikväll i Nordiska mästerskapen för spelmanslag. Enligt rapporten nyss från en glad dotter var det en knapp kämpaseger mot gediget motstånd.
Själv tror jag att man vinner tävlingen på grund av ungdomligt oförstånd, gråskallarnas mode och yttre förutsättningar, samt ledarnas brist på gränsdragningar och omdöme. Jag gissar att taktiken var det vi vanligtvis kallar kaos. Det kan bli en bra kombination om man dessutom är en samling begåvade musiker.
Just detta att ha roligt, spänna bågen och andra strängar hårt, och sedan att släppa alla hämningar är vinnande. Och de är minst tre generationer tillsammans som trissar varandra till att verkligen ösa! Det är kanske då det blir fullt ös, drag, rock och inte knätofsar av det.
Bollnäsbygdens Spelmanslag saknar helt knätofsar. Men de har elgitarr, trollkarl och rökmaskin. Och reser smidigt runt i Sveriges land på bejublade turnéer och dansspelningar. Får jag lov?

fredag 13 november 2009

Tid i tid och otid

Hembrännaren står på för fullt och producerar. Den här satsen räcker ett par dagar. Till Söndag säkert. Om den inte flyger i luften före vill säga. Ibland funderar man på hur det kan bli när man kokar för häftigt i en sådan mackapär.
Det är torrt och fint i luften och värmen i acctanken räcker mer än ett dygn vid sådana här temperaturer. Det är rätt bekvämt att inte behöva passa eldningen titt som tätt. En gång om dygnet, som mest, behöver jag brasa på. Och så bör jag sota själv i pannan en gång i veckan om jag är seriös och energisnål. Ibland är jag det, och jag tror att det infaller en sådan impuls i morgon. Typisk lördagsimpuls förresten.
-Jaha, idag är det Lördag, mina barn. Då sotar pappa pannan! Det brukar man göra varje Lördag, om man värmer sitt hus med fastbränsle. Kvart över tio bör det ske, för då blir resultatet som bäst!...?
Sånt folk finns säkert som har speciella tider för liknande sysslor. Jag kan tänka mej helgstädning på Söndagar efter lunch. Då tar man ju upp det mesta av helgens skräp och får det fint sen hela veckan.
-Fredagshandlingen, den gör vi klockan halv fem..på Torsdag!

torsdag 12 november 2009

Very international

Jag vill ta min spruta nu! Hellre har jag ont i armen och blir lite lagom knöven i några dagar än att jag får en jäkla grisig flunsa. Det ligger inte rätt i tiden att ta sig an en sådan pers nu. Och biverkningar, i lagom grad, det är väl bara ett bevis på att antikroppar bildas tror jag.
Jag är inte spruträdd, och har aldrig varit det som barn heller. Det var nästan roligt att få dem, i skolan tex. Kanske ett sätt att få visa sig tålig och stark. Det var inte så många områden som man kunde hävda sig på, så då valde jag vaccinering som min specialgren. Och sonen är inne på samma spår. Han gillade sprutor som liten och gillar det kanske ännu. Kanske...
Han blev hemskjutsad från skolan efter att ha fått symptom dagen efter. Jodå, visst var det sprutan, även om han inte erkände det själv. Men det var ju halva klassen som blev dålig så varför inte han? Själv så tror jag att det blev lite läge...det tisslas nog om att det borde gå att få gå hem om man blir klen efter sprutor...
Smarta jäklar. Skulle inte kunnat göra det själv bara, tåliga jag. Jag simulerade vanlig halsont rätt bra istället. Och huvudvärk. Det funkade lika bra, och då kunde man ju bestämma det vilken dag som helst. Vi var inte så influerad av världens åkommor på den tiden.

onsdag 11 november 2009

Tresexkant

Jag har fler än en gång beskrivit min syn på hur bra det kan vara att använda en symbol som hjälp i sitt vardagliga tänkande. En positiv symbol som håller ens fokus på rätt sak, och hjälper en att tänka positivt.
Jag gjorde mej en bild av en trekant, ritad på en gul postitlapp, och som bestod av tre ord skrivna på var sin sida. Numer tänker jag mej den alltid på en gul lapp, lustigt nog. Orden är tanke, handling och känsla. Egentligen heter den triangeln den kognitiva triangeln, men det låter konstigt och högtravande. Skit samma vad den heter, men bra är den, om man bara kommer ihåg den och samtidigt använder den positivt.
Den beskriver bara vad som händer i en när man just praktiserat något av de tre begreppen i figuren. Man tänker en tanke och handlar därefter, och man känner en känsla strax efter. Förhoppningsvis en positiv sådan, som genererar en positiv tanke......Bra va? Jag måste påminna mej om den ibland, och nu när jag skrev detta så blev det lite gult på en fläck i minnet. Post it!
Sexkant är även det en bra form. Jag får titt som tätt skruva lös termostaterna på några av värmeelementen och smörja upp den lilla kärvande pinne som skall reglera ventilen på elementen. Det funkar inte riktigt bra hela tiden men bara jag hittar den passande sexkantnyckeln så går det på ett par minuter. Värre än så är det inte. Och den här gången provade jag lite fett anpassad till båtmotorer. De är ju ofta i det "våta elementetet" så det kan säkert funka en längre tid på ett vattenelement....
Finns det förresten några bra ordvitsar att låna eller hyra? Finns det kanske någon bra ordvits över huvud taget? Jag kör på med de som finns tillgängliga så länge, men det har diskuterats om inte det finns nån terapi eller särskilt program för att bota det här med ordvitsar. Åke, den gamle räven borde veta...Mästaren! Vi plågades ju båda av detta. Sa vi i alla fall....Var anmäler man sej?

tisdag 10 november 2009

Forskning o Framsteg

Skall man åka på en liten höstkryssning? Det är rätt kallt på Östersjön nu på senhösten, men det är väl säkrare nu? Inte fel på livgrejor och så. De borde ju ha förbättrat och kollat och fixat med grejorna på båtarna...
Jag blev ändå lite fundersam på hur det funkar nuförtiden. Jag trodde att det var ett skämtprogram på radion idag. Funderar lite på det ännu. Kan de skoja om sådant på nyheterna?
De Italienska frälsarkransarna på våra färjor kan sjunka! Det lät inte som rätt princip. Sådana borde väl flyta en liten stund ändå? Så att man får ett litet hopp när man ligger där i spat.
Blufs! Där sjönk den...Var det båten eller ringen som vann?

måndag 9 november 2009

Gamla fynd

Gamla och gamla? Ja, det beror på hur man ser på det. 47 miljoner år är rätt gammalt, men det är inte så gammalt som fynd. Den lilla damen döpt till Ida, fossilet av någon slags primat funnen i en gammal vulkankrater där nuvarande Tyskland ligger. Hon är ju rätt gammal. Fast ung..
På den tiden när hon skuttade runt, så gott det nu gick med en bruten handled, kanske inte Tyskland var riktigt påtänkt. Men kanske mänskligheten på ett sätt var det. Utvecklingen mot människan var i varje fall påbörjad och inväxlad på det spår vi nu rusar fram på. Nu mot okända växlar och stoppbockar. Solkurvor, rälsbrott och en ändstation...och det började 47 miljoner år tidigare. Cirka...
Svindlande vad vi människor vet mycket om allt möjligt nuförtiden. Genom datortomografer, kol-14metoder och andra fantastiska Guds uppfinningar. Nu har inte Herregud tillfört mej speciellt mycket avseende evolutionen, men jag tycker att vi borde använda en större del av vårt samlade vetande till att hålla oss på det gamla skraltiga spåret, sakta in lite och kolla av hur växlarna ligger framöver. Inte bara knäppa händerna och be att det håller. Det är precis på gränsen nu, med banans kapacitet och vår förmåga att bedriva denna persontågstrafik som mänsklighetens SJ.
47 miljoner år var det....Men om 47 år? Var står tåget då? Eller tuffar det på bara som vanligt ?

Halvgammal var den musik som hittades i musiksamlarens gömmor nyligen. Brilliant skapad av en halvung pianist. Vår främste pianist som tyvärr bara blev halvung, men som självklart, och välförtjänt, blev känd i svartvit tv. Toner som egentligen inte finns bland svarta och vita tangenter lektes fram. Säkert på fullt allvar.
Jag minns så väl en folkvisa som blev till jazz i direktsänd svartvit tv hos Hyland. Den hörnan gick rätt i mål.

söndag 8 november 2009

Inget särskilt

Jag vet bara inte var "tiden tar vägen". Två helgdagar kom ju till en så fint. Så kändes det på den trötta fredag kväll: Två hela dagar och bara ledig! De skall jag verkligen utnyttja till max, och fylla med...ledigt inget.

Jag minns inte att jag gjort särskilt mycket under dessa två långa dagar. Men jag minns att jag inte gjort särskilt mycket. Det är skillnad på olika...
Då har jag nog varit riktigt ledig ändå. Tur att jag gjorde så, och inte förstörde det med något annat.

Men lägg på en rem!

En gammal stereo, hög som ett hus och med fronter i borstad aluminium hörde sej själv återfödas nyss. Det lät väl sisådär, och det obligatoriska svajet i vinylspelaren är inte något större problem. Det måste bara bero på den fnösktorra gamla krokiga drivremmen som stått där parkerad i ett och samma läge under många år.
Nu har jag koll på våra tre vinylspelare. Alla funkar som förut, men drivremmarna är från Hedenhös tid. Gjordes de av näver? Det kanske var så länge sedan... Har de nya sådana på första bästa elektronikaffär nu för tiden? Jag vet inte, men det var för ungefär femton år sedan som jag köpte ett grammofonstift senast, och då fick de beställa hem det. Kanske det går att få hem några nya remmar från lokale handlaren?
Vinylspelandet går i små perioder. Det kommer nåt litet ryck ibland då man spelar igenom några Lp från förr, men sen ligger det i träda igen. Och remmar torkar till och får tvärveck runt axeln.
Det var nog en riktig materialsport, detta analoga ljudspelande. Vad mycket rengöringstillbehör jag hittade. Plyschborstar i otaliga varianter, till och med armställningar och grejs till sådana, och skivunderlägg med antistat och gamla mystiska vätskor.
Och skivor....som jag inte tänker nämna här. De som jag inte köpte själv, utan fick i present av snälla släktingar....Man kan ju skratta nu, men då var det inte kul! Men det som är kul är att vinylspelandet är inne bland yngre. De köper loppisskivor och då kan jag hänga med lite i trenden för en gångs skull. Jag hittar några skapliga i mina loppisgömmor, det vet jag.

lördag 7 november 2009

Kokosnötter!

Undrar om det var väder idag med. Jag har inte kollat riktigt. Innedag, återhämtning, The holy grail och föda är viktigare än aktiviteter med kroppen just nu. Det har rörts på denna kropp så att det räcker under de sista veckornas jobb. Men jag orkar skratta åt kokosnötterna på film. Ride on!
Påpiggade kocken gjorde senare idag rejäl föda i storkastrull, med allt i ett. Rotfrukter, kryddor, korvbitar och hackat rökt kött. Kokt i samma stora kastrull till en lagom grötig gryta. Basmat för kroppsarbetare och löst folk, ungefär som stuv. Se tidigare kapitel. Sådan mat som gärna tas i flera portioner...extra...

Jag hittade en sats med bortglömda nya stämjärn i en påse hängande på en krok i pannrummet. Sådant gläder mej. Alltså borde jag ha tänkt att slöjda något eftersom jag köpte dem...men vad?
Jag skall, medan jag funderar på det, ta och tillverka en bra och väl balanserad träklubba passande till stämjärnen, eftersom den nuvarande inte är riktigt anpassad. Jag använder förresten aldrig en vanlig hammare till stämjärnsslöjd. Det är ungefär som att jag skulle ta ketchup på varmkorv. Otänkbart!
Det går så mycket bättre med en rund träklubba. Alltså verkligen rund, men inte som en boll...eller kokosnöt..men svarvad i ett stycke av ett hårt träslag. Rund som en....vanlig gammal flaska ungefär, och handtaget, det är flaskhalsen. Det kanske var svårt att förklara den saken, men på den ledden är det.

Alltså så kan man sammanfatta detta på något sätt? Tex detta med att använda en stekpanna istället för en hammare om man nu bommar, eller fel verktyg i allmänhet i tron att det underlättar något.
En rund lagom avvägd klubba träffar snällt och fint, utan att skada, ett annat verktyg. På samma sätt, och gång på gång lika, för bästa resultat. Den rundade ytan möter det andra på samma sätt oavsett hur man vrider den, i motsats till en plan yta som lättare blir fel vinklad. Det var visst här som det parallella resonemanget skulle komma in...och övriga exempel och jämförelser med världens kontaktytor, men det får räcka så...
Kokosnötter är bra när man rider. Stekpannor skall stå på en het spisplatta. Inte dunkas med.

fredag 6 november 2009

Fullservice

Sent hem från arbetsdagen, för att vända direkt mot mataffären. Order om tacos, BASTA! Det var bara att lyda. Trött, skitig och...var det inte bandy sen?
Världens finaste sport och hemmamatch, och jag är så trött, skitig och hungig, och det skall lagas tacos...det går inte ihop det! Och handlas till det..Jo handla, det orkade jag ju...
Jag blir hemma, för det sa ifrån. JAG sa ifrån, trots att någon del av mej sa ja. Ikväll skall det inte göras av med många kalorier. Det skall laddas in, vilas och samlas ihop.
Vad som skall samlas ihop vet jag inte på rak arm, men det känns som att det behövs. Samla ihop mej, skura av rejält och kolla vad som skall göras på servicen i helgen. Det behövs lite servning nu. Jag behöver kolla slitaget, tanka och frächa upp karossen. Det är skönt med helg nu.

torsdag 5 november 2009

Slå stålmannen i järn!

Jag hörde att gubben är åter på brottsplatsen. Han smög väl bara in där och smygjobbade utan att fråga....Själv fattar jag inte att det dröjt så länge. Hur har han kunnat hålla sig från att göra det tills nu? Eller har han kanske varit in där tidigare och snurrat ihop lite kabel i lönndom, utan att någon märkt av det? Han säger att han har fikat där ibland, men jag tror att han har rekat och planerat kuppen bara.

Om jag skulle försöka något sådant skulle det upptäckas direkt. Jag skulle babbla på med alla, och avslöja mej genom min entusiastiska berättarförmåga. Jag trivs ju så bra med att prata med alla gamla vänner.

onsdag 4 november 2009

Frukostflinga

Meteorologerna gav igår förhandsbesked om nederbörd, och troligen lite snöblask, under morgondagen. Idag kom det några glesa flingor som förvarning, men det kommer inte stora mängder i morgon tror jag.
Oavsett väderprognoserna så vet man rätt väl att snön är på väg. Jag tänkte inte bara på årstiden som sådan, utan det faktum att temperatur och luftfuktighet kan kännas av rätt precist. Man känner att den här dagen, kvällen, eller i morgon kommer snön. Det känns så väl i luften att det är nära. Det är en speciell sval och frisk, lagom lätt fuktad luft som kommer, efter en torrare varmare luft.
Och man känner lukten. Lukten av snö. Det är många som har sagt samma sak. Det luktar snö.
Nu tror inte jag att snö luktar, förutom möjligtvis den gula, men kanske luftens egenskaper skapar en speciell luktförnimmelse inför kommande snöfall. Jag tycker om doften av snö på väg.

tisdag 3 november 2009

Knåda sport

Kvällen gick fort förbi. Eller...
Egentligen var det en lång händelserik kväll, med Skavlan och sådant. Kaffe och kaviarsmörgås. Hårt bröd med rätt mycket smör på. Då blir kaviaren som bäst.
Upptäcker att min ettrigt ömmande armbåge är en mindre öm underarm. Massage igår, tuff och gränsande till tortyr, har gjort susen. Tror jag, skall tilläggas.

söndag 1 november 2009

Löjigt trådproblem

Skrotoskräpsamlaren har poblem. Jag skall sy ihop min knivslida av läder och har inte lyckats uppbåda något lämpligt trådmaterial till detta arbete. Förr använde jag svart björntråd till liknande läderslöjd, men den är slut, och den jag hade var för klen. Jag skulle kunna tänka mej en kraftigare variant av nästan vilken sort som helst, bara det går att trä/sy den genom små hål i läder. Kanske tunna lädersnören kan bli snyggt? Men det har jag väl inte hemma...
Det ligger även en riktig lädersyl här någonstans, men var? Jag har ju ändå ingen passande tråd till den, så skit i den. Hittar jag sylen så kan jag fundera på det då.
Alltså så skall jag göra mina små hål i en fin linje, och sedan sy det med en stark tråd av....det jag hittar...men vad hittar jag här hemma nu? Det är ju en sport att hitta användbara grejor och fixa till nåt av. Gittarrsträ...näää....Men jag kan ha några gamla utbytta sådana liggande....tandtråd...för vitt. Koppartråd är nog skört, och lite vasst i ändarna. Men går att tvinna än starkare..
Gräva, spana, lysa med ficklampa....bara man hittar en trådände så kan den leda någon vart.

Huvudurled

Det är rätt så mycket att hålla reda på inför körkortsproven. Lastförankring, registreringsbesiktning, kultryck, och dubbdäcksdatum osv. Hon är inne på den tekniska biten nu och det har inte direkt med vanlig rattning att göra, men det är saker som likväl måste kunnas inför teoriprovet. Jag tycker att det är rätt intressant, och det märks att det är bra att repetera, och att lära sig alla nyheter som kommit de senaste...34 åren. Ajsan, det var så länge sedan..
Just nu är det bara att bita ihop och nöta på i boken och vid datorn. Åtta övningsprov skall hon få godkända inför riktiga provet, och det tar sin tid, och kräver en del energi.

Själv tycker jag inte om alla frågor eftersom det finns en del öppningar för feltolkningar. Det är inte så knivskarpa gränser i frågorna vad gäller de faktorer som ställs upp, och då blir jag irriterad på många formuleringar som kan tolkas på alternativa sätt. ...Jag och mitt kritiska tänkande! Överdrivet...för det går inte att vara så definitiv jämt, och allra minst i trafiken.
Skulle man köra efter glasklara regler enbart så smällde det snabbt. Alla kan inte det och ingen kan det alltid. Jag tror på att köra efter de luddiga försiktighetsreglerna, som en slags teoretisk krockkudde, och inse att jag kan göra misstag själv. Alltså kan andra göra misstag med....och det visste jag sedan länge, men detta med mej själv kom in lite senare.
Numer anser jag att man inte kan vara en bättre bilförare än genomsnittet om man inte då kör försiktigare än genomsnittet. Låter det fel? Ja, visst kan det finnas många definitioner på sådant, men det är lite av min filosofi. Jag har inte bråttom på vägen, med andra ord, men därmed är jag ingen självutnämnd mästare i säkerhet...
Leka rallyförare, det gör jag ofta på de platser som passar, och jag brukar inte alltid berätta efteråt hur tuff, eller hur barnslig den träningen var...

lördag 31 oktober 2009

Multiutrymme

Schwapp! Tre hugg med vedyxan i pannrummet, och ner med delarna bara. Så blev den djupfrysta laxen delad så att den fick plats i kastrullen. Pang tjoff på huggkubben så att fiskfjällen yr. Praktiskt.
Jag lagar inte mat i pannrummet ännu, men annars händer mycket där. Slöjd, sko och klädtorkning, målning, limning, lagning av grejor, lödning, rakning och frisering...jag själv alltså. Mycket bra rum med andra ord. Jag har till och med försökt att elda lite där, och det gick alldeles utmärkt. Vilket rum!
Laxen blev som vanligt. Eländigt god. Mättande och nyttig, med rödlökssås och kaviarkulor. Nu återstår det onyttiga, men nödvändiga: Efterrätt som juniorkocken fixat. Någon panacottaliknande historia. Livsfarligt nödvändigt.

Plus

Retro, ungefär sånt som är gammalt, men som är inne nu. Sådant tycker jag är bra. Att allt inte skall avskrivas och kastas bort bara på grund av datumstämpeln.
Det är en tröst att det finns nåt i gamla grejor som attraherar ungdomarna. Att en del saker står sig genom åren och kan användas igen. Fräna kläder och assessoarer, möbler och inredningsprylar. Älde saker, men användbara. Och inne!
Gubbar? Kan vi återanvändas så är det bra. Vi är grymt bra på många saker från forntiden. Det är bra att sådant kunnande inte faller i glömska. Rätt som det är så uppstår behovet och man kommer till nytta.
Det är inte alls bara damm och repor, utan faktiskt så blänker det till bara man ger sig tid att putsa lite. En fråga om inställning kanske? Eller inbillning..

fredag 30 oktober 2009

Friluftslivet

Skura av sig jobbardammet, äta, hitta vinterkläder, hitta bilen och son.
BANDY!
Kravlöst och samtidigt engagerande. Och snacka lite med löst folk på läktarn... och ta en kokt med glögg. Kan det bli bättre? Jo kanske, men inte ikväll.

onsdag 28 oktober 2009

Mysko

Jag skulle precis gå och lägga mej tidigt nyss, och då var det redan för sent för det.
Skulle jag däremot ha bestämt mej för att lägga mej sent, hade jag kanske gjort det i god tid.
Nåt skit med taktiken .....

Jobba borta

Nu blir det långresa till jobbet igen. Jag har ju haft 150 meter till arbetet under en dryg vecka, men nu blir det att åka längre bort. Jättelångt som omväxling!
Ungefär två och en halv kilometer längre blir det:) Då måste man kanske skrapa isen på riktigt, och inte bara titta på vägkanten, hängandes ut genom en öppen sidoruta under en kort resa. Jag måste ju till och med färdas på stora vägen en liten bit så nu är det verkligen allvar. Jag skall ut i stora världen, till en annan by, och en annan sjö. Tänk vad mycket olika vyer man får se som hantverkare.

tisdag 27 oktober 2009

Spånskiva...festligt?

Golvknarr, lutningar och kalldrag....det har jag bekämpat under senaste dagarna. Framgångsrikt..ä...eh...?..?? Men håll för fan tummarna! Jag vill ju bo kvar i byn ett tag till. Ett problem med grannar är ju att det inte går att fuska:) Inte så att det märks i varje fall. Och om köksgolvet lutar för mycket när jag är klar så kommer jag att få höra det. Sen Bengans ölburkar rullat in i nåt hörn där neråt tex. Eller att hundmadam har svårt att ta sej ut, i motlutan.
Tja, risken finns när man inte ser blåsan på passet. Förr fanns det en tydlig sådan, det minns jag, men har Eu tagit bort den med? Miljöförändringar?
I morrn blir det skivor på brädorna, och slätt som ett salsgolv, fast det är i köket. Ovant, hoppas jag. Dom kanske snubblar..

söndag 25 oktober 2009

Stålsträngar

Tack för det! Min bil kom hem...helskinnad?...efter övningskörning utan mej. Det var en pärs att vänta på den, men nu är den på gården igen. Hel? Tror väl det. Skall inte fråga om så dumma saker. Klart den är som förr. Lite halvtrasig.

Hej

En timme tillgodo! Kom bara ihåg att den passerar i natt. I morgon har den redan varit.

lördag 24 oktober 2009

Knivig innedag

Idag kändes det som en slö innedag redan mellan säng och frukost. Junioren propsade på att vi skulle slöjda lite idag, och efter lite dividerande om vad vi skulle göra blev det knivslöjd. Alltså att försöka att yxa till varsin kniv, av det skrot och övrigt material som fanns att tillgå.
Efter letande i gömmorna efter gamla sparade knivblad, bitar av olika träslag och annat, så satte vi igång i pannrummet.
Vi formade om varsitt gammalt knivblad och slipade upp det någorlunda. Det tar sin tid på en vanlig slipsten och efter det blev det inte mycket mer gjort på knivarna, förutom metallskoningen på skaftet närmast eggen, som passades in så tätt som möjligt på bladets tånge, närmast eggen.
Tånge är den del av bladet som fästs in och göms i handtaget. Där skall nu fyllas på med lite olika träslag i skivor, och kanske en del andra udda dekorationsmaterial. Fantasi och vad som finns tillgängligt avgör vad det blir. Det enda som bestämts är att det skall bli varsin vardagskniv, och inte något att hänga på väggen.

Det som skall hänga på väggen är hans första kniv, den han gjorde med mycket omsorg och kärlek i slöjden under ett antal veckor. Den används inte till att skära med. Den används till att se och känna på, och att vara stolt och nöjd över, och det är inte fy skam.
Att han blir nöjd med sin, den här gången med, är jag nästan säker på, för den skall verkligen gå att använda. Det var nog den enda nackdelen med den förra....Den gick bara inte att använda! Blank, slät och polerad till skön oanvändbarhet. Vi gör troligen lite skavanker från början den här gången, så går det lättare att börja bruka.

fredag 23 oktober 2009

Tretår

Men jävlar vad dom pratar runt köksbordet!
Jag vilar öronen en stund. Har ju ändå hört en del av det tidigare:)

Reviret

Jag sa att jag måste fylla i en tidrapport, och så kan de börja födelsedagsstäda under tiden. Potatisen som jag skalade nyss, kokar sig själv, och sen är det bara att ställa fram en rökt abborre på bordet.
Efter arbetsveckan skall jag fylla i timmarna och maila in den listan med lite kommentarer, och då gör jag det nu, som ni förstår:) Jag måste skynda mej med det för nu är jag hungrig. Men golvet i köket är blött! Jag får vänta en stund till, eller så städar jag byrån.
Det är lite som en inmutning den hallbyrån. Min...Jag fattar inte att det kan bli så mycket skit där. Fel: Användbara saker som skall ligga nära, på vägen ut. Eller mest in. Det är nog då det lastas av där.
Jag skall hämta en kartong och rafsa ner allt snart. Allt i en enda röra. Det går snabbast. Sen kan frun ha kalas och stöka till som hon vill. Jag ansvarar för byrån jag.

Mysko dag

Dags att gå till kojs. För länge sedan dags...men det drog ut på tiden igen.
Att göra färdigt kan ta sin tid, men trösten kan vara att det blev rätt bra. Det blev ungefär som jag tänkte, och jag tror inte att jag ångrar mej i morgon. Den blev riktigt bra, i dag.

tisdag 20 oktober 2009

Evig repris.

Nu börjar han igen!
Det var bättre förr. Eller blir det kanske bättre sen igen? Vad, vet jag inte....Vädret? Energin på jobbet? Suget?
Förr längtade jag till måndag varje vecka! Det var ju skönt när det blev helg, men då visste jag att det inte skulle bekymra mej det minsta att det var arbetsvecka igen på måndag. Suget fanns där.
Men det är precis tvärtom nu kan man påstå. Helgerna är bra, och det är ju bra ändå på nåt vis, men sämre som alternativ. Någon kanske kunde kalla det...normalt.
Men jag vet vad det mesta beror på, och jag skall inte hymla. Det beror på en samling individer.
Individer gjorda efter olika ritningar. Skruvade med olika moment. Vinklade av sina egna hinder. Öppnade med unika nycklar. Polerade med olika finish. Tillbucklade av olika stötar. En komplett samling i hyllan, som jag trivdes med att se. Fina pjäser, med stort värde. Numer kan man bara titta i katalogen, och se dem på bild. Det är inte riktigt samma sak, gamla kamrater.
Men att ramla över nåt dylikt bara, hipp som happ? Ungefär som gamla moppen. Kunde man inte få köpa tillbaka den på nåt sätt? Den som man saknar.

Tisdagsmys

Det är nog fredag igen! Trött och ..seg och trött, lite snorig och grusig i ögonen, och hungrig! Men halv åtta på kvällen har inte jag, eller sonen för den delen, fixat till något ätbart. Vad skulle det kunna vara som är lämpligt, och som jag möjligen kunde laga till ikväll? Hur det har blivit de senaste veckorna.
Jag har totalt kommit ur gängorna vad gäller vardagsmatlagningen. Jag har inget focus på det! Visst kan jag greja till det mesta, men jag kommer inte igång med det. Och förbereder inget. När så kylskåpet ser ut som en barrad julgran, (men vilken korkad jämförelse! Uräten hundskål? Chipspåse på söndagsmorgonen?) då slår det stopp. Utmattad av hunger blir man sittande och förtvinar.
Det ringer en ängel och säger: Skall jag köpa hem....pizza? NEJ, sa jag genast, så stöddigt, så stolt....
Men just ja, det var ju så här det var, alldeles nyss: Jag pep lite ynkligt, ett svagt escalerande ..ja..aaaaaaaAAAAAAA!!!!!!!!
Ojsan vad det blir bra! En liten fredagspizza så här en utmattningstisdag. Men hur blir det då på fredag?

måndag 19 oktober 2009

Karriären

Det har dammat, och dammat, och dammat, och dammat....och dammat, och... blivit lite dammigt, och dammigt överallt, i varje veck, ficka, kepan, öronkrumelurerna, skorna, bilen, hos Bengan, lite hemma, och efter vägen tror jag, matväskan, glasögonen, i fulla säckar, på dyngbacken..? men där tömdes det ju... högvis med sågspånsfyllning, och näsan sa sitt i duschen.
Och om ni inte vill ha en ingående beskrivning om kroppsliga rengöringen nyss, så skall jag göra i ordning för sotaren. Han kommer i morgon klockan efter sju. Han har det dammigt han med.
Men vad dammigt det är nu för tiden? Städar folk aldrig? I pannrum och kök och överallt.

söndag 18 oktober 2009

Rapport med huvudvärk

Hälsingetjejerna gick mycket bättre och längre i Worldcup än jag vågade hoppas på. Trea efter, enl. uppgift, endast två timmars gemensam träning med laget.
De dundrade på, kämpade på, hade kul med varandra, gick på knän och hörntänder och vann tre matcher. Den om tredjepris var en heroisk kämpamatch, mot klockan och lite konstiga baklängesmål. Kvitteringen kom när tre sekunder återstod, och sen var straffvinsten rättvis. Ge nu de tjejerna en bra grupp med ledare som stöttar, och ta vara på Hälsingebandyns fina tjejer. De är snart i högsta serien med det materialet. Självklart!
Och se för fasen till att det inte går att skylla på ekonomin den här gången efter ett år eller så. Det har varit för lätt att alltid göra det när det börjar gå för bra för tjej o dam. Då blir man så rädd i klubbarna för att det skall kosta lite mer, i en högre serie. Men det är alltid bara kaffepengar!
Om man jämför med grabbarnas juniorlag, så är det bara kaffepengar! Herrjuniorer kostar alltid mer än ett seniordamlag. Varför får det vara så? Att man får lägga ner, för jämförelsevis gubbars kaffepengar? Nu håller jag tummar för att de får något sånär lika "rumsrena" villkor som killarna, för då blir det så bra. Hurra.

Och det vill Kommunen spara på????

Det var skitbra det!
Lite lättsam allsång inledde det hela, men det var inte huvudanledningen till att träffas. Det var kombinationen av det andra som limmades ihop av den gemensamma sången, och allt i en gammal trevlig biografsalong.
Trevligt prat av Torkel mellan allsång och trevligt framträdande av Seb och bandet, värmde upp oss inför Es3 och Peder med kompis. Inte ett öga var torrt när den fantastiska körklassen gjorde sitt program. Tacka Lena Rieback för den utveckling de haft, men grunden har de helt och hållet med sig från början. Helt fantastisk sångklass.
Jag kan tycka vad jag vill om olika framträdanden och programpunkter. Allsång kan vara töntigt! Jag gick dit för...blandningen och för ungdomarnas skull, i första hand, och det var värt pengarna! Sen kommer jag på mej själv med att känna mej glad av att sjunga lite. Joo, jag blir allt lite mjuk i själen av det...Varm o go, och det hade jag en aning om från början.
Det får vara hur töntigt det vill med sånt, men jag hänger på. Kan nog sjunga en stump på begäran eller spontant, lite här och var. Ja, jag har ju inte direkt provat så mycket.... men det borde nog gå..? Jag är positiv, som vanligt. Biverkningarna kommer sen, men hur många provar aldrig att skämma ut sig? Det kan vara rätt kul att bjussa på sig/skämma ut sig, och rätt stärkande.

Stackars lokalbefolkning

Wm i tuppgalning? Vargyl? Hesa Fredrik!
Tokfan...han här, skall på allsång i Kilafors. Tur att det är i Kilafors, där det inte blir så stor skillnad med en till sån. Förresten så är det väl lite Kilaforsbo i denna kropp, om släktträdet stämmer. Jag är ursäktad, och säger väl det om de undrar.
Peder, Torkel och DE FANTASTISKA ESTETTREORNA skall skoja till det lite på ...Bion tror jag det är...kanske åker fel... men hur stor är hålan! :)
Det kommer garanterat inte att läggas upp nån ljudfil från mej. Jag skall nämligen låta lite själv, eller så slår de ner mej. Händelserikt oavsett.

lördag 17 oktober 2009

Töntigt är bäst!

Hälsingarna blev utslängda från Göranssons i och med gruppspelet. Det var nog för lite glögg, portföljer och stöpis för oss där. På gamla Ljusdals IP med gruset framme och nästan kravaller på läktaren kändes det mer som bandy på bandyvis.
Det skall inte vara för fint. Det kan vara grisigt väder, om det hampar sig så och det skall vara en folksport! Jag är skeptisk, kalla det gammalmodigt om ni vill, men jag funderar lite på om det går väl fort med hela resonemanget, som om det enbart är hallar som krävs för bandyns överlevnad.
Visst behövs alltid isen, och den kan ju såklart skyddas av en hall, men behöver det vara så flashigt, ombonat, dyrt och termosbefriat som det börjar visa sig nu? En av grejorna med bandyns fortlevnad är ju att göra "sin" grej av det. Inte att härma alla andra sporter samtidigt.
Därför borde de närmast sörjande ta en funderare på vad som är idén med bandyn, och vad som gör den speciell jämfört med andra sporter. Och naturligtvis utveckla det ytterligare! Markera sin identitet mer genom att förstärka särdrag som attraherar och ger positiva diskussioner och pr. Och som ger mycket publik på fler matcher, alltså möjlighet till större läktare än nu vid behov. Flex? Ha lite "lösare" gavlar på byggena kanske. De kostar mindre än bredd.
Vad är bandyn nu? Det renare spelet som ger lirare en fair chans? Chack på stor is? Kondition och smartness vinner!..Men inte alltid...vad bra! Och ett förbund som inte styrs av bananer...eller bananskal? Jag efterlyser seriösare och rättvisare beslut och bättre tänk om smålag på väg upp. Nu har det varit för mycket favoriseringar av storlag i besluten. Och det borde vara bättre betalt till pingvinerna!..?... MEN i gengäld dubbelt så hårda krav på utbildning och prestation!
Men själva hallarna då? Ja bygg dem!...Som ni behagar och tror på. Frihet...Men om det inte finns resurser: Mobba ingen för det. Jag hatar mobbing!

Och jag tycker nya videon med KENT är en jäkla bra sak. Sådana aktörer gillar jag. Seriösa, allvarliga och säkert glada har de bestämt sig för att vara, och då kan man göra en allvarlig kanonfilm!
De har varit smarta nog att fatta att det är det rätta. Smarta att våga. Och de mobbar säkert ingen annan människa. Det var värt att ställa in innebandyträningen ändå....Jag blir tårögd.

Sida vid sida

Konstaterar efter en titt i spegeln inför sänggåendet att jag är färgad av senaste tidens händelser, dvs. utslängd i det fria, hur fritt det nu kan vara.
Det har i alla fall gett mej en ny halvskaplig solbränna. I oktober! Jag har en konstig förmåga att samla på mej verkningar av årets sena sol i fejset. Eller så är det rost? Stålmannen? Va..näe..

Jävlar... ojsan!...vad lång min sovmorgon skall bli i morgon! Nu skall jag läsa i trettiofem sekunder, så att jag kan somna. Jag tar den igen: Boken om Scott och Amundsen, och om hur de hamnade ute i kylan, och helt frivilligt dessutom. Ibland funderar man...

fredag 16 oktober 2009

Bassetklarinett

Tur att jag hann vakna i tid. Precis när koncerten var inne i slutskedet piggade jag på mej såpass att en normallång applåd kunde uppstå ur trötta armar, dock utan extranummerintensitet. Det räckte så bra ändå, för orken tröt på kvällskvisten.
Det var en fullt godkänd spelning av Shof, och klarinettsolot var riktigt bra utfört, trots att Mozart måste ha fått nån svårbotad mani vad gäller klarinettdrillar. Den ena efter den andra, i variant på varianten, i en lång rad blev lite tjatigt. Men det var skickligt utfört av en god musiker.
Bäst var Dvorák och det märktes på spelet och intensiteten att orkestern tyckte om det.
Det är oerhört avkopplande att sitta lugn och lyssna på klassiskt live. Sövande betyder inte alltid tråkigt, utan ofta avkopplande. Och så var det lokalproducerat dessutom. Man behöver inte alltid skjutsa hit tvivelaktiga varor långt utifrån.

Tonerna flödar

Konsertkväll! Jag kommer att ha svårt att hålla mej vaken under koncerten med orkesterföreningen. Det känns i hela stora mej, i varenda liten fiber och vävnad att jag rört på mej på ett annat sätt.
Därför blir jag lättsövd. Och kanske lättroad. Recension kommer sen, om jag kan hålla ögonen öppna en stund till.

torsdag 15 oktober 2009

Tyska filmrullar

Det kom inga kommentarer om mina fula hjulsidor ikväll. Makalösa snajsiga plastbitar till gammal Volvo, till en kostnad av 135 kronor för alla fyra, med rödlapp. Skitfula.
Det visade sig inte minsta tecken på illamående över dem, när vi stod där och pratade om ditten och datten. Lite grannditt och lite granndatt.
Frun pratade inte lika mycket där inne i garaget, utan koncentrerade sig på att byta däcken på sin bil. Den får jag ju inte ge mej på när jag behagar, så då blev det prat och kommentarer medans. En del om att hon byter däck och att jag pratar. Men jag säger bara: Man måste veta hela bilden:) Därför kan jag med gott samvete se på.
-Ja, jag bytte till fulhjulen på eftermiddan, sa jag...men ingen Benganreaktion alls. Var det för mörkt? Då skall jag absolut inte sätta i någon kraftigare knutlampa på garaget. Funderade senare på att klämma dit en uppsättning rostfria med Toyotaemblem på Volvon, men sonen visade skämsminen, så det avskrevs. Man har väl omdöme... så när sonen skäms, då hejdar man sig. Kanske inte före...